Första gången Linus Ottosson kom i kontakt med skeleton var för sex år sedan, när han gjorde lumpen och såg en dokumentär om sporten. Men när han ringde bob- och rodelförbundet fick han svaret att de inte höll på med skeleton, och att han fick börja med någon av de andra sporterna i stället.

-Då la jag ner det där tillfälligt och började studera vad som krävs för att bli en riktigt bra skeletonåkare. Fysiken har jag alltid haft med mig. Och jag började träna fysiken renodlat, för att bli bra på skeletonfysik. Jag gav mig fan på att skeleton var min grej.

Det gick två år. Han ringde bob- och rodelförbundet igen. Den här gången gick han med på att börja med rodel. Men bara för att kunna få grunderna till skeleton.

-Jag körde rodel i en säsong ungefär. Sedan åkte jag till Lillehammer, hyrde en skeletonkäle och åkte på egen hand. Eller åkte och åkte... snarare kraschade mig genom banan. Jag åkte utan tränare och försökte inse vad jag gjorde för fel.

Till sist insåg förbundet vilka ambitioner Linus Ottosson hade för skeletonsporten. Då fick han ett litet bidrag till en kälke. Men viktigast av allt: han fick kontakter.

-Jag träffade en man som heter Karl-Erik Eriksson. Han gav mig namnet på en tysk tränare som hade kunskap i skeleton.

Nu har han alltså fått förbundet att börja med skeleton. Och han lyckas dessutom värva fler och fler utövare.

-Nästa vinter tror jag att skeleton kommer vara större än både bob och rodel var när det var stort. Det kommer bli en stor sport för att vara en liten sport.