”Vad fasen håller jag på med?”

Uppdaterad
Publicerad

Han har en musiklista där låtarna är desamma år efter år, och där första låten varit densamma så länge han kommer ihåg. Han scoutar motståndarskyttarna minutiöst och han har sina exakta ritualer precis innan han kliver på isen.

Viktor Fasths är strukturerad.

Det har hjälpt honom genom tunga tider i karriären. Och det ska ta honom till hans tredje VM.

–Till slut sitter man där och tänker ”vad fasen håller jag på med”, orden är Viktor Fasths.

Han är tillbaka i Europa efter tre säsonger i NHL, men hösten med CSKA Moskva i KHL blev inte som det var tänkt. Han fajtades med två ryska landslagsmålvakter om istid, och mellan de båda höst-turneringarna med landslaget spelade han bara två matcher i KHL. Ibland var han inte ens ombytt.

– Det var en ovanlig situation, med tre landslagsmålvakter. Det är inte optimalt och jag tror inte Pelle (Mårts) vill ha in en match-otränad målvakt som kommer till ett VM och sen plötsligt ska spela kanske sju, åtta, tio matcher. Det är väl min tro, säger Viktor Fasth.

Han vill till VM, det är ett av hans stora mål den här säsongen, och Pär Mårts oro för den minimala istiden i Moskva i höstas är en av anledningarna till att Viktor Fasth tackat ja till Tre kronor för kamperna mot Finland nu i veckan, som bara en av två spelare från KHL. Han vill ta varje chans att spela med landslaget – att visa Mårts vilken målvakt som ska till VM.

”Jag visste inte det”

Vi sitter i restaurangen på mitt hotell. Det ligger nära CSKAs hemmahall och kristallkronor, guld- och marmordetaljer och stora ytor omger oss. Vi är ensamma förutom två kypare i svarta västar. Klockan är över midnatt.

– Jag visste inte det, men när jag klev in här i receptionen insåg jag att jag bodde här första gången jag var i Moskva. Vi var här med landslaget, skrattar Viktor.

CSKA har mött Jokerit den här kvällen, inför fullsatta läktare. Topmöte i KHL. Det blev ännu en (hemma)seger. Dagen till ära hyllades Anatoli Firsov som fyller 75 år. En spelarlegend i klubben, och i landslaget med Sovjetunionen. Samtliga spelare hade hans porträtt på vänster sida av matchtröjan, och på ståplats vajade stora fanor med samma motiv.

Favorit hos Mårts

Viktor har varit nedbäddad i fyra dagar med feber och var backup på bänken. Några dagar senare säkrar CSKA Moskva seriesegern.

Han är en favorit hos Pär Mårts, som tog ut honom till båda landslagsturneringarna i höstas, trots den minimala istiden i KHL. Viktor storspelade först i Karjala Cup, sen i Channel One Cup. Tre Kronor har vunnit fyra av sex landskamper den här säsongen.

De fyra seger-matcherna har Viktor Fasth vaktat det svenska målet.

I Moskvaturneringen Channel One före jul ställdes han mot Ilja Sorokin, då ohotad förstemålvakt i CSKA Moskva. Sverige vann och Fasth storspelade.

”Det blir desto skönare att komma tillbaka hem till omklädningsrummet nu”, sa han direkt efter matchen till mig.

”Varannan match”

Han visste inte hur rätt hans skulle få. Stanislav Galimov trejdades knappt en vecka senare och nu är de ”bara” två landslagmålvakter kvar i den klassiska storklubben. Istiden fördelas plötsligt enligt mottot ”varannan match”, mellan Ilja Sorokin och Viktor Fasth.

Är du starkt mentalt?

–Ja, det tycker jag. Jag anser mig vara det.

Hur resonerade du under hösten, när du hade ovanligt lite istid – till och med för en målvakt som ändå är van att inte spela samtliga matcher under en säsong?

–Det handlar om att vara extra noga med detaljer. Man får ta vara på alla extra träningar man får istället, man får bygga på sitt spel även om man inte får spela. Man får jobba på sina grunder och det har jag fått extra tid till å det är positivt.

Det går att tänka så?

– Ja, för mig. Han gör en paus och lägger till:

– Och det är det viktigaste, tycker jag.

