Så granskade vi byggjobben i Solna kommun
Precis som alla andra reportage Kommungranskarna gör, kom idén om att åka till Solna efter tips från er tittare. Här berättar reportern Sophia Djiobaridis om arbetet.
Vi hade sedan tidigare några tips om oegentligheter i samband med byggandet av den nya nationalarenan, men tyckte att vi behövde något ytterligare för att ge oss på en granskning av Solna kommun. Tipset om affärerna mellan kommunen och ett skumraskföretag blev startskottet för en vidare granskning.
Vilka arbetsmetoder använde ni?
Vår granskning står i princip på två lika viktiga pelare. Den första är alla offentliga dokument som vi kunnat begära ut från kommunen och andra myndigheter för att sedan systematisera i exceldokument. På det sättet fick vi fram en tidslinje med märkliga sammanträffanden. Vi kunde också efter systematiseringen relativt enkelt jämföra dokumenten med de regler och lagar kommunen har att följa och inte minst jämföra faktureringar med faktiskt utförda jobb.
Den andra pelaren bestod i det kontaktnät av personer som har eller har haft någon typ av insyn i kommunens affärer och som vi under en längre tid arbetade upp.
Vilka typer av källor använde ni?
Offentliga källor från Solna kommun, Skatteverket, Bolagsverket, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, tingsrätter och hovrätter.
Dessutom såväl öppna som anonyma källor med insyn i kommunens affärer.
Stötte ni på några problem?
Vi stötte på ett antal problem under arbetet med reportaget om Solna. Det första var den uppenbara rädsla för repressalier många lägre tjänstemän visade. Både de som nu arbetade inom Solna kommun, men också de som sedan tidigare slutat sin anställning där. Det verkade finnas en kultur där i vart fall en del av avdelningarna styrdes med järnhand och där den som inte fogade sig blev utfryst eller helt sonika av med sitt jobb.
Ett annat problem var den bristfälliga diarieföringen i kommunen. Vid flera tillfällen fick vi inte ut de handlingar vi begärde och hade rätt till. Orsakerna som uppgavs var blandade, till exempel att handlingarna inte alls fanns, att de hade varit insorterade någon annanstans eller att de hade funnits men nu var ”utgallrade” och därmed slängda.
Vi kunde på detta sätt aldrig vara riktigt säkra på om en handling vi begärt, verkligen inte fanns eller om den plötsligt skulle dyka upp. Det senare hände till exempel efter att vi sänt vårt reportage.
Vi hade vid flera tillfällen begärt att få ut en större beställning på ett renoveringsarbete men fick vid samtliga tillfällen svar att det inte fanns någon sådan beställning upprättad på kommunen utan att den beställningen ”nog” hade gjorts muntligt. Trots detta lades beställningen ut på kommunens hemsida samma kväll som vårt reportage sändes – detta som något slags bevis på att Uppdrag granskning hade fel när vi sa att beställningen saknades.
Det tredje problemet var makthavarnas ovilja att svara på de frågor vi hade. Istället upprepades ett och samma budskap gång på gång. Flera politiker avböjde att alls kommentera och hänvisade istället till tjänstemännens upprepade budskap.
Hur lång tid tog arbetet?
Det avgörande tipset inkom i september 2011 därefter inleddes en research på halvtid i någon månad för att sedan avstanna helt under några månader då vi gjorde ett annat jobb. I februari drog arbetet igång igen för fullt och vi sände den 11 april 2012.
Vilka deltog i arbetet?
Reporter - Sophia Djiobaridis
Research – Stina Fischer
Foto/Klipp – Mattias Jansson
Redaktör – Peter Bagge