Läs hela chatten om 30 liv i veckan här

Efter tredje avsnittet av 30 liv i veckan svarade experterna på tittarnas frågor i en chatt. Här är deras svar.

De som chattade var Johanna Nordin, verksamhetsansvarig för föreningen Mind som arbetar för att motverka psykisk ohälsa samt Ullakarin Nyberg, psykiatriker, suicidforskare och författare.

Dessutom hade vi Ulrika Bokstad, exekutiv producent på produktionsbolaget Titan och Anna Luuk Priske, projektledare SVT, som svarade på frågor om programserien.


PIA: Är det en förhöjd risk för självmord vid insättning av ssri behandling?
Ullakarin Nyberg:
En av biverkningarna vidd SSRI-behandling kan vara ångestförstärkning och det kan öka s-risken tillfälligt. Man kan också få mer energi och initiativförmåga innan stämningsläget har höjts och det kan öka risken. Därför är det så viktigt med noggrann information om biverkningar och uppföljning av dos och effekt när man sätter in medicinering. Tyvärr sker det inte alltid men det ska man begära när man ordineras behandling.

Kani: Kommer BVH hjälpa min dotter om hennes tankar om självmord? Kan hon bli värre i BVH?
Ullakarin Nyberg:
Jag vet inte vad BVH är?

Farmor: Om man inte vill begå självmord men vill dö ändå? Jag är inte deprimerarad, men har flera allvarliga obotliga sjukdomar (och mina mediciner och olika hjälpmedel kostar enorma summor- som jag själv dock inte betalar) och tycker att jag "levt färdigt" .jag har haft ett bra liv, men inte nu
Johanna Nordin:
Hej, ja så kan det kännas. Det kan kanske ändå kännas som att man kan hitta skäl att leva, tex via en stödlinje. Det kan vara värt att prova i alla fall, och där finns människor som gärna pratar.

Moderator:Behöver du prata med någon, tveka inte att höra av dig till någon av dessa organisationer.  Och vid akut behov, ring SOS Alarm: 112. 
Kani: BVH=behandlinghem
Niklas: Stämmer det att antal självmordsförsök ökar risken för att personen verkligen ska ta sitt liv sitt liv senare i livet?
Ullakarin Nyberg:
Att ha gjort ett självmordsförsök tidigare i livet är den enskilt största riskfaktorn för att avlida genom suicid men samtidigt kommer de flesta (ca 90 %) av dem som överlever ett självmordsförsök att så småningom dö av helt andra skäl. Prognosen är alltså god. Har man gjort flera försök är risken högre.

Jennifer: Hej. Jag undrar i vilken utsträckning ni tror att programmet kommer öppna upp för chansen att självmord minskar?
Anna Luuk Priske: Hej Jennifer! Ambitionen med serien är att bistå med kunskap, och att därmed få ett öppnare samtalsklimat kring självmord. I förlängningen hoppas vi att antalet självmord därmed kan minska... Tack för att du hörde av dig.
Moderator: Hej ni som chattar, tänk på att ert namn och de uppgifter ni skriver i chatten publiceras om er fråga blir besvarad. Vi ber er därför att uttrycka er på ett sätt som inte lämnar ut identiteten på individer. Skriv gärna enbart förnamn, och undvik sådana utpekande fakta som hemort.
Anneli: Hur känns det att jobba med ett så svårt ämne?
Johanna Nordin:
Ja, visst är det konstigt, men det är faktiskt så att om man känner att det gör skillnad så ger det faktiskt energi, även om det är svårt, och vi vill ju alla känna att vi gör nytta, så det är väl därför. Vi som jobbar på Mind tycker att vi har det bästa jobbet, även om det är tungt!

Kani: Hej, min dotter har självmords tankar och mor dåligt. Hon är hemma just nu. Är det bra om hon går till BVH.?
Ullakarin Nyberg:
Jag är inte säker på vad du menar, men alla psykiatriska vårdinstanser arbetar med att förebygga självmord så din doptter kommer att få hjälp med det. Uppmuntra henne att berätta om sina tankar, det är alltid lättare att få hjälp om man är öppen med sina funderingar.

Bp (eller frisk?): Jag har som vuxen fått diagnos Bipolär UNS och nu i dagarna Bipolär 2. I mina kontakter med vården, distriktsläkare, psykologer och psykiatriker, har jag alla ggr (vilket iofs inte är så många 6-7ggr) fått frågan om suicidaltankar. Jag jobbar själv i et vårdrelaterat yrke och tänker att om jag svarar "ja" så drar jag i gång en stor apparat. Det vill jag inte. Vad händer om jag berättar? Är mina tankar farliga? Just nu medicinerar jag med Lamotrigin och hoppas slippa de funderingarna i framtiden.
Johanna Nordin:
Vad bra att du får frågan! Jag förstår din tanke om att en stor apparat drar igång, men samtidigt är det kanske så att det kan hjälpa dig att sortera dina tankar. Och du kan ju förklara hur dina tankar går, så att de vet och kan hjälpa dig på det sätt som behövs.

Alec: ALS är en sjukdom med 100% mortalitet. För drabbade innebär det en utdragen och ytterst plågsam död. Finns det något som talar för att inte avsluta livet på egen hand innan sjukdomen gått så långt att det inte längre är möjligt?
Ullakarin Nyberg:
ALS är en fruktansvärd sjukdom, men trots det kämpar de flesta som drabbas  för att leva så länge som möjligt. Livsviljan är starkare än viljan att dö. När man är frisk kan man tänka att vissa tillstånd skulle vara omöjliga att leva med, t ex att bli liggande helt beroende av andra, men om det verkligen händer ändrar man sig och omvärderar skäl att leva. Det finns mycket forskning om det.

A-M: Det låter ju väldigt fint och kompetent i alla intervjuer i programmet, men hur löser man problemet med läkare som är översittare och bemöter patienten illa? Var inlagd i tre veckor, och det var de värsta veckorna i mitt liv. En läkare sa vid första samtalet att "du sprider dynga runt dig själv och alla andra", mina föräldrar förvägrades att vara med på mötena (trots att jag hade rätt att ha dem med), alla mina känslouttryck ignorerades. Till slut mådde jag så dåligt att jag högg mig i handleden med en sax. Då blev jag utskriven. Jag har Asperger.
Ullakarin Nyberg:
Väldigt tråkigt att höra. Tyvärr finns det människor som inte passar för sina yrken också i vården och det kan orsaka stor skada. Det man kan göra är att anmälamissnöje med vården till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Man bör ta kontakt med ansvarig chef och berätta om sina erfarenheter. Om du inte orkar göra det själv kan du be att någon närstående hjälper dig. Du kan också vända dig till en patientorganisation.

Moderator: Tack för alla frågor och kommentarer! Här finns några vanliga frågor och svar om självmord.
Anna: TACK!!❤️
Daniel : Jag undrar varför är det så svart vit gällande självnord. Jag tänker på alla dessa faktarutor (och även expert som svarar på frågor i nyheter) "såhär ser du om någon är självmordsbenägen". Jag menar att dessa faktarutor ger en förenkladbild, på gränsen på farligt om någon gör testet och ej finner personen dem tror är självmordsbenägen inte passar in och sen släpper det. Jag skulle vilja ha in ytterligare info som säger att denna faktaruta aldrig kan vara komplett och du bör fortsatt vara vaksam. Något som ni håller med om och ser som ett problem och jobbas det något kring detta?
Anna Luuk Priske: Jag förstår hur du tänker och du har alldeles rätt i att ämnet självmord är komplext. Förhoppningen med nyhetstexter och faktarutor är just att göra ett komplext ämne begripligt och tillgängligt för många. Tack ändå för klokt inspel, vi tar med oss dina synpunkter.
Anneli: jag har en vän som berättade för sin bror att hon skulle "skära sig i armarna" och att det "vore bättre om hon inte fanns". han fick panik och kontaktade psykolog åt henne. då blev hon helt tokig och sa att det ju inte var på allvar. nu är hon jättearg på honom. hur skulle han ha agerat?
Johanna Nordin: Ja, det känns svårt at höra att någon mår dåligt, och då vill man agera. Jag tycker inte att det var fel, en person kan inte förväntas sitta på sådan information utan att göra något, men reaktion med ilska är inte heller ovanligt. Brodern behöver kanske också prata med någon, tex finns olika stödlinjer.
anna: Valborgsmässoafton tog vårt barnbarn sitt liv på en psykiatrisk avdelning på ett sjukhus. Vi anser att barnbarnet blivit felbehandlat och undrar hur vi ska gå tillväga för att få ärendet granskat - behandlingsmetod, diagnoser, medicinering, tillsyn på sjukhuset, har sjukhuset haft tillräckligt personal och fanns adekvat läkare tillgänglig mm mm. Även om vi inte får tillbaka barnbarnet anser vi att skadestånd ska utgå till barnbarnsbarnen som förlorat en förälder!!
Ullakarin Nyberg:
Så tråkigt att höra att ni drabbats av en sådn katastrof. Vården är skyldig att anmäla det som hänt enligt Lex Maria, ni kan också vända er till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Man kan få ersättning via patientnämnden och Löf, landstinenges ömsesidiga försäkringsbolag. Som närstående ska man erbjudas att lämna sina synpunkter. Om det inte har hänt kan ni prata med ansvarig chef. Lycka till

