22 år efter att hon deltagit i Barcelonas sommar-Paralympics i simning kom i dag ett vinterguld på 15 km klassiskt i längdskidåkning.
Helene Ripa gav svenskt guldglimmer med sin starka avslutning där hon tog sig förbi ukrainskan Julia Batenkova på slutvarvet.
”Jag har störtbölat”
– Det är helt ofattbart. Jag har störtbölat. Silvret hade jag ju. Men guldet...Jag har nog inte tagit in det. Jag måste landa i det. Jag är fruktansvärt glad, säger Ripa till SVT Sport efter sin seger.
– Jag hade en taktik att öppna lugnt och sansat, och öka successivt, men i det tredje varvet var jag riktigt slut. Sen på fjärde blev det lite bättre och femte var det bara att kriga, berättar Ripa.
Hon inledde satsningen för ett par år sedan, debuten i längdskidslandslaget kom 2012. Guldet innebär den 15:e svenska medaljen historiskt sett inom längdskidåkningen i Paralympics, vilken har blivit Sveriges paradgren i spelen.
”Glad att jag inte blev stressad”
– Jag bestämde mig för två år sedan att ge allt för att komma hit. Då var målet att ta mig till Paralympics. Men efter den förra säsongen när jag tog VM-guld (sprint) så blev målen högre. Jag visste att hon (Batenkova) inte skulle ha en chans mot mig utför och på platten. Där skulle hon få kriga. Jag har haft jättebra skidor, bra coacher, vädret, hejarklacken.
– Planen var att öppna lugnt och komma in i loppet. Jag är glad att jag inte blev stressad när jag hörde att jag var långt efter i det första varvet. Jag visste att om jag orkade hålla det tempo som jag ville så skulle det räcka långt, säger Ripa.
42-åringen, som på grund av cancer i knäet tvingades få sitt högerben amputerat vid 14 års ålder, tog det första svenskguldet sedan 1994 i Lillehammer.
– Jag var jätteglad för Zebastian Modins skull, och det var så otippat på något sätt. (bronset tidigare under dagen). Och på något sätt kändes det lite så: Yes, nu har medierna fått vad de ville – då går jag in och gör mitt lopp så får vi se hur långt det räcker, säger Ripa med ett stort leende.