Den kommer alltid. Den där stunden.

Den är oftast väldigt kort. Men det går inte att värja sig. 

Jag och Foto-Evve har vanligtvis lämnat hotellet 07.45 varje morgon. Middag blir det någon gång efter midnatt. Om man inte väljer sömn.

Ni vet hur det är vid det här laget:

Vi flänger. Flänger mellan presskonferenser, intervjubokningar, arenor, tävlingar och redigeringen. 

Tävlingsdag nummer 5 innebär tävlingsfri förmiddag.

Den förmiddagen är himlen.

Den är ljuset i tunneln.

Den är det där lilla andningshålet man ser framemot när man stupar i säng och verkligen behöver de få timmars sömn man kan få. Eftersom man ligger i sängen och inte kan sova på grund av jet lag.

Vad händer?

Jo, självklart är det en presskonferens med en miljard svenska friidrottare just precis denna himmelska förmiddag.

Och då uppstår dilemmat: vem åker på den?

Gissa.

Intake Alsing har lyssnat på argument.

Ett avgrundshål öppnar sig.

Plötsligt blir alla runt omkring så peppande. Så där enerverande positiva ni vet.

”Det fixar ni!”

”Det blir alltid så bra när ni gör det!”

”Du är bäst påläst!”

Det är då man likt Peter Forsberg vill dra på nån en smäll.

Det är då man idiotförklarar allt och alla.

Och bryter ihop.

Men det går över.

Nästa morgon står man där. Med ett leende på presskonferensen. Och tänker på allt man får vara med om.

Man låser sen upp ett öde kontor.

Foto-Evve sätter materialet på intankning.

Kokar sen kaffe.

Vi tar en kopp och i en tysthet, som bara uppstår när all kreativitet är på upphällningen, tittar vi på varann Foto-Evve och jag.

Vi inser att vi inte är ensamma.

Någonstans på ett hotellrum förbereder sig två kommentatorer för ett kvällspass.

Och vid sina datorer sitter nu Dagens Nyheters Nisse, Expressens Ludvig, Bildbyråns Joel och alla de andra svenska journalisterna och bearbetar frenetiskt sitt material från en svensk presskonferens för vara klara i tid. Nya tävlingarna startar ju om en stund.

Sen börjar kollegorna trilla in.

Allt är som vanligt.

Nu väntar en intensiv kväll för alla.

Imorgon har både vi och det andra reporterteamet sovmorgon.

Då är det andra som egentligen skulle behöva en extra timmes sömn.

Strax innan tävlingarna är slut på kvällen ligger plötsligt en lapp på tangentbordet.

Reporter Åsberg har försökt sig på ett skämt.

Han är duktig på att göra reportage han, Åsberg.

Men det där med tajming måste vi ta tag i.