Moderator: ~~Ni är flera som skriver till oss och vill specifika råd kring ert eller en närståendes mående.
Det är jättebra att ni vill prata om detta! I den här chatten kan vi ge mer generella svar på frågor om självmord, behöver du prata med någon om just din situation, tveka inte att vända dig till någon av dessa organisationer.
 
Fia: Vården idag fungerar inte. Jag har själv försökt ta mitt liv för bara 2 månader sen. Jag har hittills inte fått något stöd trots att jag är inskriven hos psykiatrin i mitt landsting. Det är väntetid och läkaren skickade hem mig med en ny tid om 8 veckor.
Ullakarin Nyberg:
Det är så tråkigt att höra berättelser som din. Enligt nya patientlagen har du rätt att få behandling någon annanstans om du inte får den vård du behöver där du bor. Ta en närstående till hjälp om du inte orkar driva det själv, det kan ju vara svårt att orka när man inte mår bra. Du kan ringa 1177 för att ta reda på vilken psykiatrisk hjälp som finns i din närhet. Lycka till

Bp (eller frisk?): Orsaken till att INTE berätta om suicidaltankar är ju att man inte vill skada familjen. De skulle bli rädda och ledsna om de visste hur man funderade. Själv vill jag i svåra stunder kunna tänka att jag faktiskt har en utväg. Hittills har jag valt livet, men tankarna skrämmer mig i efterhand. Bipolär sjukdom lär ju förvärras med åldern och jag vill verkligen inte bli så dålig att jag skadar mig själv (och därmed mina anhöriga). Det jag egentligen undrar om: Är det vanliga tankar och är de farliga? Hur utvärderar man det?
Johanna Nordin:
Jättebra fråga, och att värdera och bolla självmordstankar hjälper! Hör gärna av dig till någon av stödlinjerna här. Och om du pratar med familjen så kan du tänka att de troligen vill hjälpa dig om de kan, och om de får veta.

54år: Skulle vilja att uppdrag granskning kunde ta över denna stafettpinnen efter dessa utmärkta program med uppdraget att granska vad som överhuvudtaget gjorts för att nå visionen?
Anna Luuk Priske: Hej! Bra idé till gräv. 
Sossan: det slog mig när serien sändes att jag ju hade en mormor som tog livet av sig när min mamma var liten. vi har inte pratat om det alls. borde man alltid göra det eller är det ibland bättre att låta bli?
Johanna Nordin:
Forskning visar med tydlighet att det är bättre att prata än att låta bli, det som inte blir sagt leder till spekulationer och onödig oro. Idag vet man bättre, förr trodde man att man skyddade varandra, och så finns en hel del skam kring ämnet.

Anna: Kommentar: jag tycker att man alltid fastnar i samma fälla när självmord diskuteras - den som tagit sitt liv skuldbeläggs alltid, och de efterlevande är aldrig självkritiska. Hur ska man orka leva när omgivningen sviker? Fråga: om en människa är svårt tyngd av att t ex vara brottsutsatt och/eller svårt skuldsatt, leva i social/ekonomisk utsatthet i åratal utan att få samhällets hjälp, är det då en "sjukdom" att vilja ta sitt liv? Det kan faktiskt vara enda utvägen att få bli befriad från en omänsklig situation, då samhället sviker de allra mest utsatta människorna. Varför pratas det aldrig om detta?
Ullakarin Nyberg: Jag och många med mig pratar ofta om just det här. Att vara hårt drabbad och besviken kan göra att man mister viljan att leva och vi som arbetar med det här har stor förståelse för det. Däremot jobbar vi med att stärka skälen att leva, inte att underlätta för människor att ta sitt liv och så måste det vara. Ge inte upp möjligheten att få hjälp, förändring är ofta möjlig fast man inte tror det. 
Anna: Jag är en 46årig mamma med två utflyttade barn. Jag har gjort tre försök. Senast i dec. Då blev det tvångsintagning. Efter det har jag skrivit och försökt förklara om psykisk ohälsa , och vad det kan göra med en människa på insta och blogg. Får höra att jag är gnällig och negativ. Nu kryper jag tillbaka till mitt mörka hål . Har dessutom avslutat insta och blogg - orkar inte förklara mer. . Vill bara sova //Anna. ? Skickat från min iPhone
Johanna Nordin:
Det låter som om du kämpat. Att skriva av sig för sin egen skull kan vara läkande, det är bra att sätta ord på sina känslor. Om du tycker att du får för mycket kommentarer så kan du tänka att du gör det för din egen skull. Kanske skulle det hjälpa att bolla dina tankar med någon?

Susann(Daniel's mamma): Varför kollas inte sköldkörteln mer ordengligt om man är depprimerad..det har ju samband...? Och varför ska våra ungdomar känna att dom inte blir hörda i vården?
Ullakarin Nyberg:
Man ska alltid kontrollera sköldkörtelfunktion vid depression, om det inte görs är det en miss och det ska man påpeka i vården. Din andra fråga är stor och svår att svara kortfattat på, ungdomarna är det viktigaste vi har och vi vuxna ska göra allt för att påminna om det. Ungdomsmottagningar öppnar lite varstans och de blir snabbt överfulla så behovet är stort. Vi får hjälpas åt att påverka våra beslutsfattare så att de ger mer resurser till vård för psykisk ohälsa.

Moderator: Tack för era frågor, vi är glada att så många uppskattar programmet. Den här chatten kommer att publiceras i sin helhet på svt.se under morgondagen. Alla frågor som skickas in kommer inte med, utan det är de frågor vi hinner med att besvara som publiceras här i chatten. Behöver du prata med någon, tveka inte att kontakta någon av dessa organisationer.
Johan: Hur kommer det sig att man på SVT generellt är så otroligt dåliga att prata om mäns överrepresentation gällande suicidalstatistiken? Såg nyss SVT Nyheter Aktuellt... Där nämnde man inget om denna snedfördelning. Inte heller på SVT Nyheters sida i artikeln. SVT lyfter konsekvent fram kvinnor som representanter i denna fråga. Tom i erat första program var det en kvinna som blev mer eller mindre Ikon för detta program. SVT Nyheter använde året 2015 års statistik för att påpeka ökningen av självmord. Statistiken från Nationellt centrum för Suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa är GLASKLAR! Statistik 2015 - Män:1092 st, Kvinnor: 462 st, Totalt: 1554 st. Varför tycks SVT inte vilja påpeka denna statistiska signifikanta skillnad mellan könen?
Anna Luuk Priske: Hej Johan! Tack för att du hör av dig. Serien 30 liv i veckan har många manliga medverkande, och fokuserar i både avsnitt 2 och 3 på att belysa detta.
Om du har synpunkter på SVT Nyheter så kan du kontakta dem här.
Gällande statistiken så kommer 2016 års siffror som tidigast i augusti 2017. Tack för att du hör av dig och engagerar dig!

