Det kan räcka långt - eller i alla fall till ännu ett möte mot Roger Federer i fjärde omgången.

När Söderling på måndag inleder Wimbledon med att möta Gilles Muller, Luxemburg, börjar också ett nytt kapitel i tenniskarriären. En finalplats i en grand slam gör att förhoppningar blir högre, intresset från omgivningen större - liksom respekten.

Det är ingen slump att svenskens match placerats på bana 1 efter Maria Sjarapovas inledande premiär. Utan finalplatsen i Paris och skrällen mot Rafael Nadal hade Söderling-Muller förpassats till en av sidobanorna.

Den viktigaste skillnaden finns dock hos Söderling själv.
Att han haft spelet har han vetat långt innan framgången i Paris. Nu har han också ett bevis för att han kan få fram det i de allra största tävlingarna och det är där den inre styrkan vuxit fram i form av ett annat självförtroende.

-Det är ju det som är det allra viktigaste inom tennisen och det finns ju inget som är bättre för självförtroendet än att vinna matcher. Det är egentligen det enda som räknas, säger han.

-Alla kan spela bra tennis men man ser att de som kommer från en rad med vinster, det är också de som vinner de jämna matcherna.

TT: Kan du se redan i omklädningsrummet vilka som har det där självförtroendet inom sig?

-Inte i omklädningsrummet, där är alla lite nervösa och försöker dölja det. Däremot kan man se det tydligt på de viktiga bollarna. De som har det, de vågar också ta risker. De som förlorat kan bli lite fega, och försöker bara spela in bollen och det räcker inte.

TT: Skulle du kunna säga att du någon gång i karriären haft mer självförtroende än nu?

-...nja, kanske inte. Men det viktiga är att jag kan hantera det. Förr kunde jag ha bra självförtroende men blev frustrerad när jag gick in i turneringen, mötte en spelare som jag på pappret skulle slå och inte lyckades. Nu känner jag att jag har ett bra självförtroende men är ändå medveten om att det inte behöver gå på räls för det.

Söderlings tränare, Magnus Norman, har under året följt honom och sett förändringen.

-Han är lite lugnare och känner större trygghet på träning. Nu vet Robin om sin förmåga och om något inte funkar perfekt kan han skaka av det.

Sedan var det den andra faktorn, den yttre och som han själv inte kan påverka men som ändå talar till hans fördel.

Gynnas av snabbare underlag
Under senare år har Wimbledons gräs blivit allt långsammare, vilket utjämnat skillnaden till andra underlag och gett kritik från flera spelare. I år har det dock gått åt motsatt håll.

-Det är en stor skillnad från förra året då det var extremt långsamt. På gräs föredrar jag att det är lite snabbare.

För Söderlings del handlar det snabbare underlaget om att han kommer att få ytterligare fördel av sitt kraftfulla servande och har han tur kan det också bli spel inomhus.

Förklaringen är att till i år har centrecourten fått ett mobilt tak som vid regn kan skjutas över. Söderling lär dock inte hamna där förrän i en eventuell fjärde omgång - det är då världstvåan och huvudfavoriten Roger Federer troligtvis väntar.

-Jo, jag vet att jag hamnat på Federers halva men så långt fram har jag inte kollat ännu. Jag har spelat så pass mycket tennis att jag vet jag inte kommer gå till final i varenda grand slam. Jag är medveten om att jag kan förlora i första omgången men också att om jag spelar jag bra tennis - då kan jag gå långt även här.

TT