"Alex" siktar på 100-jubileum
Tidigare i år har feber och magsjuka stoppat honom. Nu har han ont i revbenen. Men det ska inte hindra Niclas Alexandersson att nå sin 100:e landskamp om några dagar.
Publicerad
35 år ung är Niclas Alexandersson på väg att bli den fjärde svenska fotbollsspelaren genom tiderna som når 100 landskamper.
Danmark på lördag blir nummer 99. Island på onsdag, nationaldagen, nummer 100.
-Hoppas det inte är någon förbannelse över mina landskamper. Det har ju varit så i år, säger Alexandersson inför EM-kvaldrabbningarna.
Under Sydamerikaturnén i januari hann Alexandersson med landskamp 97, mot Venezuela, innan det blev dubbla återbud mot Ecuador på grund av feber och magproblem.
Magsjukan hängde med ända till Kairo, där hallänningen tvingades flyga hem innan Sverige mötte Egypten.
Han gjorde sin 98:e blågula match mot Nordirland i mars och fick uppleva den värsta svenska kvalsmällen på många år.
Revbenssmällar
Och smällar mot revbenen, bokstavliga sådana, först mot Elfsborg och sedan mot Gais, stör nu hans jakt på den 100:e landskampen.
På onsdagen undvek han all kroppskontakt med sina landslagskollegor på träningen på Stockholms Stadion.
-Antingen är det en blödning eller också en liten spricka. Det är ingen skillnad i behandlingen, vi kör med laser, säger Alexandersson utan att vilja tala om exakt vara skadan sitter.
-Får jag ingen ny smäll tror jag att jag kan spela. Problem är om jag skulle få en smäll till. Ibland är det dumt att säga exakt var skadan är.
Siktar på sex poäng
Landslagsveteranen vill inte riskera att missa de kommande landskamperna. Och inte bara för att bli historisk. Revanschlusten finns där efter överhalningen i Belfast.
-Klart att 100 är jättestort, det är bara tre som har gjort det innan. Först siktar jag in mig på 99, vi får ta en match i taget.
-Men prio ett på den här samlingen är att försöka bidra till att vi tar sex poäng. Det andra får komma som en bonus. Man ska inte dra för stora växlar på Nordirlandsmatchen. Vi har ett fantastiskt facit i kval och någon gång måste vi gå på en mina också.
TT