Kani: Om en person/barn inte vill bli behandlad av läkare/BUP vad kan man göra?
Ullakarin Nyberg: Vården bygger för det mesta på frivillighet och det kan vara väldigt problematiskt när man som närstående ser att behovet är stort med den drabbade personen inte vill ha hjälp. Man ska fortsätta att försöka motivera till vård och behandling, inte ge sig. Man kanske får stå ut med att känna sig tjatig, det kan man motivera med att man bryr sig om.
Cissi: Så otroligt viktig serie ni har skapat. Att prata om psykisk hälsa i skolan känns så viktigt i dessa dagar, i vårt prestationssamhälle. Möter dagligen många människor både unga och gamla med upplevelser att inte ha "dugt" och som tappat sin livslust. Om att inte vara en person som inte passar in i vårt prestationssamhälle.. hoppas att dessa avsnitt Hr blivit en ögonöppnare för många i samhället. Stor applåd till er som driver denna viktiga fråga��
Anna Luuk Priske: Tack från alla oss som jobbat med serien.
Maja: Hej! Kvinna som genomgår en fruktansvärd svår skilsmässa där jag står helt ensam. Jag har 3 barn men de har vänt mig ryggen. Jag har inga vänner och nu står jag snart utan bostad eftersom min f d skall sälja huset. Jag orkar inte längre. Jag tänker varje natt när jag lägger mig att jag inte har någonting kvar. Jag vill ta mitt liv. Det blir värre och värre varje natt och jag kommer närmare ett självmord för varje natt.
Johanna Nordin:
Det låter som om du verkligen har det svårt just nu. Kanske behöver du prata med någon, anonymt för att få lite andrum och reflektera med någon utifrån. Även om det känns helt hopplöst just nu kan mycket hända, till det bättre.  

Tosse: hej tack för att ni tar upp detta ämne. vart tycker ni man ska vända sig när man självmedicinerar bort sina demoner men blir bara stämplad som missbrukare och får hjälp att trappa ut sina mediciner men det är ju då man behöver som mest hjälp. Har ett ordnat liv och får bara höra att man är duktig som slutat med sina mediciner. Beroendevården tar ju slut när man är "nollad"?
Ullakarin Nyberg:
Jätteviktig fråga och vanligt problem. Många som självmedicinerar faller mellan stolar. I vården finns det stor medvetenhet om det här. Det du kan göra är att prata med ansvariga inom vården, gärna någon chef. Ta hjälp av en närstående om du kan. Dina erfarenheter är otroligt viktiga för att vi ska kunna förbättra och lära oss. Lycka till

Agneta : Jag undrar vad jag kan göra för min vuxna son 37 år gammal som mått dåligt sen han var 13 år? Han har pratat många gånger om att ta livet av sig och en gång fick jag ringa polisen så att dom åkte till honom, jag bodde 130 mil ifrån..
Johanna Nordin: Ja, man är förälder så länge man lever, eller hur. Särskilt när barnet i fråga inte mår bra, även som vuxen. Du kan själv vända dig till tex en stödlinje för att få prata med någon om hur det blir för dig.
Mike: Har ingen fråga direkt, men vill tacka för ett jättebra program, har själv försökt ta mitt liv för 8 år sen, men pratar aldrig om det, men program som det här hjälper en, igenkänningsfaktorn är hög.
Johanna Nordin: Åh vad härligt att höra, att du mår bra nu. Ja det märks att det öppnar upp för samtal som får ett helt nytt djup. Tänk vad vi kan lära oss mycket av varandra. Din erfarenhet kan troligen hjälpa många andra.
Mike: Tycker männen i serien som vågade pratade om detta är mycket modiga, måste ha krävts en hel del av dem, Själv skulle jag aldrig våga blotta mig så.
Anna Luuk Priske: Ja visst är de fantastiska som vågar prata om det allra svåraste. Det tycker vi med. Vi hoppas att deras mod kan inspirera flera att våga prata.
-62: Jag miste min man i ett suicid för fem år sedan. Min son, som då var 13 år, pratar inte gärna om det som hänt. Hur ska jag få honom att öppna sig och våga fråga?
Ullakarin Nyberg:
Viktig fråga. Det är vanligt att tonåringar inte vill prata. De har fullt upp med sitt. Det man kan göra är att prata själv och regelbundet påminna om det som hänt. Jag brukar säga till unga människor att det aldrig är för sent att ta upp en förälders självmord och att man ska vara medveten om att det kan påverka hur man mår under lång tid. Det är också bra att någon vuxen i skolan vet, så att den personen regelbundet kan påminna om att någon vet att det inet är som vanligt även om det ser ut så på utsidan.

Mats: Jag har fått diagnosen 'Komplex traumatisering' och har gjort ett självmordsförsök. Har haft självmordstankar och planer så gott som dagligen i ett år nu. Har sökt 'hjälp' inom psykiatrin i 34 år nu... finns inget för mig, har tappat förtroendet för psykvården och att ringa 112 är inte att tänka på längre... Vad finns det kvar nu?
Johanna Nordin: Ja, det är verkligen svårt när man upplever att inget eller ingen hjälper. Det enda man kan säga generellt är att det brukar finnas någon tillslut, om man kämpar vidare, som passar och som hittar rätt väg. Men visst önskar man att det vore lättare. Om det känns ok för dig så kan du kontakta någon av stödlinjerna här.
Emma: Kan jag återuppta medicinering med antidepressiva efter ett uppehåll på ett halvår? Jag åt endast i fyra månader mellan juli-okt-16
Ullakarin Nyberg:
Ja det kan du absolut göra men du bör prata med en läkare först så att du får ordentlig uppföljning och utvärdering av effekten. Man brukar behöva medicinera i 4-6 månader efter att man känner sig helt återställd för att förebygga återfall.

Moderator: Tack för era frågor och för att ni engagerar er!  Alla frågor som skickas in kommer inte med, utan det är de frågor vi hinner med att besvara som publiceras här i chatten. Behöver du prata med någon, tveka inte att kontakta någon av dessa organisationer.
Christina: TACK för att ni gjort denna serie!
Anna Luuk Priske: Tack! Och tack för att du hör av dig!
Lynx : Jag är också rädd för att prata och säga självmordsförsök för jag vill inte hamna i hela vårdapparaten Jag har hört hemska historier och jag är rädd för att bli tvpngsintagen
Johanna Nordin: Ja, det är förståeligt, men samtidigt blir jag tacksam över att det är rutin att fråga, för det är så viktigt. Tänk att du kan få bättre hjälp om du säger hur det är, precis som du skulle tala om precis hur ont du har om det var din blindtarm som spruckit. Även då behövs rätt och tillräcklig hjälp. Du är värd det du behöver.
Hannah: Hej! Jag har länge mått dåligt, något som började som utmattning till att bli depression. När jag talat om det och läst på om ämnet så märker jag att jag har alla symptom, har även höga "poäng" på mdrs testet jag har gjort hos min läkare. Dock är hon helt säker på att jag INTE har depression, hennes anledning till detta är för att jag kan le med min mun. Detta har gjort att jag inte fått medicin eller bli lyssnad på angående detta, har inte samtalat med någon heller. Har ni något tips på vad jag ska göra? Hur ska jag "övertyga" min läkare att jag faktiskt mår riktigt dåligt?
Ullakarin Nyberg: Vad bra att du skriver! Det händer att man får utmattningsdiagnos när man i själva verket är deprimerad och man kan också bli deprimerad av att vara utmattad, eftersom det innebär en otrolig stress att vara det. Prata med din läkare igen och berätta vilka symptom du har. Det är inte farligt eller skadlig att pröva medicinering, men det ska utvärderas ordentligt. Kom ihåg att du är expert på dig och ditt, ingen kan berätta bättre om ditt mående än du själv. 
Moderator: Hej ni som chattar, tänk på att ert namn och de uppgifter ni skriver i chatten publiceras om er fråga blir besvarad. Vi ber er därför att uttrycka er på ett sätt som inte lämnar ut identiteten på individer. Skriv gärna enbart förnamn, och undvik sådana utpekande fakta som hemort. 
Lotta: Jag fick ssri preparat utskrivet av min läkare för 3 veckor sedan och ingen uppföljning har skett. Jag har starka biverkningar och tycker inte alls att tabletterna hjälper. Vad kan man göra som patient då?
Ullakarin Nyberg:
Du har rätt att få uppföljning, det finns riktlinjer för det som läkare är skyldiga att följa. Man behöver utvärdera effekt, biverkninggar, dos osv. ta kontakt med din läkare och kräv ett återbesök, skriv upp dina frågor och gör en egen utvärdering av hur dina besvär har förändrats. Du kan titta på någon skattningsskala för depression på nätet, t ex PHQ-9 så är det lättare att göra det. lycka till

Helmer: Skall jag som granne till en ensam person med psykisk ohälsa närma mej honom och fråga hur han har det? Och hur gör jag i såfall? Jag är ju inte anhörig eller ens nära vän, men känner en viss oro för att personen ifråga inte har någon att vända sej till.
Johanna Nordin:
Vilken bra fråga! Tack för att du tänker på din granne och undrar hur han har det. Vi behöver bli bättre på att våga fråga. Ofta leder det till väldigt fina samtal, och du behöver ju inte känna att du ska lösa hans problem, men det kan hjälpa honom att du ser och bekräftar att han har det svårt, om det är så. Läs gärna mer om hur du kan prata med någon som mår dåligt på Minds hemsida. mind.se Lycka till!

