När vi föreställer oss begreppet fyra olika årstider här i Sverige så relaterar vi ofta till den varma sommaren – den färgrika men blåsiga hösten, den kalla vintern och den ofta soliga, men något kyliga våren. I Medelhavsområdet upplevs vintern som kall när det är 10-15 grader eftersom sommaren är mycket varm. Just Medelhavsområdet har en intressant väderbild. Dels påverkas vädret av de hög- och lågtryckssystem som styr vädret över Europa och dels av såväl sommar som vintermonsun, vilka främst styr väderbilden i Afrika och Asien.

Det finns ett väderfenomen som verkligen är unikt. Detta fenomen har många namn beroende på vilket land man befinner sig i. I Libyen kallas det för ”Ghibli”, i Egypten ”Khamsin” och i Israel ”Sharav”– dessa är bara några exempel. Det spanska namnet för väderfenomenet är Sirocco – ett lågtryck som främst under hösten och våren för med sig mycket varm, torr och dammig luft från Sahara eller den arabiska halvön och som rör sig österut över Medelhavet. I vissa fall ger Siroccon upphov till kraftiga stormvindar till havs eller sandstormar i öknen, inte minst på våren när temperaturskillnaden mellan den heta ökenluften och den kyliga luften över Europa är som störst. Då kan det vara runt 10-15 grader varmare i lågtryckets varma sektor än i övrig omgivning (se bilden), i vissa fall så mycket som 20 grader varmare!

Dammet som ofta följer med varmluften består av små sandpartiklar. Följden av detta blir dålig sikt, ibland ren dimma. I kombination med den torra luften kan det kännas tungt att andas och i extrema fall kan infrastrukturen också påverkas. Exempelvis kan flygplansmotorer ta skada av sandpartiklarna, precis som vid vulkanaska. När svalare luft pressar undan den varma luften bildas ofta regnskurar som ”rensar” luften. Detta märks extra tydligt om man kör bil genom en sådan regnskur, som efteråt är full av sandfläckar. Detta brukar ibland kallas ”blodregn”, speciellt om sanden har en röd nyans. Blodregn kan i sällsynta fall förekomma även i Sverige, om det råder gynnsamma vindförhållanden för sandpartiklar från öknen att nå så pass långt norrut.