Den svensk-kenyanska långdistanslöparen Isabellah Andersson sliter grusvägar i nordvästra Blekinges folktomma hörn. Hon siktar högt och tränar därefter. När det är som tuffast, som i Kenya i vintras, är veckan sprängfylld av morgonjoggar, intervaller, långpass, fartlekar. Nästan allt före lunch. Som mest nästan fyra mil om dagen.

-Jag vill bli bäst. Jag hade bestämt mig innan jag började träna att om jag får möjlighet, om jag får hjälp med utrustning och coachning kommer jag att satsa på löpning. Det är det jag gör nu, jag vill bli bäst.

Knäskadan ett bakslag
Sedan maratondebuten för fem år sedan har Isabellah Andersson förbättrat sig kontinuerligt, till världstiden 2.23.41 i Dubai i januari. En förbättring med 28 minuter och 9 sekunder. Men sen kom bakslaget. Problem med ett knä, titthålsoperation i mars, sex veckors hårdträning försvann.

-Jag behöver en månad nu, inte för grundträning men för att komma upp till den nivå jag var. Därefter kan jag börja med riktig träning. Jag behöver en månad.

"Ska inte ha bråttom"
Maken Lars Andersson är även Isabellahs tränare och farthållare på intervallpassen. Tillsammans siktar de mot den absoluta världstoppen. 13 SM-guld räcker inte.

-Det är bara att fortsätta så här. Ha disciplin, och respekt också. Och det tar tid, så jag ska inte ha bråttom. Får ta ett steg i taget, sen kommer jag dit.

Hårdträning i Kenya
Den träningsdag Sportnytt hälsar på i Vilshult i Blekinge inleds med 13 km löpning klockan sju på morgonen, sedan löpning till banan i Olofström 12 kilometer bort och så nio kilometer intervallträning på bana. Totalt 34 kilometer löpning ? och då är det ändå inte den riktiga hårdträningen. Den ska fjolårets EM-fyra köra i Kenya i sommar med sikte på toppform i VM.

Blir du lycklig av träning?
-Alltid, efteråt. Innan brukar jag längta mycket till nästa träning och efteråt är det en härlig känsla.

Rickard Ekman
Sara Stylbäck