– Jag är lång, stor och stark. Och jag har en mental styrka som få andra. Jag slår också fruktansvärt hårt. När jag träffar rätt är det ingen som reser sig, säger Adrian Granat till SVT Sport.

Sedan i somras bor och tränar han i Hamburg och tillhör proffsstallet ECB (till stora delar det tidigare framgångsrika Universum som upphört).

Han utstrålar ett mycket gott självförtroende och fullkomligt sprutar adrenalin under de träningspass vi följer. Päronbollen smattrar av de vältajmade rörelserna. Till slut är man tvungen att pumpa den.

Tryck i nävarna

– Så är det när man har tryck i nävarna, skrattar Adrian Granat.

Men säkerheten han utstrålar i dag har inte alltid funnits där. Långt därifrån.

– Jag var rädd att förlora när jag var yngre. Att göra bort mig. En gång, inför en amatörmatch, var jag så nervös att läkaren bad mig gå ut ur hallen och gå ett varv runt kvarteret. Pulsen var 130-140. Men jag har successivt lärt mig ta hand om känslorna. Att våga omfamna dem. Och det har fungerat för mig, berättar han.

Han är 24 år och utbildad revisor. Och han lämnade tryggheten med jobb och det sociala livet i Malmö.

I stället valde han det osäkra livet som professionell boxare. Han har haft en snabb karriär utan egentliga hinder och har drömmar som han redan ser som realistiska.

– Naturligtvis siktar jag på att bli världsmästare i framtiden. Redan i år siktar jag på att få en match om Europatiteln. Om någon vågar ställa upp.

Det gör ont

Han har satt sig i respekt hos motståndare och under sparringar. Så mycket att det blivit ett problem. De två senaste sparringmotståndarna har fått lämna skadade. Med brutna näsben.

– Det gör ont att möta mig. Och det börjar faktiskt bli ett problem på riktigt att hitta motstånd på träning. Antingen vågar de inte eller också vill de ha väldigt mycket betalt.