Efter spel i Malmö och Jitex var Stéphanie Öhrström lite trött på Sverige hösten 2010. Då kom ett oväntad fråga från en agent o hon hamnade här, i Romeo o Julias hemstad Verona, i Italien.
– Den största skillnaden är att jag på de här fyra åren fått spela så många matcher och det saknade jag sista året i Sverige.
Det blev många ensamma kvällar i början. Tills hon hittade en pizzeria som blev hennes andra hem.
– Jag gick förbi och såg att det fanns en tv och fotboll. De började prata med mig och det blev så småningom den italienska familjen för mig.
Språket var förstås ett hinder – men på pizzerian visste man råd.
– Jag berättade att jag köpt en serietidning. Och nästa dag kom de med två kassar Kalla Anka-tidningar.
Efter ett år blev hon dessutom ihop med pizza-ägarens son, Jonathan och idag är de förlovade.
Hennes Verona slåss i toppen av italienska serie A. Målet är att komma bland de två bästa och på så sätt nå Champions League. Men hur bra är man jämfört med svenska lag?
– Vi står oss bra mot dom. Mot Malmö för två år sen i Champions League gjorde vi inte bort oss (förlust 0-1 och 0-2, vår anm). Så lagen i toppen härnere står sig bra. Även om serien är ojämn.
Klubben hette då Bardolino – och damlaget spelar på en konstgräsplan i skuggan av herrlagen Hellas Verona o Chievo på stadio Bentegodi ett stenkast bort – och det är stor skillnad att vara fotbollsspelare i Italien jämfört med Sverige.
– Svensk damfotboll är nåt att va avundsjuk på. De får ju så mycket publicitet. Italiensk damfotboll är väldigt ung i jämförelse. I EM i Sverige ifjol var Italien enda land utan en enda journalist på plats. Men just här i Verona är det lite bättre, lokaltidningarna skriver och vi spelare är gäster i lokala tv-kanalen.
Men när Stephanie var gäst i tv fick hon frågor från oroliga föräldrar.
– Det har ju fått en stämpel som killsport och en del undrar om man blir lesbisk om man spelar. Det är svårt att svara på så löjliga frågor men med mer publicitet kanske de förlegade tankarna försvinner.
Å så här i jultid önskar sig Stephanie en lång VM-sommar i Kanada.
– Att komma med i truppen är ett stort mål, ett VM är ju alla spelares dröm.
27-åriga Öhrström har varit med på några landslagssamlingar, senast i augusti, men ännu inte fått speltid – å det är lättare bli bortglömd i en mindre liga. Å det vore inte självklart för henne att flytta hem till Sverige för att öka landslagschansen.
– Det är inte bara för att det är ett svenskt lag jag packar o åker hem. Men om jag får ett lockande erbjudande så får sambon packa och åka med.