Missa inte – Hockeykväll special med tema huvudtacklingar.
SVT Sport träffar Johan Franzen i Deroit inför NHLs säsongsstart. Red Wings premiär mot Toronto blev hans första match sedan den sjätte januari. Då råkade Johan Franzen ut för en tackling i huvudet från blind sida.
Hur skulle du beskriva året fram till nu?
– Lite jobbigt. Jag fick en smäll uppe i Edmonton. Efter det låg jag i sängen i två månader. Tog mig knappt ur. Tog mig upp lite sporadiskt, men fick gå och lägga mig vid minsta lilla ansträngning. Sov nästan i tre dagar kan man säga, så det var lite halvjobbigt. Började känna mig bätre i slutet av säsongen. Kunde börja röra på mig lite och träna och började känna mig hyfsat normal igen. Så det var ett stort steg framåt.
Den här reaktionen som hjärnskakningen ger dig, har du varit med om det tidigare, just så starkt?
– Nej, nej inte i närheten. Det var nåt helt nytt. Det var liksom som att bara kroppen stängde av: nej rör dig inte, gå och lägg dig. Jag kunde sova i tre dagar som sagt. Jag visste inte riktigt vad man skulle ta sig till.
Hur reagerade du på det här?
– Du är så uppe i det, du tänker inte så mycket då. Du är arg att du har ont i huvudet och du är trött. Du tänker inte på framtiden, bara nästa dag, nästa dag och hoppas att du blir lite bättre.
Hur länge är det värt att hålla på – funderar du på vad som kan hända om du får en hjärnskakning till?
– Ja, det gör jag ju, kommer jag gå igenom samma som sist, då känner jag då är det slut då är det inte värt det längre. Men det är inte säkert att även om jag får en ny smäll att det blir så illa. Men om det skulle bli så kommer jag troligen lägga skridksorna på hyllan och säga tack och hej då.
Så du har ändå funderat på såna saker?
– Ja ja jag vill inte, alltså inte för mig själv...familjen...jag vill inte att de ska se ett kolli i tre månader igen. Det var inte så kul för dem. Det vill jag inte att de ska uppleva igen.
Spelare som jag pratat med berättar att de inte är rädda, men att någonstans finns en försiktighet, en vaksamhet i början. Hur har du förberett dig på det?
– Jag började med att på andra försäsongsmatchen tackla allt och lät alla tackla mig. Och jag försökte starta bråk. Det var så jag förberedde mig.
Har det funkat?
– Ja, jag ville bara testa om jag kunde ta smällar – om jag kunde ta utan att få huvudvärk. Nåt jag var tvungen att göra. Det kändes bra efter.
Du har fått minst fyra hjärnskakningar, eller hur?
– Ja du, det...ja det är det minst. Här borta...
Många säger att de vill bestämma själva när de ska sluta. Är det vad vi pratar om här?
– Lite. Har varit mycket skadedrabbad sista fyra åren så det känns som att jag har fysiskt mycket kvar att ge. Så det är väl det. Jag vill ha ett bra år. Jag skulle gärna spela till 42, skulle inte säga emot om jag kunde göra det. Men jag vill inte sluta med ett år som förra året. Jag vill ha ett bättra slut isåfall.
Det finns många som säger: ”men vi vill ju ha tacklingar”. Vad säger du om det?
–Självklart. Det vore inte vår sport annars. Så det ska helt klart vara kvar. Men inte när man siktar in sig på huvudet och försöker skada någon, givetvis. Det gäller bara att skapa respekt, och det är lätt att se på en repris. Ibland är det en olyckshändelse absolut, men det är oftast samma person som är med om en olyckshändelse. Det gäller att ta till lite hårdare straff, särskilt på återfallsförsbrytare, för att få bort det.
Hur mycket hårdare straff?
– Det beror helt på situationen, kan inte ha ett straff för allting. Var han förbannad, åkte han och jagade någon, var det en reaktion på en armbåge? Man måste titta på varje situation.
Uppdatering: Johan Franzén borta på obestämd tid. Känner av symtomen av hjärnskakningen igen.