Vissa saker man hörde trodde man ju inte var sanna, det var de kanske inte heller?

– Haha, jo då. Glenn Hysén var värst. Jag vet att jag gick över gränsen en gång, men vill inte prata om vad. Vi gjorde ett practical joke som inte var sådär jättebra. Det var på ett utlandsläger, mot en ny spelare i laget. Dagen efter bad jag om ursäkt och det tackade han för, han förstod inte det roliga i det vi hade gjort. Det är så lätt att tycka något är roligt när du är på ena sidan.

Var går gränsen?

– Man måste lära känna varandra så man vet var gränserna går. Det går inte att vara byråkratisk och bestämma: det här får man göra och det här får man inte göra. Det finns redan för mycket byråkrati i samhället så det är en känsla man måste lära sig.

Tvungen att sätta stopp

SVT Sports expert Thomas Wernerson var målvakt i 80-talets framgångsrika IFK Göteborg. Han kan känna igen sig i Torbjörn Nilssons beskrivning.

– Visst är det en fin gräns för vad som är okej och inte. Det förutsätter att alla håller på med alla, det får inte bli bara mot en person. För oss fungerade det, vi var en väldigt sammansvetsad grupp där alla någon form av spärr, säger Wernerson.

Samtidigt märkte han hur skämten tenderade att bli värre och värre, och hur han senare själv som ledare var tvungen att sätta stopp.

– Det märktes vartefter det blev större spelaromsättning. Nya spelare kom, som hade hört talas om det, men inte visste exakt vad som funkade. Då pratade vi ledare med några spelare för att det inte skulle gå överstyr.

Kan du dela med dig av ett lyckat exempel på ett practical joke?

– Det kunde vara en spelare som skulle sluta och efter en träning hade han lagt alla de andra spelarnas kläder i frysen. Sådant funkar bra, när det är en grupp som det skämtas med, säger Thomas Wernerson.