Det finns skäl att hålla tempot i schack. En högpresterande tjej som i januari dessutom tog sin läkarexamen och numera bor i Stockholm där hon deltidsarbetar som underläkare med beroendepsykiatri. Hon är van att gasa genom livet, men nu gäller det att vara lite försiktig.
Även om hon är läkare har det varit svårt att lyssna på intellektet.
– Det går inte. I mig är det helt vattentäta skott mellan det jag själv upplever och känner inom min egen idrott och det som jag rent medicinskt vet vore smartast och som jag borde göra!
Sen 2011 har den tidigare Umeå-bon tagit sig igenom tre häloperationer – och tidigare hastat tillbaka med komplikationer som följd. Annat nu. I dagsläget får hon springa 45 minuter varannan dag och dessutom i begränsad fart. En sportklocka, med förprogrammerat maxtempo, larmar om det går för snabbt. Den har till och med funnits med på tävling och hon har dessutom lyckats vinna ändå.
Fri fart gav storseger
I premiären av Swedish League i slutet av april, i konkurrens med stora delar av världseliten, fick hon för första gången prova på fri fart. Det blev en förkrossande seger på medeldistansen, drygt två minuter före närmaste konkurrent!
– Det är fortfarande fantastiskt häftigt att få springa i skogen i full fart och jag saknar det så mycket när jag inte får göra det. Jag är liksom inte klar än, förklarar Jansson, som gör en satsning med framförallt VM på hemmaplan 2016 som det långsiktiga målet.
Vardagen i söderförorten Bagarmossen, där hon numera är sambo med landslagets herrstjärna Gustav Bergman, är mer idrottsanpassad än man kan tro. Storskog i form av det så kallade Nackareservatet finns runt knuten (”det är fantastiskt bra miljö för orientering”). Tidigt i maj fanns hon i Skottland på VM-läger, hann känna på vad som väntar i augusti och fick bra orienteringsträning.
Nu återstår att bygga ytterligare spets och sen får sommaren visa vilka VM-distanser hon springer. Helena Jansson, som har nio guld på VM, EM och NM och totalt 22 medaljer (varav 13 bara i VM!), kan i dagsläget bara springa medeldistans och stafett.
– Ungefär 45 minuter högfartsorientering i skog är det jag pallar just nu. Att springa en sprint på asfalt är typ som ett 5000-meterslopp på bana. Jag klarar ungefär en tredjedel av det just nu. Och vad gäller långdistansen har jag också en bit kvar. Jag får bara vara lyhörd och ha tålamod, säger den snart 30-åriga veteranen, som vunnit medaljer i samtliga discipliner.
Och som kanske, till slut, lärt sig lyssna på läkaren...