Moderator: Hej, tack för ert engagemang och era frågor! Alla frågor kommer inte att synas i chatten, utan endast de som hinner få svar. Behöver du prata med någon så tveka inte att höra av dig till någon av dessa organisationer.
Gun: Hej. Jag arbetar som (nybliven) primärvårdspsykolog. Jag undrar över tips och råd för mottagare av människors berättelser om psykisk ohälsa. Jag sitter ofta och jobbar till sent inpå kvällarna för att hinna med, men jag vet inte hur länge jag själv orkar. Det kan låta väldigt själviskt, men får att kunna möta behovet av vård måste ju vi som är utbildade för det också kunna ha strategier för att hålla i längden. Hur har ni gjort?
Ullakarin Nyberg:
Så viktigt. För att hjälpa andra måste man ta hand om sig själv. Det kan låta som en klyscha men är otroligt viktigt. Det bästa man kan göra är ju att orka ett helt yrkesliv, då hjälper man så många som möjligt. Det är lätta hänt att man försöker kompensera för brister i vården genom att själv arbeta lite hårdare. Mitt råd är  att du ber om hjälp via företagshälsovården eller någon på vårdcentralen, du kan behöva prata igenom din situation så att du blir medveten om dina gränser och hur du ska öka mängden återhämtning i din tillvaro. Lycka till

"Lisa": Hej, vi undrar om det är rätt av vården att inte vilja hjälpa med utredning eller samtal när människor nekats sjukskrivning och blivit utförsäkrade? Det har resulterat i depression men vården uttrycker att man måste glömma och gå vidare vilket blir som ännu en kränkning. Det känns som tv inte vill ta upp utförsäkring och det skapar osynliggörande som att utförsäkrade inte är värda att få upprättelse. Denna grupp har en mycket svår vardag med sjukdom och fattigdom. Förföljda av press att jobba utan att få vård. ’Har allt gått rätt till i jakt på pengar?
Johanna Nordin:
Ja det här är en jättesvår fråga. De som drabbas på det här sättet har mycket att kämpa emot, och ofta sämre kraft och ork än andra, naturligtvis. Rätt till vård borde vara en självklarhet även för en utförsäkrad, ibland behövs dock ett byte av vårdgivare.

35: Hej! Det här låter konstigt, men i programmet så pratar ni hittills bara om att alla kan bli friska. Det finns ju många som aldrig blir friska och försöker ta sitt liv om och om igen. Och där man som anhörig önskar att de lyckas för att det gör så ont varje gång de försöker. Är det något som ni kommer att ta upp?
Ulrika Bokstad: Hej 35, tack för din fråga. Nu är sista delen i serien sänd så därför kommer vi inte ha fler medverkande nu. Men vi hoppas att flera medier tar upp anhörigperspektivet framöver för jag förstår att det är svårt. Självmord är ett stort och komplext område och nu var vår bara serie tre timmar. Därför var vi tvungna att göra ett urval. Om du behöver prata med någon tveka inte att kontakta de här hjälporganisationerna.
Lynx : Vad tycker ni som hjälp för självmord vid förlamning osv? Detta är något som verkligen inte tas upp. Jag tycker inte det borde vara olagligt att hjälpa någon som är gammal eller så pass skadad att den inte kan ha ett väldigt liv längre. Skriver man det tidigt i ett testamente så varför inte dödshjälp?
Johanna Nordin: Ja, det här är en svår fråga. Trots svåra sjukdomar fortsätter många att kämpa hela livet, och kanske blir det till och med extra viktigt ibland. När man är frisk kan man tänka att vissa tillstånd skulle vara omöjliga att leva med, t ex att bli liggande helt beroende av andra, men om det verkligen händer ändrar man sig och omvärderar skäl att leva. Det finns mycket forskning om det.
Susanne : Hej! Det värsta är tankarna att jag inte vill leva men inte dö, jag vill bara somna in och slippa allt. Har dessa tankar men ingen vet om dem för jag anstränger mig till det yttersta för att må bra utåt. Ingen frågar och jag vill inget säga, tankarna kommer i ensamheten och jag väljer ensamheten. Min läkare lyssnar inte utan säger att jag mår bättre och det gör jag genom medicinering men tankarna försvinner inte. Jag mår sämre för att ingen förstår och jag får höra hela tiden att jag ser ut att må så mycket bättre. Hur ska jag förklara när jag inte förstår själv.
Ullakarin Nyberg:
Att fantisera om flykt och frihet från lidande är helt naturligt när man inte mår bra. Tyvärr är ju vår kultur så att man förväntas visa upp en positiv yta trots att man inte mår bra. Du delar den här situationen med många och det hjälper att berätta. Ta mod till dig och säg precis som det är till någon som du känner förtroende för. Du kan också börja med att skriva till någon av de stödlinjer vi rekommenderar, till ex MIND:s slälvmordslinje.

Hopplös: 1. När den enda utväg man ser är att ta sitt eget liv, men ändå lyckas/vågar/prövar att be om hjälp och hamnar inlåst på psykakut ...hur tänker de som planerar miljön och verksamheten där!? Jag upplever att man verkligen behöver allt ANNAT än den inlåsta kalla miljön utan kontakt med människor eller möjlighet till mer hjälp än ett samtal var tredje dag. Man behöver ju EXAKT motsatsen. Någon som ser en. Accepterar. Bekräftar. Är nära. "Connection". Miljön och verksamheten är så totalt avskyvärd och motsatsen till "vanlig vård". Man vill aldrig dö så mycket som där, och känner sådan skam, och som om allt man är och gör är oaccepterat av samhället och "fult & fel". Varför är det så ?? 2. Ni skriver gång på gång i chatten varje vecka att man ska ringa diverse nummer och att det finns hjälp att få. När jag har ringt dessa nummer förr så har det inte ens varit någon som svarat. Och upptäckten att det verkligen inte finns någon som helst hjälp att få om man väl kommer in i vården, är förkrossande och riktigt riskabel med dessa känslor. I tisdags berättade min psykolog att jag ska bli "kallad nästa VÅR". Och då har jag ändå uttalat helt allvarliga och ärliga planer på att avsluta mitt liv, och varit inne akut senaste månaden. Mitt liv är just inget värt, men tänk alla unga människor vars liv kan bli fantastiska om de får hjälp...! Detta är ju skrämmande.
Ullakarin Nyberg:
Ditt liv har ett stort värde och dina synpunkter är otroligt viktiga. Jag håller med dig, miljön inom psykiatrin borde vara helt annorlunda. Inga människor behöver en vacker och rofylld omgivning mer än de som mår psykiskt dåligt. Medvetenheten om läkande miljöer ökar och jag hoppas att vi tillsammans kan påverka beslutsfattare till att satsa mer på det. Ge inte upp möjligheten att kontakta våra hjälplinjer, mycket har förändrats under senare tid.

