Ödets ironi i VM 1963 gav Sovjet guldet
Sverige lyckades inte försvara titeln som regerande världsmästare på hemmaplan utan det var Sovjet som vann guldet. Tre Kronor fick silvermedaljen i Stockholm och Tjeckoslovakien tog hand om bronsplatsen.
Sverige hade med sju raka segrar blivit världsmästare i Colorado Springs 1962 och skulle i år försvara guldet. Och i år skulle ishockeyns alla giganter vara med och kämpa om medaljerna. Då Tre Kronor vann guldet 1962 fanns inte Sovjet eller Tjeckoslovakien på plats, så nu var det upp till bevis om vi förtjänade förra årets medalj trots att laget då mötte både USA och Kanada. Cirka 215 000 åskådare följde världsmästerskapet från läktarna.
Sverige missade guldet med ett måls marginal
Vid en kongress i Jugoslaven 1951 motionerade Sverige på goda grunder om att man skulle lägga ner kvotsystemet. Det fungerade så att om två lag hamnade på samma poängställning så var det laget med bästa målkvot som vann. Nu skulle det istället avgöras på målskillnad. Men alla lag räknades inte med när två lag kommit på lika poäng, utan endast matcherna mellan de fem främsta lagen. Om detta gamla system hade varit kvar, det som Sverige motionerade för att få bort, då hade Sverige vunnit guldet 1963. Trots att Sverige vann alla sina matcher förutom den sista mot Tjeckoslovakien så fick man ”bara” silvret. Det var Finland som blev det femte laget i tabellen och tyvärr blev detta ödesdigert för Sverige. Tre Kronor hade slagit finnarna med 4-0, medan ryssarna hade slagit dem med 6-1. Sovjet hade alltså bästa målskillnaden. Ett enda mål avgjorde hela VM 1963, till Sveriges nackdel.Hade däremot USA vunnit sin match mot Östtyskland, som de faktiskt ledde med 2-0, så hade de blivit femma i tabellen istället för sist. Då hade Sverige vunnit guld. Det måste vara ödets ironi som gör att Sverige förlorar på sin egen motion i spelbefrämjande syfte.
Vann Fair Play
Som ett litet tröstpris fick Sverige priset i Fair Play Cup. Egentligen skulle nog priset ha gått till Östtyskland eftersom de hade minst utvisningsminuter. Men då östtyskarna i näst sista matchen vände ryggen åt den västtyska flaggan under nationalsången var det uteslutet för juryn att ge dem priset.
Text: Anna Söderberg
Källa: Årets Ishockey 1963, Strömbergs Idrottsböcker