”Kan inte älta saker”

Viktor Fasth funderar ytterligare en stund och fortsätter:

– Jag tror alla som håller på med idrott upptäcker ganska snabbt att man inte kan älta saker för länge för det finns inget gott i att stanna kvar och grubbla över saker alltför länge.

Det är lätt att säga men svårt att leva efter. Behöver du jobba med det?

– Jag har ju mina sätt. Sen har jag Martin (Blom) som är min mentala coach. Jag har jobbat med honom i massa år och vi har jobbat fram saker som funkar för mig. Innan jag träffade honom hade jag även då sätt att tänka på. Det är något man behöver ha med från början. Sen kan man förfina och sätta nya saker.

Har du kontakt med honom även nu?

– Absolut. Vi pratar på Skype och telefon då och då.

Musiken är viktig

Viktor berättar hur han scoutar motståndarlagets skyttar inför match, tillsammans med box play-specialisterna i laget. Men också ensam med videocoachen. Han berättar om ritualer som upprepas på exakt samma sätt, dag efter dag, match efter match. Han berättar om musiken. Som är viktig för honom. Han går in i ”bubblan” i bussen på väg till rinken:

– Sen håller jag mig för mig själv. I min värld, med hörlurar, tills pucken släpps.

Vad är det i lurarna?

– Det är allt möjligt: Håkan Hellström, Millencolin, Dire Straits, det är väldigt blandat, allt möjligt. Första låten är alltid samma, den har varit samma i många år nu, sen är det blandat. Man kan man tröttna på andra låtar. Det här häftigt med musik att man kan få energi av låtarna.

Den här första låten, vad händer när du hör den?

– Vad ska jag säga, det är som en signal att nu är det ”game time”. Att nu är det skarpt läge...

Rutiner gör skillnad

Det måste vara skönt att ha en så tydlig signal?

– Ja, det tycker jag. Det har blivit vanor, det handlar om vanor, jag har också övningar på isen som jag vet att jag vill göra för att jag ska känna mig trygg i mitt spel, det är en bit av det hela, att skapa såna här vanor.

Det spelar ingen roll hur många människor som sitter på läktaren. Hur viktig matchen är. Var matchen spelas. Eller snarare: det är när det är många människor på läktaren. När matchen är viktig. När den spelas i ett utsatt läge. Som rutinerna gör skillnad.

Mitt i kaoset – ett lugn

Jag stod bara någon meter från Viktor Fasth, redo för coachintervju, under senaste landslagsturneringen i Moskva. Precis innan han  skulle höra ”number 30 Viktor Fasth” i högtalarna – och sedan åka ut på isen för match. Det är rörigt. Högljutt. Endast röda ryska matchtröjor, halsdukar, mössor, på läktaren. Ett inferno. På bortaplan.

Men en och en halv meter från den just öppnade båsdörren råder en kvadratmeter av totalt lugn. Viktor Fast höjer sin plockhandske. Stirrar på den. Sänker den. Höjer den igen och stirrar på den. Hans lagkamrater bakom honom stannar också av. Lämnar honom ifred.

– Det är en del av min förberedelse, det funkar för mig, det kanske inte funkar för alla. Det är en del av min uppladdning, säger han.

– Man har alltid sina små ritualer man gör innan och under matcher. Det är omöjligt att inte samla på sig dom under åren. Sen får man bryta ibland, för ibland blir det för mycket.

”Vad håller jag på med”

Har du känt att du behövt bryta?

– Ja, man drar på sig massa saker under en säsong. Till slut sitter man där å tänker vad fasen håller jag på med.

Ansiktet spricker upp i ett ljudligt jätteflin som skulle väckt hela restaurangen. Om det funnits andra gäster. Den halva framtanden i överkäken syns tydligt.

Alltså, du är målvakt...hur kommer det sig att du har en halv tand?

– Jag slog ut den för en massa år sen, jag fick en puck i masken och så slog masken i tänderna. Jag har lagat den ett par gånger, men i början av säsongen fick jag en ny puck i masken och så slogs tanden ut igen. Jag har inte orkat laga den, om jag ska vara ärlig. Vi får se, det kanske blir efter säsongen.

Det känns nästan skönt. Att han inte alltid är strukturerad.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.