Kommentar till Uppdraget
Med anledning av Transportstyrelsens pressmeddelande om bilbedrägerierna vill redaktionen göra några klarlägganden.
Transportstyrelsen har i ett pressmeddelande på sin hemsida skrivit om Uppdrag gransknings Uppdraget, som sändes onsdag 2 maj.
Det handlade om hur hundratals personer har återinförts som ägare till bilar som de inte sett på år. Konsekvensen blir att de riskerar att få betala upp till 100 000 kronor i retroaktiv skatt och försäkring.
Vi har valt att bemöta påståendena i pressmeddelandet så att det inte uppstår några frågetecken: Här är 3 av de punkter som Transportstyrelsen bygger sitt beslut på - att avsäga köparen av de nära 600 bilarna ansvaret för bilaffärerna:
- flera av säljarna har uppgett att köparen var någon annan men att bilarna skulle registreras på den anmälda köparen i fråga
- köparnas utseende och bakgrund har varierat så pass att det inte rimligtvis kunde varit en och samma person som gjort alla ägarbyten
- underskrifterna från den anmälda köparen på alla ägarbytesanmälningar har varierat så pass kraftigt att det utan tvivel inte är samma person som skrivit under
Förklaringen till detta tog vi upp i programmet där vi också visade orginaldokumenten med citat. Att köparen själv säger att han har använt sig av ett nätverk av svenskar och litauer som köpt bilar åt honom. Avgör själv, här är direktcitat ur de förundersökningsprotokoll och den dom som Transportstyrelsen inte hade med i sin utredning. Det är alltså förhör med den aktuella bilköparen "X", bandat och protokollfört av polisen.
”X tillfrågas vad han gör i Sverige. X svarar att han söker efter bilar. Det finns registrerat. Han tror det heter ”Vägverket” Där finns bilar som är registrerade på X efternamn och han står som ägare. X transporterar dem till Litauen för försäljning.”
”...(X har) inget emot att hitta någon person här som bor i Sverige. Det spelar ingen roll om det är en litauer eller en svensk. Som skulle kunna åka och titta på bilar åt mig”
”X har uppgett att syftet med hans nu aktuella men även tidigare resor till Sverige har varit att köpa bilar för att sälja dessa i Litauen”.
”Hans tanke var att kanske kunna använda sig av X framledes för att köpa bilar i Sverige”.
Detta är helt tvärtemot de påståenden bilköparen har uppgett till Transportstyrelsen, och som de valt att tro på. Att några av säljarna då uppger att det var någon annan som kom och hämtade bilen är inte underligt. Och inte heller ett bevis för att köparen inte låg bakom alla bilaffärer.
I övrigt säger Tranportstyrelsen i pressmeddelandet "I inslaget påstås också att "Transportstyrelsen lyssnat mer på en kriminell person än på hundratals Svenssons".
Detta är något som Andreas säger, inte Uppdrag gransknings reporter och det är en åsikt som vi tyckte var relevant för reportaget. Men som ni ser i reportaget handlar det inte om att man inte ska tro på någon bara på grund av ett kriminellt förflutet, det handlar om att det finns konkreta bevis för att köparen har sagt en sak till Transportstyrelsen och den direkta motsatsen till polisen.