Sedan dess har hon gått som en raket på tennisrankingen och är i år seedad. Men förväntningarna är ändå lika med noll. Sveriges enda damtennisstjärna längtar i stället efter grässäsongen.

Under 2005 hade Sofia Arvidsson från Halmstad funderingar på att lägga av med tennisen. Det mesta gick emot henne och inför Grand Slam-turneringen i Paris kände hon sig ordentligt nere.

-Jag hade inga förväntningar innan tävlingen. När jag reste ner dit kändes det som att det var sista gången jag åkte, allt kändes så dåligt. Men så vann jag ett par matcher i kvalet och fick självförtroende av det. Jag hade aldrig lyckats kvala in till en Grand Slam förut.

Men ändå längtar du inte direkt efter Franska mästerskapen i år?
-Nej, jag försöker spela så lite som möjligt på grus, vill vara hemma och träna i stället. Grus har aldrig varit min specialitet direkt, det går för långsamt. Banorna i Paris var i och för sig ganska hårda, vilket passar mig bättre.

Uppladdningen har inte varit den bästa, bara en grusseger på fyra turneringar, hur står det till med formen?
-Jag har haft problem med min fot, en inflammation, och inte kunnat köra snabbhetsträning och hopp någonting. Dessutom är det tufft på tävlingarna och är man inte på topp vinner man inte. Det känns inte så jättebra, men det är bara en turnering på grus kvar, sedan börjar grässäsongen, vilket känns bra.

Du har ändå stadigt avancerat uppåt på rankingen och är nu rankad 31:a i världen och därmed seedad.
-Det hade nästan varit en fördel att kvala. När man kvalat in till en turnering känner man sig som en vinnare innan turneringen har börjat. Det ger ju självförtroende. Men samtidigt är det skönt att få vara i huvudturneringen, man slipper ju de allra bästa i första matchen. Det är faktiskt lite häftigt, det var väl länge sedan en svenska var seedad i en Grand Slam.

Vad har du för målsättning?
-Om jag håller min seedning får jag vara nöjd.

Tack vare den höga rankingen spelar numera Arvidsson i de stora turneringarna i stället för att harva på bakgårdarna. Något som förändrat hennes tennisliv ordentligt.

-Jag har inte förändrats så mycket, det är mest de runt omkring som ändrat på sig. Man har blivit mycket mer populär. Tennisvärlden fungerar så, de skiter egentligen i vem du är, det viktigaste är vad du gjort. Man blir mer populär när det går bra, men det är bara att ta det med en nypa salt.

Du vann din första WTA-titel i februari, vad har det betytt för dig?
-Väldigt mycket, jag ville så gärna vinna den finalen. Det var en dröm som gick i upplevelse helt klart. Det trodde jag aldrig när jag kom dit. Jag hade varit förkyld en vecka innan och så går man och vinner. Det betyder att man kan slappna av lite. Man känner att man verkligen hör hemma på den här nivån.

Har hört att du alltid lyssnar på en speciell låt innan matcherna, hur kommer det sig?
-Det ändras från turnering till turnering. När jag vann i Memphis var det "Bette Davis Eyes", en gammal 80-talslåt. Nu har jag inte bestämt mig vilken det blir. Det är skönt att sitta precis innan matchen och lyssna på en låt och tänka på något annat. Man pumpar upp sig själv och hittar harmonin.

TT