Åsa: Jag har en son som varit svårt sjuk i 6 år. Med 4 stora mag/tarm operationen. Med bestående men som följd. Han är 26 år och har nu varit sjukskriven i 8 mån från dit jobb som målare. Han har varit sjuksriven till och från under dessa år. Men nu isolerat han dig å har i princip gått runt i pyjamas i dessa månader. Jag har frågat om han inte vill leva. Han har fundera på detta. Men sa att han vill inte göra mig och hans passa ledsen. Snart blir jag sjuk själv. Oron suger musten ur ni
Johanna Nordin:
Så bra att du frågar honom, så att han vet att du går att prata med om det här, det är väldigt viktigt! Jag hör att du kämpar och du kan behöva eget stöd, du kan tex börja med att höra av dig till någon av dessa södlinjer. Om du får hjälpa din son att söka hjälp, så kanske det kan få honom att orka. Ibland är bara ett telefonsamtal för svårt när man mår dåligt, och det kan vara stor hjälp att någon annan gör det.

Henrik Hunstad: Hej! Varför anses det att det är den sjuke som är problemet och som har problem?
Johanna Nordin: Ja, svårt att behöva ta det ansvaret, det är inte den sjuke som är problemet, men den sjuke som får problem om hen inte får hjälp.
Mor: Jag har en vuxen son som mår dåligt. Vi bor i V Götalandsregionen som har mycket långa väntetider. Min son har nu varit sjukskriven i 3 år och väntar fortfarande på diagnos. Jag känner mig maktlös över att inget händer och vet inte om jag kan göra något, om jag ska göra något. Vart ska jag i så fall vända mej för att kunna påverka????
Ullakarin Nyberg:
Enligt den nya patientlagen har man stora rättigheter, har du läst den? Om det inte finns vård där man bor kan man få det på annan plats. Det är oacceptabelt med så låmga väntetider, det skulle man inte acceptera när det gäller allvarlig kroppslig sjukdom. Ta kontakt med ansvarig chef, ibland måste man tyvärr bråka lite. Ta hjälp av någon om du inte orkar föra kampen ensam.

uleana: Psykiatrin hänvisar till Vårdcentralen. Svårt prata självmordstankar med sin husläkare. När tankarna pp att inte leva känns det som att det finns hjälp att få och att man fårckämpa med drt själv.
Ullakarin Nyberg:
Det kan kännas så, det är begripligt, men du bör försöka prata med någon om hur du tänker. Om ingen vet är det svårt att hjälpa. Många vårdcentraler har psykolog och eller kurator. Du kan säga till din husläkare att du har något att prata om som du inte vill ta upp med honom/henne. Du kan också kontakta någon av våra hjälplinjer som ett första steg.

Orolig mor: Hej! Jag har en son som är 9 år. Han har alltid varit en tänkare och tidigt ställt sig de svåra frågorna i livet. Ibland när han blir väldigt upprörd kan han säga att det skulle vara skönt att dö för då känner man inte någonting. Om jag då säger att han inte kan träffa oss, menar han att det vet han ju ändå inte. En variant är att han vill sova tills det är en ny dag. När han väl lugnat ner sig vill han inte försvinna mer. Han har alltid haft lätt att fokusera på negativa saker. Dock är han fantasifull, skrattar mycket och har kompisar. Ska vi ska hjälp eller är det vanligt att barn reagerar så?
Johanna Nordin:
Det är svåra frågor speciellt när det gäller barn, som man kan tycka inte borde behöva ha sådana tankar över huvud taget. Dock kan de ju faktiskt ha det och det är bra att du frågar. Kontakta gärna Föräldratelefonen på Mind 020-85 20 00 så kan du prata mer med vana volontärer.

Wendela:: Det verkar inte finnas hjälp att få när man behöver den. När man har varit svårt deprimerad i många år och nu inte orkar längre så får man ingen hjälp. Utvärdering efter utvärdering månaderna bara går.man känner sig som om dom bara vill skyffla undan en. "Du kan kanske få en tid om ett par månader".När man vill dö idag.Personal som verkar okunnig och ointresserad.Ibland nästa elak.
Ullakarin Nyberg:
Väldigt tråkigt att höra. Finns det någon i vården du kan prata med? När det inte fungerar med uppföljning och annat kan man behöva ta en närstående till hjälp som för ens talan. Har du någon sådan person? Du kan också ta kontakt med någon av våra hjälplinjer och prata mer om hur du kan göra.

Gunvor: Tack för ett oerhört bra program! Jag har verkligen erfarenhet av självmord! Min son var 19 år när han hängde sig och min man sköt sig 17 år senare! Det är nu 11 år sedan. De var inte i kontakt med psykvården. De gav inga signaler om att de ville ta sina liv. Orsakerna var delvis mycket olika, men de hade en speciell känslighet och var deprimerade innan de gjorde detta. Mon man hade också väldigt dålig självkänsla. Skuld och skam är oerhört centrala. Vi som är kvar kan tyvärr inte prata öppet om vad som hänt. Jag själv har gått i terapi och framför allt arbetat med skulden och skammen. Som lärare med en lyhördhet flr talängsliga barn och vad som gör att barn mår dåligt arbetade jag med ett projekt som kallades Lions quest. Det innebar att barnen hade rollspel runt mobbning, utanförskap, rädsla och död .... Jag fortsatte sedan detta arbete spm församlingspedagog och gick ut i klasser med ett paket bilder på sådana situationer. Eleverna fick skriva till dessa bilder. Lärarna kunde då fånga in de tysta barnen och se deras problem. Detta ledde mig vidare till att bli präst- själavårdare och framför allt möta de existentiella frågorna. I mötet med människor har jag fått tagit del av många ångestladdade, skamfyllda situationer. Jag var sjukhuspräst underbmånga år i Livets slutskede. Mina studier och arbete har inneburit att ofta möta dessa svåra frågor om varför vi lever! Jag skriver detta för att delge er som arbetar med dessa personer mina erfarenheter, som bekräftar att det viktigaste är att msk får bli bemötta som de är, bli bekräftade att de är värdefulla. Att börja med barnen i förskolan och skolan är oerhört viktigt. Att inte duga, att känna sig utanför leder till skam ...När skammen blir för stor, känslan av att vara värdelös tror jag är det största problemet för suicid. Jag har också erfarenhet som jourhavande präst att möta dessa människor. Det var synd att ni inte nämde det i slutet när ni räknade upp vart man kan vända sig. Vi som sitter jour har oftast ytterligare en själavårdsutbildning. Hoppas att mina erfarenheter kan bidra till att spridas till hjälp för dem som behöver.
Ulrika Bokstad: Hej Gunvor. Så ledsen att höra om dina svåra förluster. Stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och att du hjälper andra. 
Vi håller med dig om att Jourhavande präst kan vara en bra hjälp. På vår hjälpsida hänvisar vi till Jourhavande präst, vi hoppas flera ser den hjälpen. Tack igen för allt du gör!

J: Hej, jag har länge känt som jag vill prata med någon för att förstå mina känslor både prestationsångest och problematiskt förhållning till mat och vad som är hälsomsam livsstil mm. Jag har Många som bryr sig i min närhet men på något sätt känns det som jag behöver hjälp att prata med någon som är objektiv och kan hjälpa mig förstå mina tankar. Är inte suicid men vet bara inte var jag ska vända mig. Är steget vårdcentral, kurator,psykolog? Vill gärna bli bättre men har ni något förslag vem jag kan vända mig till ? Jag är över 18.
Ullakarin Nyberg:
Så bra att du vill försöka förstå vad som händer i ditt inre. Ett första steg kan vara att ta kontakt med någon av våra hjälplinjer. Då kan du sortera lite tillsammans med en kunnig person. Du kan ringa 1177 för att få reda på vilka olika verksamheter som finns där du bor och som du kan söka till. Lycka till 

W.L: Detta är världens bästa hemskaste dag. Min son fyller 7 år och som jag miste alltför tidigt. INGEN HÖR AV SIG... ok jag är van men inte ens dom som behöver prata av sig ringer. Ingen vågar just idag....men idag behöver jag...det är idag jag får bekräftelse att jag behövs mer i himlen hos min son.Öppenpsykiatrin vet också om denna svåra dag, men det är bara tyst. Alla undviker mig...Jag behövs verkligen mer där uppe... Förlåt för alla känslor som sprudlar fram...men känner mig så ensam och jag tror inte att jorden är min plats.
Johanna Nordin:
Ja, visst är det tokigt att vi människor reagerar så, att vi inte hör av oss när någon mår dåligt. Och så extra svårt för dig idag, du har kämpat länge. Det beror nästan alltid på att man är rädd att göra mer skada, att väcka mer oro och att man inte tror att man kan vara till hjälp. Ibland behöver man därför själv vara tydlig med vad man själv behöver. Be att få prata, få sällskap eller hur man vill ha det, det kan hjälpa. Du är också viktig för andra, så kanske kan du kontakta tex SPES som jobbar med närstående, om du känner att du orkar, din erfarenhet är du inte ensam om.

