Hiv – en utmaning för samhället
Sverige hade på 80-talet en lång tradition av statligt socialt ansvar och var världsberömda för den så kallade “svenska modellen”.
Regeringen, till en början under Olof Palme, slår omgående in på en unik väg i kampen mot hiv och aids. År 1985 har ett trettiotal fall av aids konstaterats i Sverige. Samma år slår Socialutskottet fast att antalet upptäckta bärare av hiv-smitta är 850 personer, men att det verkliga antalet smittade troligen rör sig om 3 000-5 000 personer.
Paniken slår till och politikerna ser det nu som sitt ansvar att omgående ta tag i situationen. Regeringen tillsätter därför en politisk delegation, ledd av socialminister Gertrud Sigurdsen. Detta sker två år innan USA:s president Ronald Reagean ens har tagit ordet aids i sin mun.
Aidsdelegationen kom att driva en intensiv och påkostad informationskampanj i syfte att förhindra smittspridningen. Redan tidigt beslutade man sig för att rikta kampanjen mot den stora befolkningen - delvis i syfte att minska stigmatiseringen av de redan utsatta riksgrupperna homosexuella, prostituerade och narkomaner.
I september 1985 förklarar regeringen att hiv-infektion ska räknas som en venerisk sjukdom, och därmed ska inordnas under smittskyddslagen. I praktiken innebär detta att alla som misstänker att de är smittade måste testa sig och om man är smittad måste man berätta det för sina sexpartners - samt se till att ha skyddat sex. Läkare är skyldiga att anmäla nya fall av hiv-smitta, samt att försöka spåra smittan genom s.k. partneruppföljning.
Beslutet att inordna hiv-infektion under smittskyddslagen har väckt såväl inhemsk som internationell kritik under åren. Kritikerna menar att lagen är kontraproduktiv, då den anses kunna avskräcka människor för att testa sig, och delar av läkarkåren har uttryckt att det bryter mot läkarsed att behöva ange sina patienter. Sverige kan dessutom med stöd av smittskyddslagen, som ett av få länder i världen, tvångsisolera personer som anses farliga.
En av de första åtgärderna från Aidsdelegationen var att skapa den så kallade bastuklubbslagen. En artikel av journalisten Peter Bratt, publicerad i Dagens Nyheter, var startskottet till debatten som slutade i den lag som i praktiken förbjöd lokaler vars ändamål syftade till sex. RFSU, RFSL och Venhälsan protesterade och varnade för att aktiviteterna skulle flyttas till andra ställen där hiv-information skulle vara svårare att få fram. 1999 utvärderades lagen, och det framkom att det inte fanns några belägg för att lagen minskat smittan. 2003 avskaffades bastuklubbslagen.