Klubbarna är i de flesta fall mer rädda för den relativt lilla klick som utgör problemet än rädda om den stora som är mer intresserad av fotboll.

Att motståndet mot tillträdesförbud skulle vara en form av socialt arbete med problemsupportrar ser jag bara som en undanflykt.

Alla är överrens om att ordningen inne på arenor är arrangören/klubbarnas ansvar. Klubbarna har under åren krävt stöd hos polis och politiker för att kunna lagföra de som inte följer de säkerhetsregler som sätts upp.

2005 fick arrangören/klubbarna den möjligheten. Att då inte använda sig av den måste betraktas som tjänstefel.

Alla är också överrens om att fokuseringen måste vara på den individ som utför en regelvidrig handling. Att det inte ska gå att gömma sig i en stor grupp och komma undan därigenom.

Det går inte att straffa flera tusen för en handling utförd av få. Därför är det otroligt viktigt att även klubbarna använder sig av tillträdesförbud när individen kan identifieras.

Bengaleldning ses av många som stämmningshöjande. Kan säkert vara det. Hitta gärna en möjlighet att under säkra former kunna använda dessa. Men att som idag äventyra säkerheten för många hundra, att få matcher avbrutna, det är knappast stämmningshöjande och positivt. Varför ska man annars behöva maskera sig om det uppskattas så mycket av publiken som är där?

Svensk fotboll i synnerhet och idrottsrörelsen i allmänhet har en otroligt priviligierad ställning när det gäller samarbetet med polis och samhällets syn på idrottsevenemang som en samhällsangelägenhet.

Att inte då samarbeta i de frågor där det går, och där samhället har gett möjlighet för idrotten att själva städa framför egen dörr, kan äventyra den ställningen.