Davos är en liten stad om 13 000 invånare. En av landets populäraste skidorter för utförsåkning. Mitt bland bergen finns också Schweiz framgångsrikaste hockeylag genom tiderna. Hela 32 mästerskapstitlar inspelade och regerande mästare. Två svenskar var med om att vinna NLA förra säsongen, Dick Axelsson och Marcus Paulsson. Två spelare som enstämmigt väljer att hylla lagets tränare som den gemensamma nämnaren till framgången.

– Han är en otroligt engagerad person. Han är så passionerad att det smittar av sig, säger Paulsson.

– Han är speciell. Han får verkligen alla spelare att dra åt samma håll.

Familjärt i omklädningsrummet

Att kliva in i Davos arena är som att kliva in i sin mormors vardagsrum. Allt är så familjärt och alla så välkomnande. Inte minst huvudpersonen själv. Arno Del Curto. Han är klädd i en gammal och sliten tröja och kepsen som han bär bak-och-framvänd är om möjligt än mer urtvättad.

– Är ni här för att göra jobb på Dick? Polly (Paulsson) Setoguchi (Devin Setoguchi, lagets tunga NHL-värvning) undrar Arno nyfiket.

Nej, de har vi träffat en miljon gånger, vi vill intervjua dig.

– Nej, nej, nej inte mig, ta någon annan, min engelska är så dålig.

Stenhård träning

Träningen börjar. Efter att ha fått bilden av en trivsam, på gränsen till slapp stämning, chockas vi av det som följer. En stenhård träning där tränaren Arno skriker sig hes på varenda övning. Han skriker så att saliven sprutar. Han skjuter puckar efter spelare som inte åker max och han är rasande när tempot sjunker. Han gör det med en enorm inlevelse. Han har ett alldeles karaktäristiskt sätt att agera där ute på isen och hans hållning är unik. Han har en kraftig lutning när han glider på sina skridskor och påminner om en gam alternativt en struts på väg att gömma huvudet i sanden.

– Du ska inte lura dig av hans snälla och mysiga sätt, säger Dick. Han kan bli riktigt förbannad. En gång kastade han en kaffemaskin i backen när vi spelade dåligt så det bara sprutade kaffe i hela omklädningsrummet.

– Men han är aldrig elak. Han har ett stort hjärta och bryr sig om varenda spelare, säger Paulsson.

Initiativtagare till Spengler Cup

Efter träningen lyckas vi via Axelsson ändå få en intervju med mannen, myten, legenden.

– Vi är en klubb som kanske inte har de största resurserna men vi har det samtidigt bra ställt. Vi ska inte hymla, förklarar han på en ovanligt bra engelska.

Klubben är initiativtagare till världens näst äldsta turnering Spengler Cup. Den äldsta är Stanley Cup i NHL. En turnering som genererar i runda slängar 20 miljoner kronor varje år. Här finns också en grupp finansiärer som sponsrar klubben. För att få tillhöra klubben så måste du sponsra med ungefär tre miljoner kronor varje år. Med och sponsrar klubben i denna form är NHL-stjärnan Joe Thornton. Thornton som under lockouten 2005 inte bara förälskade sig i staden och laget utan också fann kärleken här. Ett sidospår.

”Får träna rätt”

Arno själv har en annan förklaring till framgången:

– Jag tror att spelare väljer Davos framför andra klubbar för att de vill utvecklas. Här får man träna rätt och jag ger mina spelare förtroende. Eftersom jag är sportchef och tränare i ett så har jag ett större ansvar mot de spelare jag plockar hit.

Som en långfilmsinspelning

Och som han älskar sina spelare. När vi ber honom beskriva Dick Axelsson så vill han aldrig sluta prata. Det liknar nästan en långfilmsinspelning. Men vi bjuder på ett axplock i hur det kan låta:

– Axelsson borde inte spela här. Han borde spela i Pittsburgh och han borde ha Crosby som center och Crosby skulle tjäna på det. Men det här är hans problem. Alla som spelar här saknar någonting och Dick saknar, säger Arno och pekar på huvudet. Han hade inte viljan att bli en av NHL:s största. Men talangen hade han.

Paulsson:

– Paulssons skridskoåkning är fenomenal. Wow, säger jag. Men han skjuter för lite. Han måste skjuta hela tiden. Skjut, skjut, skjut.

Axelssons kontrakt går ut

Båda svenskarna trivs i stan men är samtidigt inte främmande att byta miljö. Axelssons kontrakt går ut i år, likaså Paulssons. Efter två respektive tre år så kan det bli aktuellt för båda att röra på sig:

– Davos är härligt men kan också vara en spökstad, förklarar Paulsson. Det blir liv i stan i december och en bit in i februari när semesterfirarna kommer hit för att åka skidor. Annars är det ganska dött.

– Jag är en storstadskille i grunden men jag trivs här och Davos är helt klart ett alternativ. Kan bli så att jag stannar.

Ensamt schweiziskt lag

Nu väntar Skellefteå i Champions Hockey League. Davos är enda schweiziska lag kvar i turneringen och den är prioriterad.

– Han har fått för sig att han vill vinna CHL nu. Det är väl det enda han har kvar i prisskåpet, säger Dick och skrattar.

– Känslan är att CHL är viktigare än ligan.

– Arno kan få för sig saker och då kan ingenting stoppa honom. Alla säger att de vill vinna, men han menar det verkligen. Han vill vinna till varje pris och han visar det tydligt, säger Paulsson.

”Jag längtar”

Själv pratar Arno om CHL som en lärorik period.

– Tänk att få möta Skellefteå och lära av detta storslagna lag. Jag längtar säger han.

Sen bjuder han in oss i omklädningsrummet. Och mer eller mindre tvingar i oss den korv och den potatissallad som lagets kock tillagat.

Nej tack, det är bra...

– Ät nu, säger Axelsson. Om du inte äter så tar han det som en förolämpning.

”Han är speciell”

Det här är berättelsen om en tränare som lyckats behålla auktoriteten och respekten trots att han kan dyka upp i gemene spelares soffa en eftermiddag och spela tv-spel.

– Han är speciell, det räcker så.