Förra säsongen var en skademardröm och han funderade på att sluta. Med en skadad fot åkte han till EM fullt medveten om att han inte kunde göra sin kvadrupel och slåss om medaljerna. Efter ett fall och en hand i isen slutade Alexander Majorov på elfte plats. VM blev inte heller någon höjdare. Där kom han näst sist.
Den här säsongen var han skadefri och nu skulle lyftet komma. Och det började fint. Svensken slog till med 80,26 i Riga, det bästa svenska resultatet i ett kortprogram någonsin. Majorov vann en internationell tävling och slog där Michel Brezina, en av Europas bästa konståkare.
”Har varit tufft”
Men samtidigt har något annat funnits där i bakgrunden. I juni fick hans pappa, som är hans tränare, en svår cancerdiagnos och det enda möjliga botemedlet är en benmärgstransplantation. Jakten på en donator runt om i hela världen blev resultatlös. Till slut fanns bara ett sätt kvar. Benmärg från en närstående. Alexander ställde upp. Han har tränat själv på senare tid.
– Det har varit tufft. Jag försöker träna på ett normalt sätt och inte ge upp. Visst har det varit svårt, säger han till SVT Sport.
Före tävlingen i Riga i november tappades han på en påse blod.
”Skakade av utmattning”
– Det kändes som höghöjdsträning. Till och med det korta programmet var svårt och efteråt skakade jag av utmattning.
En vecka före Grand Prix-tävlingen i Moskva tog man en till. Då orkade Majorov inte mer och fick ställa in tävlingen.
Donationen av benmärgen skedde för några veckor sen och gick bra. Men än är han inte fullt återställd och det blir inget SM i Helsingborg. I slutet på januari väntar ett nytt EM i konståkning. Majorov har börjat med konditionsträning och vissa hopp. Han är inte orolig.
– Det är jättekort tid dit, men jag kommer garanterat att hinna. Det kommer att bli tufft och det blir ingen jul eller nyår för mig. Men det är dit jag ska åka, säger han.
Tackar läkarna
Majorov skickar också ett tack till läkarna.
– Jag hoppas att det här hjälper min älskade far, och jag ber för att medicinen kommer att fungera. Tack läkare, sköterskor och vänner, för allt stöd ni ger mig och min far – ni är riktiga hjältar för min familj, skriver han i ett öppet brev.