Han vägrade i protest att ta emot det ärofyllda bragdguldet 1980. Han säger i en intervju till SVT för 33 år sedan att han kanske kan tänka sig att ta emot priset i framtiden. Nu är framtiden här. 2013 tar han äntligen emot sitt bragdguld.
– Jag har inte ångrat beslutat jag tog då en gång i tiden, att stå emot. Det kändes väl lite grann som att det kanske var rätt läge nu att göra det här efter många påtryckningar, säger Wassberg när han tar emot medaljen.
– Det är mycket tjat, de har varit på mig i flera år, säger Wassberg till SVT efter prisutdelningen.
OS-guld i Lake Placid
Under de Olympiska Spelen i Lake Placid 1980 åkte Wassberg 15 kilometersloppet. I strålande solsken gav han sig ut som startnummer 64. Den som visade sig bli värste konkurrenten, finländaren Juha Mieto, hade givit sig i väg några minuter tidigare.
Det blev en kamp mot klockan. Wassberg, med ett skägg som växte med is för varje kilometer och med yviga stavtag så snön sprätte, ångade mot mål. Men skulle han slå Mietos tid?
Med långa skidkliv kom han in på upploppet och körde för kung och fosterland. Klockan närmade sig Mietos 41.57.64. När hans snövita pjäxor sedan passerade mållinjen blev det en ynka tiondel före Mietos tid och OS-guldet var ett faktum.
Vägrade bragdguldet
När sedan bragdguldskandidaterna presenterades samma år, 1980, var just OS-guldmedaljören Wassberg en av de utvalda. Men han vägrade ta emot det ärofyllda priset.
– Jag tänker inte ta emot den här medaljen för att jag anser att det inte är något bragdguld längre. Det var felnominierat 1978, sa Thomas Wassberg till SVT år 1980.
Anledningen till att han inte ville ha medaljen var en protest. En protest mot att 1978 års pris inte tilldelades hans skidåkarkollega Sven-Åke Lundbäck. Lundbäck vann ,1978, VM-guld på den klassiska femmilen. Björn Borg och Ingemar Stenmark fick priset istället. Något Wassberg ogillade och inte hade släppt två år senare.
– De två som fick det då hade fått det förut och det var första gången det hände. Jag tyckte att det fanns kandidater som kunde ha fått det, det var väl grundorsaken, säger Wassberg nu.
”Inte en bragd egentligen”
Om OS-guldloppet 1980 säger Wassberg:
– Jag anser det inte som en bragd egentligen. Det är så lite marginaler, det blir på ett annat sätt på en skidtävling när det bara är den där hundradelen eller tiondelen. Det är en annan sak om du står med en tennisboll och vet att du ska sätta den där sista – då har du mycket mer nervpress på dig.
Det låter nästan som att du är beredd att lämna tillbaka den?
– Nej, det gör jag väl inte nu, nu har man ju kommit så hår långt.