I flera säsonger har Björn Ferry tillhört topp-tio i världscupen. Under förra säsongen kom den första segern.

Vad innebar triumfen i Anterselva för dig?
-Det är viktigt att bryta igenom en barriär. Oavsett om det gäller att skjuta fullt eller att vinna en tävling. När man lyckats med det, ja då vet man att det är möjligt. Jag var ju bäst i världen just den dagen. Nu vet jag att jag har den kapacitet som krävs.

Under drygt två års tid har du inte kunnat ta ett enda löpsteg på grund av en stressfraktur i foten. I våras opererades foten. Vad har det inneburit?
-Jag har kunnat variera rullskidåkning och cykling med löpning. Variationen
har gjort den tunga försäsongsträningen mycket roligare. Det har inte bara stärkt mig fysiskt. Det har även varit minst lika positivt för huvudet.

Du konstaterade under VM i Östersund förra vintern att du måste skjuta snabbare för att kunna hävda dig mot de allra bästa. Hur har det lyckats?
-Det vet jag inte. Det får jag se. Jag jobbade hårt med det i somras och jag vet hur svårt det är att drastiskt ändra sina vanor. Men jag har inte tänkt göra något drastiskt heller. Målet är inte att skjuta fortast i världscupen. Det är lättare att ta in tid på skjutvallen än att åka in tiden i spåret. Men det viktiga är ju ändå att träffa, det är ju det som är hela grejen. Kan jag kapa tre-fyra sekunder på varje serie och det är fyra skjutningar, ja då blir det en hel drös sekunder som kan vara helt avgörande för placeringen.

När du skjuter bort dig, ger du upp loppet då?
-Jag vill alltid köra järnet. Jag pressar alltid på för att göra en bra slutrunda. Man ångrar sig alltid när man inte gör sitt bästa. Det är ju trots allt en skillnad på att bli 31:a eller 42:a också. Har man gett upp så finns det ju inget positivt att ta med sig från ett misslyckat lopp.

Hur tar du ett misslyckat lopp?
-Jag gräver aldrig ner mig. Jag vet hur snabbt det kan svänga i den här sporten. I Världscuppremiären i Finland förra säsongen blev jag 69:e man i distansloppet. Två dagar senare blev jag femma på sprintloppet. Och det finns nog ingen som kan förklara den stora skillnaden. Det är ingen idé att analysera varje enskilt lopp. Det gäller att ha tålamod och tro på det man gör, det är det som ger resultat.

Skidskyttar är en av de kategorier elitidrottare som får ägna mest tid åt träning. Efter alla år i landslaget, börjar du känna dig mätt nu?
-Inte alls. Jag älskar det här livet och gillar det bara mer och mer. Just nu känns det som om jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, men det blir full satsning åtminstone fram till OS i Sotji 2014.

Efter åtta års hårdkörning i svenska landslaget och med ett snabbare skytte
i ryggen vågar Berry sikta uppåt.
-Det kanske är att ta i att säga att jag ska sikta på att vinna den totala världscupen, men att våga tro på en plats bland de tre bästa känns inte orealistiskt. VM i Sydkorea är det stora målet i vinter - och där skulle det sitta fint med en medalj.

TT