Eloise: Hej,jag har en 15-årig och jag tror att han är på väg in i en depression. När jag frågade honom om han haft några tankar om att ta sitt liv blev han helt förkrossad, började gråta för att jag ens kunde tro det om honom. Men eftersom hans "mörker" handlar om smärtan att allt det goda kommer att ta slut så var jag tvungen att ställa frågan. Undrar om jag som förälder hjälper eller stjälper mitt barn...jag ska ju tro det bästa av honom inte det värsta. Nu känns det endast att jag sårat honom djupt :(.
Ullakarin Nyberg:
Det är modigt av dig att ta upp frågan. Den är viktig och inte farlig. Förklara för din som att du frågade av omtanke och oro. Du kanske kan berätta lite om dig själv och hur du har tänkt i perioder när du inte har mått bra. Fråga honom hur han tänker, om han kan göra eller säga något för att lugna dig. Försök normalisera det hela, många människor tänker på döden som en utväg någon gång i livet. Lycka till

Citizen: Fallet om mannen som begick självmord på grund av sin arbetsgivare har väckt mycket oro hos mig. Att inte fälla arbetsgivaren och den miljö som var en uppenbar grogrund för självmord är den största käppen för en nollvision om självmord. Upplever själv att det är så på min arbetsplats. Känner mig fast för att göra bra ifrån mig för att skapa förutsättningar att söka mig därifrån men det är jätte jobbigt. Har dessutom anmält till facket om det som händer på arbetsplatsen men det blir en häxjakt än lösning på problem. Vilket stöd kan man få när den fackliga vägen inte längre fungerar och ens hälsa går åt tankar till självmord.
Johanna Nordin:
Du kämpar med händelser på arbetsplatsen, och får inte hjälp från facket. Kanske kan du prata med någon kollega? Om du behöver bolla frågor kan du också kontakta någon av våra stödlinjer.

Nån : Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade planerat ta mitt i nyårsafton men backade i sista minuten för jag inte ville koppla mitt sjärlvmord till nyårsafton för mina vänner. En vecka senare åkte jag direkt till akutmottagningen för jag inte orkade längre kämpa mig längre. Jag fick hjälp och sen fick jag remis till min hälsocentral men jag fick träffa en psykolog i bara förre veckan. Det var jag som tog kontakt med dem för jag känner att jag jag kommer inte att orka mer. Nuförtiden måste jag vänta 2 veckor för att träffa en läkare för att kunna höja doseringen och få sjukskrivning. Jag tror inte att jag kommer att orka vänta till dess.
Ullakarin Nyberg:
Jag blir imponerad över att du klarar att ta hänsyn till dina närstående trots att du mår så dåligt själv. Du visar omtanke och har helt rätt, det blir en väldigt svår association att leva med för dina vänner. Du måste få snabb  hjälp själv, det du berättar låter väldigt allvarligt. Kontakta någon av våra hjälplinjer eller ring 112.

Tomas: Serien är bra men som jag ser det borde mer öppenhet om psykisk ohälsa i långt tidigare stadier än självmordstankar till. Förslaget om mental hälsa som skolämne tycker jag är klockren. Självmord o dito tillbud är tyvärr bara toppen på isberget. Vem som helst kan stå på vilket torg som helst o tala om ryggont, men det är fortfarande ett stort tabu med mental ohälsa. För många med mig har man ingen kunskap om vad som händer i kropp och huvud när man drabbas.
Johanna Nordin: Ja, att vi i alla fall börjat prata om psykisk ohälsa lite mer tycker jag känns hoppfullt, men det är en lång väg att gå. Stigma och skam sätter käppar i hjulet än idag, men vi är många som jobbar med dessa frågor dagligen.
Petra: Min man är diagnostiserad med bipolär typ 2, han har tyvärr blivit hårt ansatt vid de mest akuta situationerna när vi har sökt vård efter självmordsförsök. Hans kommentar efter senaste avsnittet var "var finns det hjälp/vård att få". Som anhörig ser jag att våra alternativ blir färre och färre efter varje självmordsförsök, då bemötande ifrån psykiatrin har mycket att jobba på vad gäller förtroendet för att ta steg att söka vård igen när den dagen kommer. Maktlösheten känns stor.
Ullakarin Nyberg: Ja i utsatta situationer är man som mest beroende av att vården fungerar och att det finns förtroende för vårdgivaren. Tilliten kan naggas i kanten av dåliga erfarenheter, men den kan snabbt vända när man får rätt hjälp. Ge inte upp, ni har rätt att få hjälp som n i är nöjda med. Om du vill diskutera olika möjligheter kan du vända dig till någon av våra hjälplinjer
 

Orolig Mamma: Det sägs i programmet att det finns hjälp att få. VILKEN hjälp finns att få egentligen. När min vuxna dotter ville ta sitt liv, konstaterade jag att det inte fanns någon hjälp. På psykakuten fick hon recept på lugnande och sömntabletter, och blev sedan hänvisad till psykiatriska öppenvårdsmottagningen. Där jobbar endast KBT terapeuter, vilket inte är tillräckligt när det gäller att gå till botten med problemen. Så, vilken hjälp finns egentligen att få?
Johanna Nordin: Det är inte alltid man hittar rätt med en gång, vilket är jättetråkigt. Dock finns det fantastiska människor på många ställen och man har rätt att byta vårdgivare tills man hittar rätt. Det låter lätt, jag vet, men fortsätt kämpa! För att kunna bolla hur man mår och få reflektera över sina tankar kan man tex kontakta stödlinjer.
Transplanterad: Jag har en sjukdom som gör att jag vet att jag kommer bli successivt sämre och ev dö av den. Nu har jag börjat planera hur jag ska kunna avsluta mitt liv när jag blir så dålig att jag inte klarar min vardag. Jag inser att jag behöver hjälp men jag vet inte var jag ska vända mig. Vart kan jag få hjälp?
Johanna Nordin:
Du har det svårt och vet att du kommer att bli skjukare, det är verkligen inte en lätt situation. Du kan börja med att kontakta en stödlinje för att få stöd.

Louise: Min dotter kämpar med psykisk ohälsa och självskadebeteende och har under många år nu slussats fram och tillbaka inom psykiatrin. Hon har dessvärre "frusit ut" mig och jag vet inte hur jag skall agera. Lever med en ständig oro för henne.
Johanna Nordin: Du har det svårt med din oro för din dotter. Det finns hjälp på olika håll, lite beroende på hur gamal din dotter är. Om hon är under 18 kan du få hjälp där hon behandlas, annars får du söka hjälp för dig på annat sätt. Du kan ringa 1177 för att se var du kan vända dig eller kontakta någon av stödlinjerna nedan för att bolla frågan.
Maria: Det är väldigt svårt för unga människor att hitta hjälp i psykiatridjungeln. Vårdcentralen, som ska vara första steget i psykiatri, vet inte mycket om psykiatri. De är mest utbildade för att skriva ut antidepressiva mediciner. Här skulle mycket kunna göras. Psykiatriker och psykologer måste kunna börja samarbeta. Fler psykiatriska sjukhus som har öppet dygnet runt. I Stockholms Län finns ett Sankt Görans Sjukhus. En person som har självmordstankar måste betraktas som akut sjuk och få vård direkt och inte vänta tills nästa dag. Då kan det vara för sent. Det måste gå snabbt att få träffa en psykiatriker eller psykolog.
Ullakarin Nyberg:
Jag håller med dig. I Svenska Psykiatriska Föreningen, där jag är ordförande, har vi som vision "Helhetssyn och samverkan". Det är ett stort förbättringsområde som jag hoppas att beslutsfattare prioriterar framöver. Elevhälsan behöver också förstärkas.

