Alla vägar bär till Rom. Det var det ordspråket som dök upp i mitt huvud när jag hörde historien om Finn Hågen Kroghs landslagsresa. Säsongen 2013/14 i norska allroundlaget med Martin Johnsrud Sundby, Tord Asle Gjerdalen och gänget blev för slitsam för Krogh. När tävlingssäsongen drog igång fanns inte riktigt överskottet och energin till att prestera som han ville. Efter OS i Sotji och inför fjolårssäsongen bestämdes det att han skulle flyttas till sprintlaget.
– Det var ganska starka personligheter i allroundlaget med Sundby och Rönning (Eldar reds anm) och andra därtill som kanske lite för mycket styrde träningsvardagen min. Det skulle tränas mycket och det skulle tränas hårt och det passade kanske inte mig helt, säger Krogh med ett litet leende.
Flytten gav resultat
Efter ett år med sprintlaget kunde alla inblandade, i våras, konstatera att flytten var ett smart drag. Krogh hade då vunnit sprintcupen, han var världsmästare i sprintstafett och han hade slutat fyra i totala världscupen. Ni minns kanske att han vann båda världscuptävlingarna i Östersund helgen innan VM i Falun drog igång.
– I sprintlaget var det folk som tränade lite lugnare. Långturstempot blev en viktig faktor. Det blev sänkt betydligt när jag kom till sprintlaget och då kände jag att jag fick mer överskott i träningsvardagen. Jag fick tillbaka kvaliteten och av det fick jag en bra utveckling, berättar Finn Hågen.
Det är inte alltid så att antalet träningstimmar säger allt, men för att ni ska få en jämförelse: Sundby säger sig träna runt 1000 timmar och däröver. Finn Hågen Krogh låg under sin tid med allroundlaget på 680. Nu ligger han på 700 träningstimmar per år ungefär. Planen är att antalet timmar ska ökas långsamt framöver.
– Han har inte fått ut sin potential tidigare. Han måste få träna på ett sådant sätt som är enligt hans kropp och hans huvud. Det blir inte bra för honom om han skulle träna 900 timmar. Vi ska få upp antalet timmar, men gradvis. Finn Hågen är typen som behöver mycket vila. Och han behöver trivas. Mentalt är han nu bra förberedd, men han hade för många svackor tidigare, säger Arild Monsen som är tränare för norska sprintlandslaget.
Förstående tränare
Vi träffar Finn Hågen under ett av sprintlandslagets läger. Vi får följa med på en golfrunda som ska stärka lagkänslan. Krogh trivs och berättar att han också haft bra stöd från tränarna han hade innan han togs upp i landslaget.
– Jag hade en förstående tränare, så jag fick lov att vila extra både före och efter läger och Arild är också bra på att se vad varje åkare behöver. Jag får väldigt bra individuell uppföljning på allt jag gör i laget, berättar han
– Jag känner inte att jag måste träna mycket bara för att andra i den här miljön gör det. Jag tror kanske att många kan se sig blinda på antalet träningstimmar och glömmer bort den där goa känsla man måste ha för att utvecklas. Man måste våga lita på sig själv och det man tror på.
Se reportaget ovan