Anne Dunham hade guld i tre spel i följd, men för fyra år sen, när Paralympics kom till London var hon petad. En tuff upplevelse för en driven ryttarinna.

– Det var förödande. Konkurrensen var tuff, men att sitta som första reserv när allt avgjordes hemma, nja, det var jobbigt, säger Dunham som kom till Rio med revanschlusta, vann guld med laget och den här dagen också ett silver i küren på sin danskuppfödda häst med det svenskklingande namnet Lucas Normark.

– Good old Lucas, säger hon och knyter näven när medaljen är säkrad. Han är en alldeles underbar häst.

Slog 40 år yngre ryttare

Det går att hålla på länge. Det bevisar definitivt Dunham, som började tävla först som 40-åring när hon och maken köpte en farm i Wales. Hon lider av MS, men livet med hästarna är hennes livsluft.

– De ger mig frihet. Jag kan rida i bergen eller ge mig iväg som jag vill på ett sätt som jag inte kan göra med en rullstol, säger Dunham som bara hade nästan 40 år yngre landsmaninnan Sophie Christiansen före sig.

Om fyra år är det Paralympics i Tokyo och bli inte förvånade om en snart 72-årig krutgumma och en dansk dunderhäst dyker upp i startlistan – med en revanschsugen svenska i samma fält.

Hästen skrämd

Svenska Anita Johnsson fanns med i London 2012, blev nia, men såg ut att missa spelen i Brasilien. Men avstängningen av Ryssland öppnade för reserver, svenskan fick en gratisplats med två veckors varsel och fick skyndsamt drilla sin färska häst som hon bara tränat i tio månader. Ändå har Paralympics blivit en stor framgång, tre åttondeplatser och framförallt att kvala in till kürfinalen även om den slutade lite snöpligt efter att hästen blivit skrämd av hög musik.

– När basen i övergångarna smällde till blev han lite rädd och hoppade och gjorde lite andra konster. Det blev ett godkänt resultat men inte mer, säger den 46-åriga svenskan som redan tänker på framtiden.