Det har varit mer höst än vinter denna november. Endast ett par dagars kyla den 20–23 november, i övrigt bjöd november på milt, mycket milt eller till och med extremt milt väder. Det gör att årets november sällar sig till raden av många varma novembermånader på 2000-talet. Sammantaget blir det dock inte fullt så extremt som 2000 eller 2011, de två år som dominerar i rekordtabellerna. Visst finns där fortsatt undantag och chans (eller risk om man ser det så) till vinterväder långt söderut i landet i november, såsom 2010 är ett tydligt exempel på, men allt som oftast är november numera en förlängning av hösten även långt norrut i landet.

Det ”normala”, alltså åren 1961–1990 som fortsatt används som referensperiod, känns mer och mer som det onormala och det vi upplever i november år efter år är det normala. Det är väl bara att vänja sig, för så här i klimatförändringstider är trenden tydlig, även om  novembervädret fortsatt kan variera mycket enskilda år.

Månaden inleddes extremt milt med kulmen den 2 november. Många nya lokala rekord sattes då i Svealand och södra Norrland för ”varmaste novemberdagen genom tiderna”. Mest extremt var det i Hudiksvall, som med 17,6 grader slog sitt gamla novemberrekord från 2011 med hela 1,6 grader! Kanske än mer anmärkningsvärt är att detta var endast andra gången i svenska väderhistoria som det var över 17 grader någonstans i landet i november. Bara i Skåne den 1–2 november 1968 har det varit varmare.

Ett annat tecken på förändring så här på höstkanten är hur länge den meteorologiska sommaren orkar hänga kvar längs Götalands kuster. Den meteorologiska hösten (fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 10 grader varje enskilt dygn) anlände först den 19 november till Utklippan i Blekinges skärgård och till Skillinge vid skånska sydkusten. Tidigare ”senaste startdatum för hösten”-rekordet var den 15 november från 2006 och 2014.

Söndagen den 8 november svepte säsongens första egentliga storm förbi över landet. Främst Skåne och Blekinge berördes när Freja (som våra danska kollegor döpte den till) visslade förbi. Toppnoteringen blev stormbyar på hela 30 m/s i Kristianstad på tidiga morgonen.

Just Skåne har ”drabbats” ofta under månaden. Utöver Freja föll snö i massor den 22 november. Det resulterade i 38 cm djup snö i Knopparp, och trots snösmältning sedan dess finns än i dag rester kvar av snöovädret. Dessutom han temperaturen i Helsingborg sjunka till rekordlåg nivå efter snöfallet. Deras 10,6 minusgrader under natten mot den 23 november är nytt köldrekord för november för deras del sedan mätningarna inleddes där 1948.

Sammantaget är det också så att det redan står klart att flera platser i Skåne kommer notera nya nederbördsrekord för november. Redan har bland annat Falsterbo, Malmö, Lund och Hörby passerat sina tidigare nederbördsrekord för november. Men månaden har ju långtifrån varit blöt i hela landet, för i främst i delar av Dalarna och Hälsingland har klart mindre nederbörd än brukligt fallit. Så här långt är bäst att tillägga, för det återstår ju ett par ostadiga dagar innan november är över.

I början av månaden var det påtaglig snöbrist i landet, men i mitten av månaden bredde snön ut sig en del såväl österut som söderut. Fortsatt ligger snögränsen längre norrut än den ”borde göra” så här i slutet av november, likaså är den meteorologiska vintern något försenad (efter att inledningsvis varit mycket försenad). Men som sagt, vad är normalt numera när det ”normala” blivit onormalt?