”Pensionären” som blev ett guldhopp
Drömmer om nytt guld Från kanotpensionär till sitt livs form - på drygt ett år. Henrik Nilssons fysiska förvandling väcker drömmar om ett nytt OS-guld. Åtta år efter det första. –Jag är minst lika bra som då, säger han.
Publicerad – Uppdaterad
Vad som gör Henrik Nilsson speciell? Markus Oscarsson, kollegan på K2 1000 meter, skrattar och säger:
–Han är så lättränad. Ge honom en paddel och en kanelbulle och han är tillbaka på två veckor.
Ett skämt förstås, men det säger samtidigt något om Nilsson som fysiskt fenomen. Han lade av efter OS-guldet 2004 och tränade inte kanot på tre år.
–Jag var en dålig motionär. Körde lite spinning, fotboll och innebandy, berättar han.
Våren 2010 gjorde Nilsson smygcomeback. Men det var först förra sommaren som han kunde börja träna på heltid.
Leif Larsson, träningsrådgivare på Sveriges olympiska kommitté (SOK), är inte förvånad över 36-åringens utveckling. Åldrandets negativa effekter på elitidrottare överdrivs ofta, anser han.
Är motiverad
–Jag jobbar en del med längdskidlandslaget och där finns Anders Södergren som också är lite äldre. Kan man bara hålla sig hel och frisk är det snarare motivationen som är avgörande. Och motivation har Henrik visat att han har, konstaterar Leif Larsson.
Henrik Nilssons träningsupplägg har varit snarlikt det inför den senaste OS-starten - med två skillnader:
+ Han har flyttat mycket av styrketräningen från gymmet till vattnet för att undvika skador.
+ Han har minskat det maximala antalet pass/vecka från 18 till 12.
–Det tar helt enkelt längre tid att återhämta sig nu, säger han.
I juli hade Nilsson en period med extrem mjölksyraträning, som han sammanfattade så här på sin blogg på sn.se: "Har kört de kanske tuffaste dryga två veckorna någonsin".
Kapat avståndet
På pressträffen vid OS-banan i Eton Dorney utvecklar han för TT:
–Jag orkade genomföra två veckor på ett sätt som jag inte har gjort förut. Så bra har det aldrig känts tidigare.
–Jag kände mig "stor", pigg och sugen. Och lite rastlös, det brukar vara ett bra tecken.
När satsningen återupptogs uppskattar Henrik Nilsson att han var ungefär 20 sekunder långsammare än Markus Oscarsson på 1 000 meter. Vid det senaste testet skiljde det knappt fem sekunder, berättar han.
Efter silvret i Sydney och guldet i Aten vill veteranerna kliva upp på den olympiska prispallen en tredje och sista gång.
–I finalen kör vi garanterat för en medalj, säger Nilsson.
Kval och semifinaler avgörs på måndagen, finalen på onsdag.
