Man måste gå tillbaka till finalen i inne-VM i Budapest 2004 för att hitta det senaste loppet som Susanna Kallur förlorade över 60 meter häck.

-Det var ju ett par utomhussäsonger emellan - men det är rätt skoj att vinna, säger dalkullan och ler.

De senaste säsongerna har också innehållit en del tårar för kvinnan med den ständiga oturen. Hon slet sönder låret inför OS i Aten 2004, hon bröt tummen och fick en spricka i revbenet inför VM 2005. Därtill har fru Fortuna också spottat henne i ansiktet med orkanartade motvindslopp och oturliga lottningar när hon väl krigat sig till semifinal i utomhusmästerskapen. Men nu verkar turen äntligen ha vänt. Sedan hon i julas tog bort gipset kring tummen har allt bara gått bra. Hon har i år aldrig sprungit långsammare än världstiden 8,04. Toppresultatet 7,86 är näst bäst i världen i år bakom jamaicanskan Lacena Golding-Clarkes 7,83.

Ingen disktrasa
Med Agne Bergvalls grundliga försäsongsträning i benen är hon säker på att klara både försök, semifinal och final under lördagens VM-tävlingar i Moskva.

-Tidigare har jag kanske haft lite tendens att springa fort i försöken, och sedan ännu snabbare i semin - för att vara som en urkramad disktrasa när det blev dags för final.

-Men nu känner mig snabbare och starkare, det är grundträningen som har gjort det. Jag vet att jag kan klara tre lopp under en dag, säger "Sanna".

Skadad syster
Det är första vintern som Carolina Klüfts tränare Agne Bergvall skött systrarna Kallurs försäsongsträning. Det har fungerat suveränt för träningståliga Sanna, men sämre för systern Jenny.

-Det är hela tiden en balansgång hur tufft man kan träna. Det blir lätt lite överbelastat när man ska vara så himla snabb hela tiden, säger Jenny.

Under vintern har Jenny fått tagit kortisonsprutor mot ömmande slemsäckar i knävecken. Hon äter fortfarande smärtstillande tabletter. Så chansen att Moskva ska bli platsen där Jenny för första gången slår Susanna i ett häcklopp är liten.

Tvåa i EM
Jenny var tvåa bakom Susanna när tvillingarna dubbelvann vid inne-EM i Madrid förra året. När Jenny var sexa på 100 meter häck vid VM i Helsingfors förra året så fick hon aldrig möta systern, som blåste bort i vindpinat semifinalheat. För att bli bäst i familjen den här gången kan Jenny behöva vara bäst i världen.

-Sanna är Sveriges bästa medaljchans här i Moskva, slår förbundskapten Thomas Engdahl fast.

-Allt är möjligt. Min målsättning är att göra tre snabba lopp. Jag vill springa årsbästa här i Moskva, deklarerar Sanna själv.

Hennes svenska rekord från EM-vinsten i Madrid är 7,80. Ludmila Engquists världsrekord, från tiden då hon var ryska, lyder 7,69. Bara så ni vet.

TT