Han har varit hans tränare hela hans liv. Det var inget dagis som gällde för Alexander Majorov, i stället hängde han med pappan på isen. Familjen flyttade till Sverige efter Sovjetunionens sönderfall och hade ingen släkt i landet. Bandet till pappan och familjen är starkt och när han blev sjuk i cancer tvekade aldrig Alexander när det gällde att donera benmärg.

– Det var självklart att man ställde upp. Konståkning är ingenting och något man gör vid sidan om. Är jag tvungen att lägga av så lägger jag av. Det har blivit en annan inställning till åkningen. 

Majorov har också fått lägga om träningen och tävlandet för att orka, eftersom han tappats på flera påsar blod. På isen har han saknat sin pappa, som var rysk landslagsåkare på 70-talet, och fått träna och utveckla sig själv.

– Jag är ingen som fuskar med träningen, men en som plågar sig själv för mycket. Han var där och bromsade ner mig så att jag skulle orka med hela veckan och inte bara två dagar. Det gäller att hantera de där bitarna utan att pressa sig själv för hårt, som jag alltid gör. 

EM är i slutet på januari. Trots den minst sagt ovanliga säsongen så siktar ändå Alexander Majorov på att ta sig dit. Det blir inget jul eller nyårsfirande för honom. 

– Det är en av de tuffaste grejerna jag har gjort, att komma tillbaka. Det här är inte bara någon skada som orsakar smärta. Konditionen innebär både psykisk och fysisk smärta, att gå igenom det på en månad. Det blir svårt att klara av. Men jag tror att det kommer att gå.