Inom idrotten förekommer inkilning. Ett begrepp som innebär att nya spelare, idrottare och utövare utsätter, eller bli utsatta för olika situationer för att ”komma in i gruppen”. I skolan, framför allt på högskola och universitet, är motsvarigheten den så kallade ”nollningen”.
I programmet Experterna diskuterade Mikael Renberg, Daniel Nannskog, Kajsa Bergqvist och Pernilla Wiberg begreppet och vidden av det i lagidrott respektive individuell idrott och delade med sig av personliga erfarenheter.
– Det var rätt tufft. Jag får gå tillbaka till mig själv och hur jag kom in i Luleå hockey. Då blev man rakad på huvudet och några andra ställen på kroppen, säger Mikael Renberg.
Hur tog du det?
– Jag tog det ganska bra ändå. Det var en ritual man hade haft i laget i många år, det var bara att acceptera den.
Ska man göra det?
Nej, jag tycker inte det, men jag tror inte det att finns kvar på samma sätt i dag. Det var mycket trevligare att komma till NHL där man som nykomling fick bjuda hela laget på middag. Alla nykomlingar gick ihop och bjöd, på en visserligen en dyr middag, men så var det då. Jag kan inte komma ihåg att jag tog särskilt illa vid mig av inkilningen i Luleå, men ska man acceptera den? Nej det tycker jag inte.
– Det är en otrolig kränkning, säger Kajsa Bergqvist.
”Inkilningar är påväg bort”
Även Daniel Nannskog har varit en del av inkilningar under sin karriär, men är glad över att se att det blir mindre och mindre vanligt i dagens idrott.
– Jag tror att det är påväg bort. Folk börjar förstå att det är för stökigt.
Hör hela diskussionen om inkilningar i klippen ovan.