I många år spelade Henrik Larsson fotboll på den stora världsscenen – över 100 matcher i landslaget och dessutom i flera europeiska storlag. Nu är han, vid 42 års ålder, tränare i den allsvenska nybörjarklubben Falkenberg. Och han kan inte tänka sig ett liv utan att vara i fotbollens hetluft.
– Nej, det kan jag inte. Jag är uppväxt i den... Eller uppväxt, jag har blivit vuxen i den. Älskar fotbollen. Jag saknar de stora arenorna. Jag vet vad det ger en, när man spelar de stora matcherna. Jag kan inte tänka mig ett liv utan fotbollen, den är fantastisk.
”Kroppen orkar inte”
1,78 lång, med spänst, enorm fysik samt spel- och målsinne – det gjorde Larsson till en världsstjärna. Många anser att han än i dag skulle ta en plats i ett allsvenskt lag.
– Fram till att jag var 35 var det inga bekymmer. Då var jag lite stel, men det var inga bekymmer. En eller två dagar efteråt så var jag okej igen. Men när man vaknar på morgonen och rullar ur sängen för att komma upp... Och när du måste rulla tillbaka för att sätta på strumporna, då är det för mig ett tecken på att kroppen inte orkar mer.
Minns USA-sommaren i detalj
En höjdpunkt i karriären var VM-bronset i USA för 20 år sedan. Och han minns allt, som om det vore i går. Till exempel ribbskottet mot Kamerun i gruppspelet, som Martin Dahlin sedan slog in returen på.
– De som har sett mig spela innan och efter, har väldigt sällan sett mig skjuta från ett sådant avstånd. Men vi hade kört mycket skottövningar och jag kände att jag hade bra tryck i bössan. Jag kände bara – jag drar den härifrån.
Han minns även 4-0-målet i bronsmatchen mot Bulgarien, för exakt 20 år sedan, tydligt.
– Det är Brolin som slår bollen till mig, och jag får den precis så att jag hinner sträcka fram höger yttersida för att få den förbi backen. Men jag känner samtidigt att jag kommer ut i lite snäv vinkel och även om jag kan använda vänsterfoten så... Hade jag varit på andra sidan hade jag slagit till den på ett tillslag. Men eftersom det var på vänstersidan visste jag att någon kommer att jaga mig här...
Ångrar inte tränarvalet
Fotbollssverige förvånades när Larsson tackade ja till tränaruppdraget i nykomlingslaget – och till att försöka rädda det kvar i allsvenskan.
– Jag ångrar inte det en sekund. Jag har arbetat med den här fantastiska spelargruppen sedan i januari. Visst, de är glada och nöjda över att vara i Falkenberg, men de vill samtidigt något mer med sin fotboll.
Längtar du tillbaka till utlandet?
– Jag saknar den stora scenen. Jag saknar Europacupmatcherna och de tillfällen där man kan ta på stämning på ett helt annat sätt än här. Jag är glad för att vara här och trivs jättebra, men samtidigt, när jag får tänka till lite så vet jag vart jag vill någonstans.