Med åtta segrar i den prestigefulla endurotävlingen Gotland Grand National är Mats Nilsson väl värd sitt smeknamn. 

– Han är Kungen av Gotland, medger den femfaldige enduro-världsmästaren Samuli Aro.

Kungen – som hunnit bli 47 år gammal – är historisk med de åtta titlarna och en ikon inom svensk enduro. Men sin legendarstatus är något han fått jobba hårt för. 

Vid junior-SM 1988 presenterade Nilsson sig första gången på den svenska motorscenen med en överraskande seger i motocross. 

– Det var en chock för motocross-Sverige att någon från nedre norra distriktet skulle komma och vinna JSM. Det var någon från Göta som skulle vinna det för det var hemmabana. Men här kom en fullständig outsider och vann. Det var då det drog igång, säger Mats bror Leif Nilsson.

”Inte så mycket talang”

En del i chocken var att Nilsson inte hade de klassiska fysiska förutsättningarna för att bli en bra förare.

– Han åkte så fruktansvärt fult. Han hade aldrig kommit dit han kommit om han inte hade tränat som han gjort. För så fult som han åkte är det svårt att tro att någon skulle komma så långt, säger pappa John-Erik Nilsson. 

Stefan Larsson var svensk mästare i motorcross mellan 1988 och 1991 och fick med egna ögon se Mats Nilsson explodera på den svenska scenen. Och precis som Mats far var Stefan tagen av hur Mats kunde vara så överlägsen – trots att han var så olik de andra förarna.

– Rent körtekniskt med de där långa benen så skulle det inte gå att köra så bra som han gör. Men han bestämde sig för att börja träna utav bara helsike. Genom de här åren är det väl minst 2 000 förare som haft hundra gånger lättare att åka motorcykel än vad Mats haft. Men Mats har kämpat hårdast och kommit längst. Bara på ren jävla vilja, för talang är det inte så mycket, säger Stefan Larsson.

”Tårar i ögonen”

Det hårda kämpandet bar också frukt när Mats skördade enorma framgångar både i Sverige och i utlandet.

2006 var Nilsson som allra starkast när han vann både MX1- och MX3-klassen i motocross-SM samtidigt som han plockade segrar i Ränneslättsloppen, Novemberkåsan och just Gotland Grand National. 

– 2006 var ett väldigt bra år. Då vann jag Ränneslättsloppet, Novemberkåsan och Grand National. Det är en ganska bra grej, säger den ödmjuke legendaren om bedriften som han är helt ensam om. 

Därefter följde GGN-titlar 2007, 2008, 2009 och 2010 – Nilssons senaste seger på Gotland. 

– När jag vann 2010... en sådan känsla har jag nog aldrig känt. När jag kommer upp på pallen med kungakronan och hela hallen reser sig upp och applåderar. Då hade jag faktiskt tårar i ögonen. Det var en sån oerhörd känsla. Där fick man bra betalt för allt jobb man lagt ner.

Körde SM med brutna revben

Per-Jan Carlsson var verksamhetsansvarig vid Gotland Grand National mellan 2007 och 2013 och är övertygad om att han fått bevittna något alldeles unikt.

– Ingen i modern tid kommer att ha lika många segrar som Mats. Ingen. Och ingen kommer någonsin att ha så många pallplaceringer i Gotland som Mats har, säger Carlsson.

Men säg den dominans som varar för evigt. Sex år har passerat sedan Nilsson stod där tårögd på pallen i Gotland 2010. En svår handsskada hindrade Nilsson från att prestera på topp följande år. Det hindrade dock inte veteranen från att kriga till sig topplaceringar när det väl vankades tävlingar. Som när han körde en SM-tävling med brutna revben – en vecka som pappa John-Erik minns väl:

– Han kom till mig på torsdagen och frågade om vi skulle testa att träna. Jag frågade om han inte hade brutit revbenen. ”Jo, men jag har lindat”, svarade han. Sen åkte han SM-tävlingen till helgen. Det är väl inte många som står ut med den plågan om man inte har den envisheten.

”Varför slutar han inte?”

Mats kropp har fått betala priset för envisheten och den ständiga jakten på att utvecklas. I stället för att vila har det som alltid varit allra viktigast att träna.

– Det negativa är att han kanske ljuger lite för sig själv. Han kanske inte inser sin ålder och att det här tar väldigt hårt på hans kropp. Där är kanske en dålig egenskap, att han är lite dum mot sig själv och offrar väldigt mycket av sin kropp, säger Mats fjädringstekniker och namne Mats Nilsson och fortsätter:

– Han har nog väldigt ont från dag till dag. Men på något sätt tror han att det ska gå över så att han kan gå på det igen. Men jag tror att åldern tar ut sin rätt. Man kör inte cross i 35 år. 

Mats pappa John-Erik har varit med på hela resan, genom alla skador, och kan inte låta bli att undra varför inte hjälmen ligger på hyllan.

– Jag har funderat många gångar. Varför slutar han inte? Vad håller han på för? Men han säger att det är så jävla roligt att åka motorcykel, säger John-Erik.

”Vill bara slå honom”

Så pass roligt att Mats håller drömmen om tio segrar i Gotland Grand National vid liv genom att bara fortsätta köra. I somras var han i Nederländerna och vann sin femte VM-titel i veteran-kross.

– Han har inte fått något gratis under sin karriär. Där har han fått kämpa. Jag skulle vilja att han får ta en till vinst på Gotland. Men det har blivit uppförsbacke där också. Han blir äldre och alla andra märken vill bara slå honom. Då är det inte lätt, säger Leif Nilsson.

Men att det är årets höjdpunkt som vankas råder det ingen tvekan om.

– Gotland har blivit en viktig tävling i hans motivation. De sista åren är det Gotland som har motiverat honom. Han har försökt vinna de här tio segrarna. Han har åkt SM de sista åren men jag har fått känslan att det inte var SM han åkte för. Han åkte för att träna till Gotland, säger Leif.