Jakten på slutsegern i världscupen avgörs i Scandinavium torsdag, fredag och söndag. Normalt sett är den svenska ryttarstjärnan en given favorit. Men den här gången? Först i sista kvalet, i Hertogenbosch i mars, fixade Bengtsson finalplatsen – och det som sista ekipage.
Det kunde han tacka Quintero för.
Nu får hingsten chansen igen. Det är den Bengtsson sätter sig på i såväl den andra som den tredje och avgörande finalen.
Casall får nöja sig med att gå torsdagens tidshoppning och kratta i manegen åt Quintero.
Gjort stabila resultat
Varför?
– Därför att Quintero har gått väldigt jämnt och bra i de senaste tävlingarna. Det är ett svårt val, absolut, när man har två hästar med de kvalitéerna och finalen går här hemma i Göteborg och allting, säger Bengtsson.
Funderat länge?
– Egentligen inte. Quintero har inte varit kvalificerad, men han gjorde det bra i sista världscupkvalet. Jag startade honom då för att jag ville ha en häst till att välja mellan och sedan har han gjort väldigt stabila resultat, som i Paris där han var trea i Grand Prix.
Fanns det som hände Casall i OS med i bilden?
– Nej, sånt kan man inte förutse eller göra något åt. Det tillhör spelreglerna, den risken lever man med, säger Bengtsson om det lilla skavsåret som stoppade hingsten och honom från den individuella finalen i Greenwich Park i somras.
Förra årets sjätteplats är Bengtssons främsta i en världscupfinal. Inte mycket att hänga i julgranen för en OS- och EM-medaljör.
Tillfälligheter eller vad?
– Ett par finaler har jag tackat nej till och ofta har jag haft ett OS eller ett VM eller något annat som stått framför dörren och då har jag kanske valt en annan häst än den bästa.
Titel som slår högt
Den här gången vill han verkligen lyckas.
– Det är en titel strax under ett VM eller ett EM. De stora mästerskapen slår kanske lite högre, men världscupfinalen är något stort.
Trivs du här?
– Det gör jag, det är häftigt. Det är en yngre och väldigt entusiastisk publik som lever med. Inte bara med oss svenska ryttare, även med de andra.
Ett av ryttarveteranens starkaste tävlingsminnen hämtar han från just Göteborg.
– När jag debuterade här 1996. Jag var inte proffs på det vis jag varit de senaste 10-15 åren. Att vinna GP:et som förste svensk någonsin är något jag aldrig glömmer.
Hur det än går på Casall och Quintero blir det ett nytt starkt kom-ihåg från Scandinavium. På fredag avtackas Ninja, guldhästen från Madrid 2011.
Det lär bli känslomässigt, eller hur?
– Det är klart, en sån häst får man kanske aldrig mer i sitt liv, så givetvis. Det är fint att hästen får komma in till sin hemmapublik för att tackas av. Han är sund och frisk och han har det bra. Han kommer att ha ett bra liv i fortsättningen också.
– Någon gång får man acceptera att det är slut.
