- Med telefonlinjer ska de få den som ringer att hålla kvar så länge det bara går, för att kunna mjölka dem på pengar, förklarar John Houdi.

De använder ofta ett så kallat Barnumuttalande, ett allmängiltigt och vagt uttalande som kan passa in på snart sagt vem eller vad som helst. Den som vill och anstränger sig får det till en sanning.
- Det funkar väldigt bra även över telefon, säger John Houdi.

Så här kan det till exempel låta:

• Ibland är du osäker, speciellt bland folk du inte känner.
• Du har en låda med osorterade foton.
• När du var liten var du med om en otäck händelse som har med vatten att göra.
• Du har problem med en vän eller släkting.
• Siffran 12 kan betyda något särskilt.
• Du är inte helt nöjd med ditt nuvarande arbete.
• Du har haft problem med dina tänder.
• Din pappa (eller annan död person som han eller hon luskat ut) sa att han hade ont i bröstet när han dog och hade svårt att andas.
• Det går bra för dina barn i skolan.

- Det här passar ju in på varenda kotte. Om du tvekar till exempel över siffran 12, säger siaren: ”Nä, inte nu kanske, men i framtiden kommer 12 att ha betydelse för dig, så lägg det på minnet.”

Utnyttjar hjärnan och viljan
- Det fascinerande med den som uttalar sådant här, är att de säger ”ditt armband finns i din bil, i din sommarstuga, på ditt jobb” eller hur många andra ställen som helst. Om du sedan hittar armbandet, kommer hjärnan att glömma allt fel som siaren sa, och du minns bara det som var rätt. 

Om det faktiskt fungerade kunde ju siarna tjäna stora pengar, hjälpa mänskligheten och få Nobelpris, istället för att jobba på en obskyr telefonlinje, menar John Houdi.

- Det är ett lurendrejeri och bedrägeri på högsta nivå, där de utnyttjar folks goda vilja. Och deras sorg, för ofta är det något som fattas; en katt är borta, de har hjärtesorg eller vill veta om sin framtid. De utnyttjar folks godhet och det är fruktansvärt.

Inga pengar i skepticism
Det är vanligt att både kvällstidningar, familjetidningar och så vidare har medier som läsarna kan ställa frågor till. Alla tidningar har horoskop, och TV visar program om det okända. Hur kommer det sig?

- Det är ett led i normaliseringen av detta. Stolligheter får ett enormt utrymme. Det är för lite skeptiskt och rationellt tänkande. Ju mer utrymme media ger till sådant tjafs, desto mer tror folk på det, säger John Houdi och fortsätter:

- Det paranormala normaliseras. Tidningarna tjänar inga pengar på att berätta den sanningen - skeptiker annonserar inte, men det gör telefonlinjer.

De som ringer till spålinjerna är oftast människor som har en sorg, som har förlorat något eller är osäkra på framtiden när det gäller jobb eller kärlek, förklarar Houdi. "Det kan inte skada", tänker man.
- De rycker i alla trådar, och oftast får de hjälp av andra som säger ”prova den här, hen hjälpte mig”. De vill inte ringa polisen om de tappat något, för polisen är bara kalla och hårda och har bråttom. De vill ringa någon som är snäll, förstående, lyssnar och pratar fint, och så tickar pengarna... Och många fina saker får du höra, och när du börjar avsluta säger de ”Men vänta, jag ser ju att du kommer att hitta en kärlek” och så tickar pengarna, tick tick...

De missnöjda tiger
Det är övervägande kvinnor som ringer, och det är också mest kvinnor som svarar på siarlinjerna.
- Men det finns män och de har per automatik en helt annan status. Man blir mer betrodd som man.

De som ringer behöver inte vara dumma på något sätt.
- Nej, det behöver de inte. Och i magibranschen, där är de lättaste att vilseleda de intelligenta, för de tänker för långt.

John Houdis lösning är att vi ska ta vara på varandra. Om vi brydde oss om varandra, ringde de ensamma, så skulle vi slippa charlatanerna. Finns det då inga siare som tror att de gör gott, att de har en förmåga på riktigt?

- Jodå, och de kan alltid slingra sig. Hittar du inte den tappade ringen, så ringer du inte tillbaka utan tänker bara ”jaha det gick inte den här gången”. Och de som hittar sina borttappade grejer blir ju överlyckliga och berättar det för folk.

- De som känner sig lurade och kränkta berättar inte för de skäms. Och charlatanerna får bara höra ”åh du är fantastisk jag mår så bra, katten kom tillbaka, jag fick nytt jobb eller vad det nu är”. Och de tar ju aldrig diskussionen när det inte funkar, utan skyller på något.

Söker något att tro på
När det kommer till folk som påstår sig kunna prata med döda, så säger John Houdi att han inte fattar grejen med det.
- Det kan vi alla. Det är bara att prata på. Det svåra är ju att få de döda att prata tillbaka. De som påstår att de kan det, varför löser de inte svårlösta mordfall? Då kan de ju berätta vad som hände.

Suget efter människor med övernaturliga gåvor som kan se in i framtiden eller få kontakt med de döda kommer sig av att vi gärna vill tro på något och blir allt mindre sekulariserade, hävdar John Houdi.

- Vi har väl alla en rädsla för att dö. Och det räcker inte med att trädgården är fin, det ska dansa älvor i hörnet också.

Vissa paranormalister vill få andetro att bli religion.
- Ifrågasätter vi dem, tycker de att vi ifrågasätter deras tro, och vi har trosfrihet. Men det handlar inte om religion. Det finns spiritualistiska kyrkor där de kan döpa, konfirmera och gifta sig i andevärlden. Det är en miljardindustri vitt, tänk dig då hur mycket pengar som är svarta!

Kan siarna göra skada?

John Houdi blir upprörd över hur somliga i branschen kliver in på andra områden.
- Det finns många som påstår sig vara seriösa medium. Det ser ut som en psykologmottagning hos dem, och de bedriver samtalsterapi. Fullständigt outbildade. Det är fruktansvärt!

Om man behöver samtalsterapi, ska man gå till någon som är utbildad och vet vad det handlar om, så att man kan ställa krav.
- Att gå till/ringa ett medium är ju fullständigt kravlöst, du får honung och mjölk och känner dig bättre. Men det är en quickfix som snabbt går över.

Paranormalisterna svar på John Houdis kritik är att felet ligger hos honom.
- Att jag inte är öppen nog, att jag är rädd för info, att jag är rädd för att veta, men jag vill ju veta att det funkar, och tills dess är det synd om folk, för det är så många som uppenbart är bedragare.