Aulikki: I mitt fall var det Ingen som egentligen såg hur dåligt jag mådde. Jag begick ett allvarligt självmordsförsök. Ingen kunde hindra mig. Men jag överlevde. Vad jag egentligen vill säga att jag som kvinna kunde dölja det jag planerade. Och visst är vi fler, som i det dolda planerar något som ingen kan förstå?
Johanna Nordin:
Ja visst är det många som inte berättar hur de mår, ofta pga skuld eller skamkänslor. Det är så mycket bättre att faktiskt dela med sig av sina tankar, de flesta vill ju hjälpa till bara de får veta.

Amanda: Finns även kvinnor som inte pratar om suicid eller hur de mår. Jag är ett exempel på det. Har alltid varit ensam med mina känslor. Ända sen mina första suicidtankar vid 11 års ålder. Nu 22 år senare har jag fortfarande inte fått hjälp, jag har överlevt men inte levt. Nu i februari försökte jag ta mitt liv
Ullakarin Nyberg:
Du har rätt, det skiljer mer mellan individer än mellan grupper så naturligtvis finns det många kvinnor som har svårt att prata om hur man känner sig. Det är svårt att hittta rätt ord och därför behöver man öva på det. Ett bra sätt är att ta kontakt med en av våra hjälplinjer. Finns det någon som vet att du har försökt ta ditt liv? Det är väldigt viktigt att någon får veta det så att du kan få hjälp att hitta alternativ. tack för att du skriver till oss.

Christel: Har en son som är 25 år gammal och hemmaboende just nu pga depression. Varit deprimerad mer el mindre sedan han var 18 år. Han har gjort fem självmordsförsök.Motvilligt fick vi med honom till psykiatrin, första gången för 2 år sedan skickades han hem med antidepressiv medicin utan någon uppföljning. Denna gången tog de honom på större allvar o han går nu på Venlafaxin utan att egentligen må bättre.De har velat avsluta behandlingen på vuxenpsykiatrin o menar att han skulle fortsatta i primärvården. Efter påtryckning från oss, hans föräldrar går han kvar men har inte fått någon annan behandling än Venlafaxin sedan september ifjor. Vi som anhöriga har inte varit välkomna över huvudtaget. Vad kan vi som anhöriga göra när ditt barn är myndigt ? Vi känner oss helt maktlösa och hjälplösa inför möjligheterna att hjälpa honom. Programmet har varit mycket bra men säger att det finns hjälp att få. Jag undrar var denna hjälp finns ??
Ullakarin Nyberg:
När en människa har gjort fem suicidförsök är det definitivt inte primärvården som ska ta över ansvaret. Det är fel och krockar med de riktlinjer som finns. Ta kontakt med någon ansvarig för vården där er son får behandling, han har rött att få adekvat hjälp. Läs lite i patientlagen så får ni se vilka rättigheter man har. Lycka till

hjälp: Det är aldrig nån som svaräar på min varken på chatt eller telefon. bris har öppet för kort för att jag ska kunna prata..jag är typ låst..hatar livet...jag försöker med allt men måste vara så görsiktig samtidigt. Jag är liksom låst...och rädd...vad ska jag göra? Vill bara dö innan nån annan dödar mig...det är så det känns .
Johanna Nordin:
Du har haft svårt att komma fram när du försökt, och du behövde prata. Det är viktigt att du får prata med någon om dina tankar. Om det är svårt att prata med någon nära dig, så kan du försöka med en annan hjälplinje till exempel. Du kanske kan välja att mejla, då får du svar även om det dröjer lite. 

Ali: Min man har mått väldigt dåligt några år med många självmordstankar. Tyvärr har inte vården och medicinerna hjälpt honom och nu ger han upp. Säger att det finns ingen hjälp just för honom. Vet snart inte vad jag ska göra för att hjälpa. Han orkar inte prova mer samtalshjälp t.ex
Ullakarin Nyberg:
Det låter tungt. Som anhörig kan man ju inte ta över hela ansvaret, hur gärna man än vill. Försök hitta någon som du själv kan prata med för att bena lite i vad du kan göra för att hjälpa och hur du kan hjälpa dig själv. Kurator på vårdcentral kan vara ett alternativ. Du kan också vända dig till någon av våra hjälplinjer.
Lycka till

Mamman: Jag stod ensam i mitt mörker. Jag var värdelös o dålig mor o han hade ju rätt. Jag skulle bara splittra familjen om jag inte släppte honom o barnen. Jag såg familjen framför mig. De skulle få vara ifred o barnen skulle inte behöva tänks på att behöva umgås med sin kassa mamma. Var hos akutpsyk, de tyckte vi skulle gå till familjeterapeut. Det var ju inte ens möjligt i den situationen. Det finns situationer som inte går att påverka. Signaturen Maja är helt otroligt stark. Maja du fixar det.
Johanna Nordin: Ja, det finns situationer som inte går att påverka just då, och då behöver vi varandra. Vad underbart fint att se din kommentar till Maja, ibland kan egna erfarenheter verkligen ge en extra kompetens, för att kunna stötta andra.
Amanda: Polisen i programmet säger att man ska fråga ifall personen tänker ta sitt liv. Mitt barn och jag hade nära pågående samtal. Jag frågade vid ett par tillfällen ifall hen tänkte på att ta sitt liv. Hen svarade nej. Men hen tog sitt liv. Ofta när experter föreslår att vi ska fråga så tänker sig experten att människan då ska svara ja och att det ska vara början till att öppna sig. Mer sällan talar experten om att svaret på frågan kan vara nej, och hur vi anhöriga då kan förhålla oss. Jag tänker också att det är stor skillnad när en yrkesperson ställer frågan och när jag som anhörig gör det. Jag skulle vilja föreslå en något djupare reflektion i förhållande till det.
Ullakarin Nyberg: Så tråkigt att höra att du har varit med om det. Du har ju rätt, många avstår från att anförtro sig, kanske för att man vill behålla möjligheten att slippa lidandet genom att ta sitt liv. Också vi experter är med om att patienter väljer att inte berätta och det är alltid svårt. Den diskussionen behöver fördjupas. Har du själv pratat igenom det här med någon? Det jag hjälper förlustdrabbade närstående med är ofta att försonas med tanken på att man inte förstod. Med större förståelse hade man gjort allt.
Syster: Hej -otroligt viktigt "ämne". För mig personligen gör det ont, ont... Rubriken på programmet ger mig ytterligare skuldkänslor. Min bror tog sitt liv för snart tio år sedan - skuldkänslorna att inte räcka rill finns där varje dag.Hjälpen fanns inte för oss. Vi talade ,talade, talade. Lyssnade .lyssnade och lyssnade. Ibland praktisk hjälp....När jag bad honom söka hjälp. erbjöd mig följa med så nekade han. Till öppenvårdsteamet Psyk. svarade han "att allt var bra". Till slut fanns bara LVO- men då hade jag förlorat honom helt. Han hade blivit min ovän för livet.TUNGT att vara anhörig i denna situation. Vad skulle jag ha gjort ?Syster
Johanna Nordin:
Åh, vad tungt för dig, det är svårt att känna att man inte når fram och får hjälpa. Säkert gjorde du det kunde göra, men ibland räcker inte ens det, så starkt kan mörkret vara, att det inte verkar finnas någon annan utväg. Kontakta gärna en stödlinje för att prata, om det inte finns någon i din närhet som du känner förtroende för.

PIA: Hur lång är väntetiden för samtalsterapi enligt patientlagen?
Ullakarin Nyberg:
Jag kan inte svara på det tyvärr. Tror att skiljer mellan olika landsting. Du får ta kontakt med någon ansvarig och fråga. Lycka till

Onkolog, Halland: Hur ser ni på Flashback och andra forum som berör och diskuterar suicidtankar? Mycket fokus i massmedia sätts på de få antal människor som i dessa forum försöker förmå andra att ta livet av sig. Min erfarenhet är att det finns mycket fina och stöttande människor på dessa hemsidor som stöttar suicidala människor.
Johanna Nordin:
Det är alltid bra när det finns fina och stöttande människor som hjälper. Idag finns även många goda krafter som Mind och andra hjälporganisationer som stöttar istället för att stjälpa.

