Den stora utmaningen för oss i det här projektet var att få vår huvudperson att ställa upp på en intervju. Vår räddning blev att Torbjörn Törnqvist själv triggas av allt som är svårt.

Vid ett tillfälle i våras tvekade han ordentligt, efter att ha konsulterat en av de tre PR-byårer som varit inkopplade under projektets gång. Då skrev han att han hade mängder av andra erbjudanden om exklusiva intervjuer, där han fått löfte om mycket större inflytande över slutresultatet. Då svarade Kristina i ett mail att: ”Jag tycker du ska välja - som alltid annars - den största utmaningen. Alltså UG”. Efter det ringde Torbjörn Törnqvist upp och började planera detaljerna för vårt möte i Genève.

För Fredrik började arbetet flera år tidigare när Financial Times och Wall Street Journal publicerade djuplodande reportage om ett företag med det svensk-klingande namnet ”Gunvor”. En ”Torbjorn Tornqvist” uttalade sig för företaget som visade sig vara störst på rysk olja i världen. Ingen liten
spelare i en värld som präglas av ogenomtränglighet och miljardrullning. Att en svensk hade en så central roll var helt klart intressant för Uppdrag gransknings tittare.

Researchen blev mycket komplicerad, framför allt kartläggningen av Törnqvists partner Gennadij Timtjenko. Hans bakgrund har lämnat många spår, bland annat Sverige där han haft omfattande verksamhet, men hans historia efter Sovjetunionens fall är också präglad av mycket svårkontrollerade uppgifter.

Många av de 50-talet intervjupersoner vi pratat med har krävt anonymitet för att ställa upp och till och med varnat för att bevaka det synnerligen ogenomskinliga ryska näringslivet.

Kontakter med kollegor och underättelsefolk i Ryssland, USA, Bosnien, Storbritannien och Estland har varit helt avgörande i arbetet.

När Kristina kom in i projektet handlade det nästan direkt om att försöka hitta folk som kunde tänka sig att ställa upp på filmade intervjuer om Törnqvist. Det visade sig svårt. Han är en man som tillsammans med fru och barn lämnade Sverige för 30 år sen och som inte har några nära släktingar kvar i livet i Sverige. Han har också tappat kontakten med de flesta av sina klasskamrater från Råsunda-tiden. Det fåtal riktigt nära vänner vi fick tag på, tackade nej till intervju av lojalitetsskäl.

Ett flertal affärsbekanta backade ur och luftade samtidigt en respekt för Torbjörn Törnqvist som gränsade till rädsla. En sa; ”Torbjörn Törnqvist och Uppdrag granskning? Nej tack – det verkar lika läskigt båda två...”.

Torbjörn Törnqvists villkor för en intervju var hela tiden att den skulle spelas in tätt inpå sändning, vilket komplicerade vår slutproduktion. Två veckor innan sändning reste vi till Gunvors huvudkontor i Genève och filmade intervjun, men fram till dess arbetade vi hela tiden med två versioner av
reportaget. En där han medverkade, och en där han – av någon anledning – till slut, trots allt, drog sig ur och inte medverkade. Den senare versionen skulle i så fall byggas helt på historiskt material, telefonsamtal och kringintervjuer.   

Vi hade goda förutsättningar för slutintervjun. Torbjörn Törnqvist hade tagit sig gott om tid och det slutade med att vi tillbringade nästan hela dagen tillsammans. Martin Haag från PR-konsulterna Hallvarsson och Halvarsson var med hela tiden och ”motfilmade” intervjun med egen kamera.