– Det var som att ta en paus från livet... jag försökte umgås med kompisar precis som vanligt. Men man hängde inte med. Det var som att se allt från utsidan, berättar Viktor Östlund för Svt Sport.
Han hade för några år sen inlett satsningen för att nå eliten som ishockeymålvakt. Det gick bra i AIK:s J20-lag. Han erbjöds och skrev ett kontrakt med Lugano i den schweiziska ligan. Men för att utvecklas valde man att han skulle få spela så mycket matcher som möjligt. Han lånades ut till Arboga i Hockeyettan. Det gick till en början bra.
Började med långvarig feber
Men förra hösten kände han sig hängig. Fick långvarig feber som inte ville ge med sig. I över en månad blev han mer eller mindre sängliggande.
– Läkarna kunde inte hitta vad som var felet. Först misstänkte man att det var nånting med hjärtat så jag blev inlagd på en hjärtklinik. Men det var inget fel på hjärtat, säger han.
Till slut upptäckte man knölar som satt strax under nyckelbenet. Fler provtagningar gjordes och det upptäcktes att Viktor Östlund drabbats av lymfkörtelcancer.
– Jag hade svårt att ta till mig vad läkarna sa, men när mamma och pappa kom in i rummet och började gråta så förstod jag att det var nåt riktigt allvarligt. Jag vet ju vad cancer är, men jag kunde inte ta in det. Det är nåt man tror att man aldrig själv ska få höra. Speciellt inte när man är så ung. Det är nånting som andra råkar ut för... jag hade inte en aning om vad som skulle hända.
I januari inledde han en lång behandlingsperiod. Han tvingades genomgå tolv cellgiftsbehandlingar. Den sista den 24 juni i somras.
”Cellgifterna var det jobbigaste”
– Det var det jobbigaste... cellgifterna. I början försökte jag hålla mig så normal som möjligt till livet. Men det insåg jag snabbt att det inte fungerar. Träna var inte att tänka på. Jag försökte några gånger och det höll på att sluta illa. Jag kollapsade. Det handlade till slut om att bara låta kroppen vila och återhämta sig.
I juli började han den mödosamma vägen att försöka börja bygga upp kroppen igen. Eftersom han varit sängliggande så länge var det omöjligt att börja löpträna. Han hade samtidigt gått ned kraftigt i vikt, 12-15 kilo.
Det blev lätt styrketräning och cykling på testcykel. Efterhand så har han börjat återvända till livet och tillvaron som ishockeymålvakt. I samband med att han blev sjuk så gick kontraktet med Lugano ut. Men han fick en möjlighet till omstart när Arlanda Wings i hockeyettan erbjöd honom en plats till den här säsongen.
– Vi visste att Viktor är en duktig målvakt och glädjen jag såg i hans ansikte när jag berättade att vi ville satsa på honom var underbar att se, säger Tommy Latva, tränare i Arlanda Wings.
Viktor Östlund har spelat en hel del träningsmatcher och har inlett som förstemålvakt nu när serien har dragit igång.
– På sätt och vis är jag förvånad att jag kommit tillbaka så snabbt. Och framför allt att jag orkar så mycket. Det är skitkul, säger han.
Nyligen fick han det efterlängtade beskedet, efter provtagningar, som han drömt om att får höra så länge.
Det efterlängtade beskedet
– Jag är frisk. Det var nåt jag verkligen hoppats på men man har knappt vågat smaka på dom orden. Även om jag innerst inne tänkt att jag SKA bli frisk. Men jag kommer att gå på kontroller flera år framöver. Det gäller att njuta nu. Jag vet hur jobbigt det kan vara och det är många som kämpar med cellgifter och cancer. Jag tänker på dom.
Han berättar att han fått stort stöd från vänner och bekanta. Inte minst från sin gamla klubb, Lugano. Där hedrade man Viktor Östlund med banderoller på läktarna och alla spelarna (bland annat Linus Klasen och Fredrik Pettersson) bar klistermärken på hjälmarna där det stod ”Nu kör vi, Osten!”
Fotnot: Viktor Östlund är son till Thomas ”Osten” Östlund, landslagsmålvakt som hade sin storhetstid i början och mitten på 90-talet i Djurgården. Han var med och tog silver i VM –95.