– Kanske alla av oss har upplevt att vi inte varit så välkomna. Därför tror jag att det är viktigt för oss att meddela att här är vi alla välkomna, säger klubbens ordförande Mathieu Thuillier.

Föreningen, som idag har ett 50-tal medlemmar, grundades redan för femton år sedan av simmaren Mats Grindal och några av hans vänner.

Inspirerade av ett hbtq-idrottsevent ville de ta sig till Gay-games i Sydney 2002. Att satsningen blev i Dolphins och inte i en befintlig klubb hade flera anledningar.

”Någon slags fristad”

– Först såg vi ju hur kul de hade på hbtq-eventet. Sen så hade flera stycken av oss idrottat i vår ungdom och aldrig riktigt känt oss hemma i sportklubbarna. Det var inte en riktigt trevlig attityd och välkomnande så som vi upplevt det, säger Mats.

Vad är skillnaden i Dolphins?

– Vi delar alla en erfarenhet av att vara en minoritet men samtidigt måsta behöva försvara oss eller åtminstone vara på vår vakt ute i det vanliga livet. Men när vi kommer till simningen har vi någon slags fristad. Vi vet att alla våra kompisar har samma erfarenheter.

”Här tävlar man med varandra”

Klubbkamraten Catrin Notbohm lyfter även den avslappnade stämningen i klubben.

–  I det vanliga sammanhanget har jag ofta märkt att man tävlar mot varandra med armbågarna ut på tävlingar, här är det mer att man tävlar med varandra.

Klubben växer hela tiden och enda kravet för att gå med är att man är simkunnig – annars är alla välkomna.

– Det gäller inte bara homo, bi eller trans utan det är även de vi kallar vänner, säger Mathieu.

Glädje – en av grundstenarna

Klubben tränas bland annat av den förre landslagscoachen Anne Forsell. Med hennes hjälp satsar flera av simmarna mot Eurogames som avgörs i Stockholm i augusti.

– Det är nästan som våra olympics, fast det bara är Europa som tävlar, säger Mathieu.

Just glädjen till idrotten är en av grundstenarna i Dolphins.

– Det viktigaste målet är att alla vi som är med i klubben ska ha kul tillsammans, säger Mats.