En stor del av säsongen bor Emma Johansson i Zingem, en liten ort i Belgien längs bansträckningen på en av de största tävlingarna i cykelkalendern: vårklassikern Flandern runt. Varje år samlas ortsborna, målar gatorna gula och blå, hänger upp svenska flaggor och hejar på sin svenska världsstjärna när loppet drar förbi.
Flandern betyder i cykelvärlden kullersten och korta, branta backar. Det är terräng som är ytterst hemtam för Emma Johansson, och det är terräng som årets VM-bana i amerikanska Richmond för tankarna till.
Nästa år går VM i Qatar, med platta vägar som inte passar 32-åringen. Och efter OS i Rio är det tänkt att hon ska trappa ner karriären. Richmond ser ut att bli sista chansen för Johansson att ta ett efterlängtat VM-guld, och få cykla i världsmästartröjan med regnbågsränderna sin sista säsong.
Europeisk känsla
Och förutsättningarna är goda för guld.
USA är känt för breda, raka vägar med mycket plats, men VM-banan har en hel del europeisk känsla. Rappa backar, kullersten och teknisk cykelåkning där det blir viktigt att kunna positionera sig för att hänga med när attackerna kommer – eller attackera själv.
Aike Visbeek är sportdirektör i ett av de bästa proffslagen i cykelvärlden, Giant-Alpecin, och på väg tillbaka till Sverige efter att ha lett stallets herrlag i lagtempotävlingen som inledde VM. Han har kollat in linjebanan på plats, och tror att Emma Johanssons chanser är stora.
– Jag tycker att finalen passar Emma. Den är tillräckligt tuff för att spurtarna inte ska hänga med, och holländarna måste attackera, säger han.
Avslutningen på banan är tuffare än många förväntar sig, menar Visbeek. Han varnar också för att det väntade regnvädret kan bli avgörande.
Den 16 kilometer långa varvbanan avslutas med tre backar. Med två kilometer kvar kommer den andra kullerstensbacken, sedan är det utför och sedan sista backen, upp mot en 680 meter lång svagt lutande sträcka mot mål.
”Två sekunder räcker”
– Det är ungefär 25 kurvor på varvet. Det är tuffare än folk tror. Kullerstensbacken är inte alltför hård men det kommer att stoppas upp vid roten av backen och klungan kommer att dras ut över klättringen, säger Visbeek.
Han tror inte att Johansson ska försöka attackera redan i den sista kullerstensbacken.
– Problemet är att alla förväntar sig det. Då kommer hon att ha alla efter sig direkt. Det viktiga är att följa med de bästa där, och efter det försöka hitta på någonting. Antingen emellan, eller i nästa backe. Det finns några svängar där. När de andra tittar på varandra – det räcker med två sekunders tvekan så kan Emma få till en lucka.
Emma Johansson har varit en av de mest pålitliga cyklisterna på toppnivå i världen i många år, och har en imponerande rad VM-resultat, med tre medaljer. Det som fattas är guldet, både på VM och OS. En svaghet för henne har ofta varit laget. I cykel behöver man hjälpryttare för att vinna. Men på årets bana bör Johansson kunna få en del hjälp i avslutningen.
Aike Visbeek har en av de svenska VM-åkarna, Sara Mustonen-Lichan, i sitt proffslag. Hon kan bli viktig för att sätta Johansson i en bra position på de sista tre kilometerna.
– Hon är bland de bästa 30 på VM om hon inte är inblandad i krascher eller någonting annat. Sara är perfekt för att se till att Emma har en bra position på sista kullerstensklättringen på sista varvet, säger han.
”Taktiken det svåra”
Även Emilia Fahlin har chansen att vara med i finalen och spela en roll.
– Det svåra är taktiken. Ska Sverige använda Mustonen och Fahlin till att skydda Emma och/eller jaga om det behövs, eller spara dem för attackerna inför avslutningen, säger Visbeek.
En stor stjärna saknas på VM. Nederländska Marianne Vos har dominerat cykelsporten under senare år, men har ställt in hela säsongen på grund av skador. Det betyder inte att konkurrensen är svag. Tvärt om. Det finns många starka kandidater till segern. Och oavsett om det görs upp genom en spurt mellan en grupp cyklister eller genom en attack i någon av de avslutande backarna, är Emma Johansson en av dem.