Sveriges olympiska kommitté, SOK, kompletterade OS-truppen till London på måndagskvällen. Stavhopparen Alhaji Jeng, som hoppade 5,72 i helgen, fick den sista OS-platsen. Jeng var med i OS i Peking för fyra år sedan, men åkte ur (14:e man) i kvalet. Sveriges Olympiska Kommitté har nu tagit ut totalt 135 aktiva plus nio reserver.

-Det känns bra. OS har varit det stora målet under två års tid. Sen jag bröt fotleden 2010 har jag haft OS som en drivkraft och en målsättning. Det känns sjukt skönt att kvittera ut en biljett, säger han.

Blev du förvånad att du blev uttagen?

-Nja, förvånad och förvånad... Det klart, jag har inte gjort så många tävlingar den här utomhussäsongen och jag gjorde inget bra EM. Men 5,72 om man ser statistiskt sett så är det ett resultat som placerar mig topp sju, så ska man gå efter SOK:s norm är jag inte förvånad att jag får ett klartecken. Men det hade också kunnat bli ett nej, och det hade varit tråkigt.

Måste kännas bra med tanke på att du säkrade det i sista stund?

-Ja, det gör det. Jag kom igång och tävla med utomhussäsongen väldigt sent. Då tar det tid att komma upp på dom här höjderna, för jag har inte varit där på två tre år.

För första gången på flera år fungerar Jengs kropp som den ska - och han känner sig i kanonform.

-Pusselbitarna faller på plats nu, och jag känner att jag är på en nivå jag inte varit på innan.

Bättre än någonsin tidigare menar du?

-Ja. Symbiosen mellan fysik och teknik är bättre än någonsin. Men det gäller att få ut det i tävling också.

Vad är målsättningen i OS?

-Först och främst att ta sig till final. Det är första steget.

Vad krävs för final tror du?

-Statistiskt sett brukar det vara mellan 5,60 och 5,70, men det är många faktorer som spelar in. Men ska inte ta händelserna i förväg. Nu ska jag bara förbereda mig på bästa sätt.

Vad har du för höjder i kroppen?

-Jag tycker det är meningslöst att yttra sig om det. Jag tror folk är mer sugna att se en prestation än att höra vad man är kapabel till att göra.

"En gång genom helvetet"

-Hade du frågat mig för tre fyra år sedan om OS... Jag hade inte trott att vägen dit skulle vara som den har varit. Den har varit en gång genom helvetet med skador och elände. Det har varit kniven mot strupen hela säsongen. Det är en enorm tändvändska att få vara med i OS
nu.

 Har du tvivlat under åren på att du skulle kunna komma tillbaka?

-Jaja, det klart. Det är klart att när man genomför ett ortopedisk ingrepp så kan ju läkarna ge en prognos om hur lång tid läkningsprocessen kan ta, men sen kommer smärta och annat, och jag har inte varit i närheten av att kunna göra de repetitioner jag velat göra de senaste två åren. Det är först i år jag känner att jag kan träna och gå in rätt och det är först nu jag känner en känsla som jag inte haft innan.