Det ska inte vara möjligt att gå ut i ledarboll i världens äldsta och finaste golfturnering – och spela sitt livs golf. Henrik Stenson gjorde det på Royal Troon, en söndag i juli som många av oss aldrig glömmer. Han träffade alla 18 greener, han gick runt på 63 slag och ingen har någonsin tidigare, på nästan 150 år, vunnit med 20 slag under par i The Open.

Och, just det, han skrev historia som svensk herrgolfs förste vinnare i just en major, en av de fyra största.

Vi som under lång tid följt golfen som journalister, har länge pratat om just det där. ”När vinner en svensk herrspelare en major?”

Jag vet att spelarna själva har pratat om det lika mycket.

”De som skriver om den segern kanske inte ens har gått ut grundskolan än”, sa vi. Till slut pratade vi inte ens om det, det var uppgivet.

”Stenson är ingen vinnare”

– Snart bryter vi förbannelsen, sa Henrik Stenson för tre fyra år sedan.

Han var tvåa i världen och vi nickade, jodå, kanske kanske.

– Jag hoppas det blir jag, la han till.

Kanske det, kanske det.

På redaktioner har golfjournalister viftat mot väderkvarnar. ”Stenson är ingen vinnare. Glöm det där”, sa många kollegor.

Nu slipper vi både förbannelsen och snacket på jobbet, både spelarna och vi reportrar. Det Henrik Stenson gjorde i duellen mot en sagolikt spelande Phil Mickelson är idrottshistoria, även internationellt. De två vännerna triggade varandra till sagogolf.

Vi som tittade på pekade som fån och skakade på huvudet. Och golfgudarna gillade svensken. Bollar som normalt passerat koppen rullade i, bollar som den på sista fairway, som normal fastnat i en djup torvbunker, stannade nån meter framför sandfällan och tittade bara ner och skakade på huvudet.

Hoppas vi vårdar triumfen

Det var nästan som om den höga ruffen och de förbannade taggbuskarna längs fairway neg när Henrik Stenson klev upp på sista hålet och kunde njuta av hur en gammal pojkdröm blev sann. Sir Nick Faldo, den tidigare världsettan kallade duellen med Mickelson för perfektion. Andra håller med, förstås.

För så var det. I en sport där allt går att förlora under ett ögonblick av förlorat fokus, med ett dåligt slag, är Henrik Stensons sista runda på Troon inget annat än den perfekta söndagen, i hans värld. Och hela världseliten hyllar honom nu som en av de stora.

Det som imponerade mest var den mentala styrkan. Det viktigaste avståndet i golf finns inte i en banguide, det är avståndet mellan öronen. Stenson vann med tre. Det var fjorton slag ner till tredje man. Fjorton! Nu hoppas jag att vi förstår och vårdar den största triumfen vi haft inom svensk herrgolf.

Det var möjligt

Nu gäller det att alla som har något att säga till om inom svensk golf tar vara på effekten av att vi har en svensk majorvinnare på herrsidan. Förhoppningsvis ger det nya svenska framgångar, nu när förbannelsen är bruten.

I min bok är Henrik Stenson sedan länge den störste vi har i idrottsvärlden, utanför lagsporterna. Väl värd att nämnas i samma andetag som andra manliga svenska legendarer som Ingo, Waldner, Borg och Stenmark. Mer än 50 miljoner människor spelar golf. Den allra bäste just nu är svensk. Till sist.

Golfkommentatorn Göran Zachrisson har följt The Open i 50 år. När Stenson avgjort brast det och omskakad konstaterade han att han ”aldrig trodde att han skulle få uppleva det här”.

Det säger en del om det historiska värdet. Det hände, det var möjligt.