Bea: Hej. Jag har alltid en dödslängtan. Min fråga, eller rättare sagt mitt problem är att när mina barn, 16 och 27, ser mitt mörker så faller de med mig, om ni förstår. De har ingen annan vuxen i sina liv. Jag orkar inte leva för min skull och VILL INTE längre ta ansvar för deras liv. Detta slåss jag ,ed varje dag i stort sett.
Ullakarin Nyberg:
Det låter mycket allvarligt. Får du hjälp med det här svåra dilemmat? Du måste abslout prata med någon om er situation, det här reder man inte ut på egen hand. En förälder går inte att ersätta, men ansvaret kan kännas alltför tungt när man inte mår bra själv. Ta kontakt med någon av våra hjälplinjer.

Anders: Vad krävs för att samhället ska kunna halvera självmordstalet 1500 personer per år i Sverige?
Ullakarin Nyberg:
Mycket behövs. En säker miljö, t ex skydd på perronger och broar, förstärkt elevhälsa, ett samhällsklimat som gör det lätt att prata om psykisk ohälsa, lättillgänglig vård, bättre samverkan mellan olika professionella instanser, individanpassad vård vid psykisk ohälsa, bättre vård vid beroendesjukdomar, hjälp att hitta andra alternativ än suicidhandlingar vid svårt psykiskt lidande osv. Det finns mycket att läsa om det här, sök på NASP:s hemsida.

Ester: Efter många år med djupa depressioner och svåra ångestattacker fick jag rätt medicin av en läkare på vårdcentralen. Prata är bra, men rätt medicin var helt avgörande för mig. Utan dom kanske jag inte orkat ta mig upp ur det mörka hålet.
Johanna Nordin: UNderbart att höra att du fått den hjälp du behövde!
Mats: Jag ringde Minds självmordslinje nyligen, men det var fullt.. hänvisade till 112, som jag vägrar att ringa..
Johanna Nordin:
Många som ringer trots att det är extra bemanning, försök igen!

Lisa: Har flera självmordsförsök i bagaget och har på senare tid blivit diagnosticerad me schizofreni jag har hela tiden velat gå i nån form av terapi vad är de egentligen som krävs av mig vad ska jag säga för att få gå i terapi? Har provat de flesta mediciner och även injektioner men inget funkar. Ska man göra fler självmordsförsök eller vad krävs etentligen?
Ullakarin Nyberg:
Det finns riktlinjer för behandling vid olika tillstånd, bl a psykossjukdom. Det är väldigt positivt att du vill gå i terapi. Du kan läsa något vårdprogram, de finns på nätet. Visa din behandlare vad som står och kräv att få den hjälp du har rätt till. BBe en närstående om hjälp om du inte orkar föra kampen själv. Lycka till

Orolig mamma: Min son drabbades av psykisk ohälsa när han var 19 år, 1999. Tyvärr var de möten vi hade med vården inte bra och han kände inget förtroende och den behandling han fått genom åren är medicinering. I början kunde vi prata, men numer är han helt sluten och han har nästan ingen kontakt med andra människor. Jag har genom åren försökt hjälpa honom till rätt hjälp, men han vägrar numer lyssna. Han upplever att jag tjatar och blir aggressiv. Så jag har slutat föreslå något och försöker att bara finnas för honom när han behöver. Men när jag ser på era program och man trycker så på vikten av att öppna sig och prata blir jag orolig. Det är ju precis det jag alltid tänkt och försökt få honom till, men inte lyckats med. Jag är rädd att om jag fortsätter försöka kommer han att bryta med mig också. Vad ska jag göra?
Johanna Nordin:
Du gör rätt i att försöka fortsätta att hjälpa och stötta. Även om han inte visar att han uppskattar det kan det vara bra att få hjälp med även små saker, som han kanske inte orkar med själv. Du är säkert viktig för att han ska få den hjälp han behöver, men försök få stöd själv, det kan behövas. Du kanske kan kontakta någon av dessa stödlinjer för att bolla dina tankar.

Lotta: Min dotter blev en siffra i 2016 års självmordsstatistik. Jag frågade aldrig min dotter (var inte lyhörd som Ann Lundberg är med sina söner) om hon tänkte på att ta sitt liv, trots tidigare självmordsförsök. Min dotter och jag hade så gott som daglig kontakt men ändå kunde jag inte rädda henne. Detta kommer förfölja mig livet ut. Tyvärr har programmet ökat på min skuldbörda. Finns det någon forskning på hur föräldrar klarar "efterlivet"? Hur vanligt är suicid bland föräldrar som mist sitt barn i självmord?
Ullakarin Nyberg:
Så tråkigt att höra. Min forksning handlar om föräldrar som har mist ett barn i suicid. Många kämpar med skuldkänslor och vi vet att man kan få hjälp med det. Har du pratat med någon om det här? Det är inte vanligt med självmord bland efterlevande men det förekommer. Du ska absolut söka hjälp för egen del. Skuldkänslor kan leda till depression och det klarar man inte ut på egen hand. Du kan vända dig till någon av våra hjälplinjer.

Johanna Nordin: ~~Ni är flera som skriver in och berättar att ni inte fått den vård ni behöver. Det kan vara svårt men det finns fantastiska människor på många ställen och man har rätt att byta vårdgivare tills man hittar rätt. Titta gärna på patientlagen för att se vad du har för rättigheter. Om det inte finns vård där man bor kan man få det på annan plats. Ta kontakt med ansvarig chef och ta hjälp av någon annan om du inte orkar föra kampen ensam. För att kunna bolla hur man mår och få reflektera över sina tankar kan man t ex kontakt någon stödlinje.
tessan: jag undrar om de här om suicidförsök,kan man verkligen stoppa ngn som inte vill leva.har hört att man kan aldrig stoppa ngn med sådana tankar för dom gör det då, är det inte så att om man inte är mottaglig så går det inte fram till den personen,men är man mottaglig är det lättare att personen får hjälp men också att personen inser vad dom som är omkring denna händer
Ullakarin Nyberg:
Det är en vanlig och farlig myt att man inte kan stoppa den som verkligen har bestämt sig för att ta sitt liv. Alla är ambivalenta, men det gäller att det finns någon som har förstått vad som är på gpng och som hinner fram i tid. Tyvär rär det inte alltid så. Många använder metoder som gör att man dör snabbt och det är djupt olyckligt för det minskar möjligheten att hjälpa i tid.

Åsa: Tack för serien. Jag har inga problem med att prata om självmord. Men många andra orkar/vill inte lyssna. Själv gillar jag inte livet. Känner mig ofta utanför och bortvald. Att jag har lite med energi/ork. Jag känner ofta att jag har tankar som andra människor inte har.
Johanna Nordin:
Det är svårt att känna sig bortvald, och utanför. Du är en viktig person som har rätt att må bra. Du kan prata med någon på en av stödlinjerna, du behöver inte vara ensam.

Wendela:: Hur stor chans är det att elbehandling hjälper mot djup depression när ingen medicinering har hjälpt?
Ullakarin Nyberg:
ECT kan hjälpa mycket bra hos vissa, men det går inte att veta i förväg. Det lönar sig alltid att prova ECT om medicinering inte har hjälpt. Man behöver inte vara rädd att försöka.

Moderator: Tack för allt engagemang och för att ni tittat på programmet <3 Nu avslutar vi chatten. Det har kommit in väldigt många frågor så våra experter har inte hunnit svara på alla. Behöver du någon att prata med så tveka inte att höra av dig till någon av de här organisationerna som kan ge stöd och råd.

 

Om du inte fått svar på din fråga och känner att du ändå behöver individuell hjälp ska du vända dig hit.

 

Svaret på din fråga kan även finnas här.

 

Här hittar du programserien 30 liv i veckan i SVT Play.

 

30 liv i veckan

Dokumentärserie om självmord med Anne Lundberg och Sofia Helin