Uppdrag granskning har gjort en stickprovskontroll på cirka 2300 gode män i 25 av Sveriges 290 kommuner. Den visar att det finns flera gode män som har begått allvarliga brott och som har skulder hos Kronofogden. Foto: Sírnir Einarsson

Flera gode män dömda för allvarliga brott

En god man ges kontroll över en persons tillgångar. De ska hjälpa gamla, svaga och samhällets mest utsatta men trots att de tillsätts av kommun och allmän domstol så visar Uppdrag gransknings genomgång att minimikraven inte alltid uppfylls. – Det är i någon mån ett lotteri. Just det här med godmanskap, säger Jan Wallgren som är chef för ett överförmyndarkontor som sköter tillsynen för gode män i flera kommuner.

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten
Jan Wallgren är jurist och chef för ett överförmyndarkontor. Foto: Ola Christoffersson/SVT
Eva von Schéele är förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting. Foto: Ola Christoffersson/SVT

Den som är god man eller förvaltare för en person ska bistå och ta ansvar för framförallt ekonomiska och rättsliga frågor. För att ta reda på om någon uppfyller lagformuleringen och är ”en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna” är det praxis att genomföra en lämplighetsprövning. Man kontrollerar i belastningsregistret och Kronofogdens register för att säkerställa att personen inte har blivit dömd för några brott och är skuldfri.

För att ta reda på om kommunerna lever upp till minimikraven så lät Uppdrag granskning göra en stickprovskontroll på cirka 2300 gode män i 25 av Sveriges 290 kommuner. Kontrollen av domar och skulder hos Kronofogden visar att det finns flera gode män som har begått allvarliga brott och som har skulder hos Kronofogden.

Genomgången visar att det finns gode män som har blivit dömda för bland annat narkotikabrott, våldtäkt, stöld och häleri. När Eva von Schéele som är förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting får se resultatet av genomgången ställer hon sig frågande till om systemet fungerar:

– Det ser ju inte bra ut! Och man kan undra vad har vi för system då – fungerar detta?

Systemet med god man har gamla anor, den moderna tappningen har förändrats mycket lite sedan 1920-talet. Och trots att behovet av gode män ökar i takt med att befolkningen blir äldre och fler psykiskt sjuka ska klara sig själva så är det allt svårare att få folk att ställa upp.

– När man ska hitta lämpliga personer ur en begränsad skara, för fler och fler, så är det så att säga nästan ett matematiskt faktum att man får börja göra avkall på kvaliteten. En del huvudmän får väldigt kunniga duktiga gode män, och andra huvudmän får gode män som kanske inte håller samma kvalitet då, så det blir väldigt ojämnt, säger Jan Wallgren, en av Sveriges mest meriterade experter på området.

Jan Wallgren är - liksom Eva von Schéele och en rad utredningar - kritisk till hur det fungerar med god man i Sverige, och menar att Finland har ett bättre system.

– Jag tror nog att det kommer att sluta i att vi i Sverige måste börja titta just på Finland och hur man har gjort i Finland, säger Jan Wallgren.

I Finland har man sedan slutet av nittiotalet gjort om systemet i grunden. Staten tog över ansvaret från kommunerna och verksamheten sköts nu till stor del av så kallade allmänna intressebevakare.

Eva von Schéele på arbetsgivar- och intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting håller med om att systemet måste förändras.

– Vi måste hitta andra system. Hur ska vi kunna skydda de mest utsatta i samhället? Den lagstiftningen vi har idag är ålderdomlig och ger inte stöd och vägledning på något sätt.

Vems är ansvaret?

– Lagstiftarens, det är vår riksdag och regering.

 

Reportrar: Sven Bergman och Joachim Dyfvermark

Text: Gunnar Rensfeldt