Toppdramatik avgjorde VM 1969
Världsmästerskapet i Sverige 1969 blev succé trots ovanligt kort förberedelsetid. Toppdramatik med nytt spelsystem avgjorde VM och Sovjet tog slutligen hem guldet, före Sverige (silver) och Tjeckoslovakien (brons).
Det var egentligen Tjeckoslovakien som skulle ha varit årets värdnation för VM när det tjeckiska förbundet skulle fira 60-årsjubileum. Efter den sovjetiska invasionen i landet förklarade tjeckerna i slutet av oktober 1968 att de inte kunde arrangera VM på grund av det rådande läget i landet. Lotten föll då istället på Sverige som hade satt upp sig som reserv för att arrangera VM. Turneringen spelades mellan den 15-30 mars och var Sveriges fjärde VM-arrangemang. Även om man hade haft dåligt med tid för förberedelser gick turneringen smidigare och bättre än någonsin tidigare. Omkring 200 000 åskådare hittade till Johanneshovs Isstadion för att se på matcherna och åtskilliga miljoner följde turneringen hemifrån framför teven.
Tjeckerna vann båda matcherna mot Sovjet
Ett av frågetecknen inför VM var hur både spelare och publik skulle uppträda. Skulle domarna klara av att kyla ner heta spelare och skulle man klara sig utan extrainkallade poliser? Precis som man hade hoppats så skötte sig den stora publiken mycket bra och varken slantar eller snusdosor kastades in på isen. Det var också glädjande att matcherna mellan Sovjet och Tjeckoslovakien spelades utan slagsmål trots de politiska stridigheterna. Tjeckerna spelade med hjärtat framför klubban och vann båda fajterna lagen emellan. De åtta domarna gjorde hedervärda insatser under detta VM.
Nytt spelsystem
1969 infördes ett nytt spelsystem som innebar att varje grupp spelade på olika platser och att A-gruppen, alltså huvudturneringen, spelades som en dubbelserie där varje lag skulle mötas två gånger. De tre lagen på prispallen stannade alla på 16 poäng där inbördes möten och målskillnad blev den avgörande faktorn för medaljutdelningen.
Ulf Sterner bäst på plan
Det var i de sista tre omgångarna som världsmästerskapet skulle avgöras och medaljerna fördelas. Både Sverige och Tjeckoslovakien säkrade sina platser på prispallen i åttonde omgången när de vann sina respektive matcher, ryssarna var klara sen tidigare. Tjeckerna fick dock betala ett dyrt pris när en av deras stjärnbackar, Jan Suchy, skadades och spelade sin sista match i turneringen. Sveriges match var en stor framgång för Ulf Sterner som spelade en avgörande roll vid målen och var bäste man på plan. När Sverige besegrade Tjeckoslovakien i den tionde och sista omgången med 1-0 stod det klart att det skulle bli minst ett silver. Tjeckerna jagade en kvittering eftersom detta hade gett dem guldet, men Leif ”Honken” Holmqvist storspelade i målet och höll nollan för tredje gången i turneringen. Sveriges guldhopp levde dock kvar ytterligare en match. Det som krävdes var hjälp ifrån Kanada. De behövde spela oavgjort mot Sovjet för att Sverige skulle ta hem guldet. Ingen trodde dock att detta var möjligt och det slutade med att Sovjet besegrade Kanada utan problem och knep guldet för sjunde året i rad.
Text: Anna Söderberg
Källor: Pucken – En bok om svensk ishockey, 1972
En kavalkad ur årets ishockey 1969, Strömbergs Idrottsböcker