– Jag har lyckats hitta rätt i medicineringen vilket varit en lång och smärtsam process, berättar han. Men tack vare min egen vilja och envishet plus läkarnas fantastiska arbete så har jag lyckats nå dit där jag är i dag.

Vi har följt Björn Hellkvist ända sen han sensommaren 2011 avslöjade sitt öde. Och var tvingad att avbryta en lovande framtid som elittränare i ishockey. Parkinson är en kroniskt progressiv sjukdom. Någon bromsmedicin finns inte i dag. Utan han har lindrat de svåra kramperna, stelheten och skakningarna med hjälp av levodopamin, så kallad L-dopa, som balanserar dopaminet i hjärnan.

”Jag var fångad i en kropp”

Förra vintern var han så illa däran att han två gånger fick föras till sjukhus med specialambulans. Andningen hade försvårats, nästan upphört, p g a kramperna.

Under sommaren var han inlagd på sjukhus långa perioder.

– Jag var fångad i en kropp jag inte kunde styra. Jag mådde så dåligt och hade sådana smärtor att jag knappt orkade vara riktigt nära min fru och mina döttrar. Det var fruktansvärt, säger Björn Hellkvist.

Håkan Widner, professor i neurologi i Lund, har kämpat för att finna lösningen. Och det var först under hösten 2012 som man började hitta rätt i medicineringen.

Successivt blev han allt bättre och starkare. Han började få livet åter. Och drömmen om att kanske kunna återvända till ishockeyn hade plötsligt infunnit sig.

Sjukdomen inget hinder

I januari  i år blev han, till sin egen förvåning, kontaktad av Patrik Sylvegård, klubbdirektör i Malmö Redhawks för att bli huvudtränare tillsammans med Mats Lusth. Samtidigt visade ärkerivalen, Rögle,  inget intresse av ett samarbete med sin tidigare succétränare med hänvisning till att ”man var orolig för Hellkvists hälsa”.

– Björn Hellkvists sjukdom var inget hinder för oss. Jag tror han kan bli en ännu bättre tränare tack vare det han gått igenom. Han har säkert fått  en ny syn på livet. Han kommer förmodligen alltid att vara sjuk i Parkinson, ja...men det kommer inte att hindra honom  från att göra ett bra jobb hos oss. Det är jag säker på, säger Sylvegård.

Björn Hellkvist är lycklig att han fått den här chansen.

– Bara att komma in i ett omklädningsrum och känna vibrationerna gör att jag går omkring med ett leende på läpparna. Det är gött. Jag är redo för uppgiften. Tvekade aldrig när jag fick frågan. Jag verkligen älskar det här. Att jobba tillsammans med individer som vill offra sig för att nå ett gemensamt mål.

Har snörat på sig skridskorna

Hur mycket älskar du ishockey?

– Jag tycker mitt förhållande till hockey ligger på en alldeles normal nivå...men frågar du min fru...skulle hon nog säga att det gränsar till lite vansinne, skrattar Björn Hellkvist.

I Sportspegeln i kväll följer vi honom i ett reportage under en arbetsdag hos hans nya arbetgivare i Malmö. Där han för första gången, ordentligt, träffar spelarna. Fysträning och enskilda samtal står på programmet. Dessutom snör Björn Hellkvist åter på sig sina skridskor. Nåt han inte gjort på väldigt länge. En upplevelse, han för inte så länge sedan, inte trodde att han skulle få uppleva igen.

– Det är magiskt att höra ljudet när man tar sina skridskoskär. På en nyspolad hockeyrink.