I början av den olympiska historien var invigningarna ganska anspråkslösa. Det handlade mest om att de tävlade skulle marschera in genensamt på arenan. Men under OS i Berlin 1936 använde Adolf Hitler ceremonin till att manifestera sin makt. Hakkorsflaggorna vajade och på Olympiastadion dominerade de militära uniformerna. Det var även i Berlin som traditionen med en fackelstafett från Olympia till OS-arenan inleddes.

Invigningen av OS i Moskva 1980 bojkottades av flera västländer, bland annat i protest mot den sovjetiska inmarschen i Afghanistan. Själva ceremonin var dock perfekt regisserad med olika massuppvisningar som Sovjet sedan många, många år hade erfarenhet av.

Bildade mänsklig bro

Mest spektakulärt var på det sätt som elden tändes. Många undrade hur i all sin dar fackelbäraren skulle komma upp till slutmålet. Men när det närmade sig bildade soldaterna på den läktarsektionen en mänsklig bro.

I Los Angeles 1984 blev det en ännu mer avancerad variant av eldtändning. Då tändes OS-facklan av en "flygande raketman" som fick världen att häpna.

Under invigningen i Seoul 1988 ställde dock elden till det för ett stående inslag på invigningsprogrammet - fredsduvan. Hundratals förvirrade duvor flög in i elden och dog och sedan dess används bara artificiella duvor vid ceremonin.

Ali tände elden i Atlanta

Vid OS i Barcelona skulle bågskytten Antonio Rebollo tända elden med en brinnande pil, men det är högst tveksamt om han faktisk träffade eldfatet... Fyra år senare fick tändandet av elden minst lika stor uppmärksamhet när boxningslegenden Muhammad Ali fick den ärofyllda uppgiften.

I Sydney 2000 fick världen se en oförglömlig final på invigningen när Cathy Freeman, som senare vann guld under spelen, tände elden. Facklan reste sig ur vattnet och gled sedan upp mot sin slutgiltiga plats på ett väldigt pampigt sätt.

De har tänt OS-elden

Berlin 1936: Fritz Schliegen, friidrott
London 1948: John Mark, friidrott
Helsingfors 1952: Hannes Kolehmainen och Paavo Nurmi, friidrott
Melbourne/Stockhom 1956: Ron Clarke, friidrott (Melbourne), Hans Wikne, ridsport (Stockholm)

Rom 1960: Giancarlo Peris, friidrott
Tokyo 1964: Yoshinori Sakai, friidrott (föddes i Hiroshima samma dag som atombomben föll 1945)
Mexico City 1968: Norma Enriqueta Basilio de Sotelo, friidrott
München 1972: Günther Zahn, friidrott

Montreal 1976: Stéphane Préfontaine och Sandra Henderson
Moskva 1980: Alexandr Belov, basket
Los Angeles 1984: Rafer Johnson, friidrott
Seoul 1988: Chung Sun-Man, Kim Won-Tak och Sohn Mi-Chung, friidrott

Barcelona 1992: Antonio Rebollo, bågskytte
Atlanta 1996: Muhammad Ali, boxning
Sydney 2000: Cathy Freeman, friidrott
Aten 2004: Nikolaos Kaklanamakis, segling
Peking 2008: Li Ning, gymnastik