Bergman i dilemma inför VM

Bäst i världen före nyår nu kan VM sluta i enbart väntan. Carl Johan Bergman har hamnat i ett klassiskt dilemma: Första barnet på väg, samtidigt som tidernas mest kittlande mästerskap finns runt hörnet. -Jag har bestämt mig. Först barn, sen VM, säger han till SVT Sport.

Publicerad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten

Vi möter honom i rena vinterparadiset, lilla byn Mesnali mitt emellan Lillehammer och skidmeckat Sjusjöen. Det är strålande sol, någon plusgrad och en bygd inbäddad i snö.

Han minns tydligt besöket på ultraljudsavdelningen i försomras. När barnmorskan kom med beskedet:

-Vi tror att barnet kommer runt 3:e mars.

-Jag bara sjönk ihop och sa, neeeej, VM! berättar Carl Johan med ett skratt och tar sig för pannan.

-Var det inte bra, undrade dom?

Han fick förklara sin märkliga reaktion och när den första chocken lagt sig tog han ett beslut i samråd med mentale tränaren Ulf Karlsson.

-Vi la en plan som alltid kunde genomföras. När babyn har kommit blir det VM. Om det är något kvar.

Bergman har ändå förstås kollat igenom alternativen. Att åka ner till Ruhpolding och vänta föll bort ("då skulle jag aldrig kunna fokusera, tänk om något händer") och att ta ner hustrun Liv-Kjersti till VM-orten var heller inte aktuellt eftersom man måste vara nere i så god tid.

Däremot har den blivande mamman, som själv har varit skidskytt på världsnivå, velat att Carl Johan ska åka på VM.

-Babyn finns ju här när han kommer hem, säger hon. Vore lite synd om han skulle sitta här och vänta och missa hela VM.

Men den svenske stjärnan, som i vinter vunnit två WC-tävlingar i sprint och ett uppvisningslopp i Gelsenkirchen, är bestämd i sitt beslut.

Och ägnar tiden hemmavid åt att förbereda sig, mentalt och sportsligt. I snickarboden på Svartsvingen byggs det ett skötbord mellan alla träningar.

Bergman har utanpå allt precis rest sig efter en tio dagar lång förkylning. Nu är det dubbla pass som gäller - tempot har höjts markant - och han vet att han kommer hinna ikapp till när det väl är dags.

Missar den snart 34-årige värmlänningen första helgen, med sprint och jaktstart, återstår ändå distans, herrstafett och masstart.

-Och under sjuktiden har jag hunnit träna extra mycket skytte.

Målet är givet. Han har en individuell medalj för ögonen, veteranen som varit åtta som bäst på egen hand (VM-sprinten 2005). I mixedstafett har det blivit både guld, silver och brons.

Nu hoppas han på dubbla framgångar, först en dotter ("dom säger att det ser ut som en tjej på ultraljudet") och sen ilfart till en VM-succé i sydtyska Ruhpolding, platsen där landslaget tillbringat massor av lägerveckor.

Det blir alldeles oavsett en vinter han aldrig kommer att glömma...

Peter Jonsson