SVT1Torsdagar 21.00

Här kan du läsa chatten efter första avsnittet

Ullakarin Nyberg, psykiatriker, suicidforskare och författare.
Ullakarin Nyberg, psykiatriker, suicidforskare och författare.

De som svarade på frågorna om självmord var Sonny Wåhlstedt som är verksamhetsansvarig för Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa i Göteborg (NSPHiG) och förbundsordförande för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd (SPES) samt Ullakarin Nyberg, psykiatriker, suicidforskare och författare. De som svarade på frågor om programmet var Anna Luuk Priske, projektledare för serien på SVT och Ulrika Bokstad, exekutiv producent på produktionsbolaget Titan.

Hit kan du vända dig om du behöver hjälp, stöd eller råd angående psykisk ohälsa.


Tacksam: Det var ett viktigt program nu visade men mycket känslofyllt.Har själv förlorat en släkting och led av svår psykisk ohälsa för flera år sedan och försökte ta mitt liv.Men tack vare vård och hjälp mår jag bra idag och är tacksam att jag lever varje dag.
Sonny Wåhlstedt: Håller med att detta var ett bra program med modiga deltagare. Gott att läsa att du fick hjälp och mår bättre idag!
Sorgsen mamma: Hoppas att ni kommer att ha överlevande killar, som har mått psykiskt dåligt, med i programmet. Viktigt med förebilder för killar också.
Ulrika BokstadHej, nästa vecka berättar flera män om hur de överlevt självmordstankar. För precis som du säger, viktigt att visa manliga förebilder speciellt med tanke på att 70% av dem som tar sitt liv är män. 
Niklas: TACK för starkt och viktigt program!! 
Anna Luuk Priske: Tack för att du tittade och hörde av dig. Det värmer. 
Robert: Hej. Jag har Aspergers syndrom, är man på 38 år. Sedan ett år tillbaka har jag otroligt svårt att somna. Min läkare säger att jag har kognitiva brister och när jag utsätts för psykisk belastning så får jag blödningar i slemhinnorna och magsmärtor och muskelsmärtor. När jag inte kan somna så känns det bokstavligt talat som jag fräter sönder och får svår ångest. Om det går timme ut och timme in utan att jag somnar så vill jag dö!!! Är det vanligt med suicidtankar och planer vid långvariga sömnbesvär?
Ullakarin NybergHej Robert. Att inte kunna sova är fruktansvärt plågsamt för alla människor och om man som du dessutom har ångest är det extra svårt. I riktigt jobbiga situationer är det vanligt att tänka på döden som en utväg, inte för att man egentligen vill dö utan för att man inte orkar med lidandet. Jag hoppas att du berättar om dina tankar för någon. Det finns hjälp att få, så att dödstankarna inte tar över. Lycka till Ullakarin
Carro: Tack för ett gripande avsnitt! Viktigt!
Anna 35: Vilket underbart program! Jag hjälpte min tjejkompis som jag känt sedan vi var små. Hon försökte ta sitt liv med mediciner. Underbart att detta äntligen lyfts fram! 
Eva: superbra program. Heja er
Anna Luuk Priske: Hej. TACK.
Carro: Tack för ett gripande avsnitt! Viktigt!
Ulrika BokstadTack, vi skickar vidare till våra medverkande, Anne och Sofia.
Tina: Jätte bra program 
Benny : Lägger man ut att man inte vill leva på sociala medier som FB.t.ex.blir det dom som blir arga och säger att så får man inte säga/göra. Men där upphör den diskussionen för dom vill inte veta av såna ämnen när någon mår så dåligt att personen ifråga inte vill leva mer. Dom stoppar huvudet i sanden och fortsätter som inget hänt. Många kan verka vara varma människor. Men när det kommer till sin spets törs inte människorna ta matchen.
Sonny WåhlstedtKänner igen din reflektion, men tror att det beror på att människor som känner osäkerhet vad de kan göra/svara, reagerar som du beskriver. Kanske kan du ta kontakt med någon telefonjour där man är utbildad att prata om dessa frågor. www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
GM: Ingen fråga, men äntligen ett program, där man tar upp, sådant vi som lever kvar känner..
Anna Luuk Priske: Tack för att du hör av dig med uppskattning. 
Emma: Jag måste få säga att programmet var så bra..väckte sorg å samtidigt hopp. Är så tacksam att detta uppmärksammas och att man kan få prata å tänka om självmord!
Ulrika BokstadStort tack tack. Skickar vidare till alla våra medverkande!
Brittis: Mycket bra och viktigt program
Tina: Otroligt bra program
Anna Luuk PriskeTack för att du hör av dig.
Tina: Att leva med en person som inte vill leva längre är både skrämmande, ledsamt och frustrerande. Man sitter fast. Kan inte lämna men vill heller inte vara kvar. Hans/hennes sorg och mörker blir ens eget. Man talar mycket om medberoende idag, men nästan alltid gäller det personer med beroendesjukdom. Sällan gäller det personer med psykisk ohälsa. 
Sonny Wåhlstedt: Hej, ja så är det nog, tack för din synpunkt.
Ingenlust: Viktigt att ta upp TACK ni gör det bra
Camilla: Tack, precis vad vi alla behöver bli bättre på: Börja prata med varandra, utan att vara rädd för de svåra ämnena.
Brittis: Tack för ett mycket bra och viktigt program
Anna Luuk PriskeTack!
Carin: Så viktigt program! Tack för att ni belyser det här svåra ämnet. Ska titta varje vecka. <3
Vilja : Hejsan om man har varit med sexuella övergrepp hur stor påverkan har det till självmord?
Ullakarin NybergAlla som har varit med om trauman har ökad sårbarhet, vilket innebär att man kan reagera starkare än andra vid påfrestningar av olika slag. Tankar på självmord kan dyka upp när man inte orkar med sin situation. Det finns en viss riskökning när man har erfarenhet av sexuella övergrepp, men det är viktigt att veta att man inte har sämre förmåga än andra att kunna tillgodogöra sig hjälp. Så tveka inte att be om hjälp! Och skäms inte över det du varit med om, du delar det med många. Lycka till Ullakarin
Moderator: Tack för era frågor, våra experter kommer att besvara så många inlägg de hinner. Alla obesvarade frågor publiceras inte utan det är de frågor som besvaras som syns här. Vill ni få individuella råd via chatt finns jourhavande präst här: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta och självmordslinjens Minds chatt finns här: https://mind.se/sjalvmordslinjen/chatt/
Cornelia: Tack för att ni höjer rösten i detta ämne. Sen min pappa dog 2011 har jag haft ett starkt behov av att prata men märker att det finns ingen att prata med förutom proffesionella personer eftersom det annars är ett så svårt ämne. Hopps det blir förändring nu! Åter igen, tack!
Nepeta: Ett problem är långa väntetider inom psykvård innan utredning som är start till hjälp/medicinering. Som bipolär ser/hör jag mycket tråkiga historier kring hur olika psykvården fungerar i olika delar av landet
Kerstin : Jättebra och viktigt program Men rädd det bara faller platt igen Så skamfyllt Och människor saknar ork och tid för empati verkar det som 
Ulrika BokstadTack! Vi hoppas verkligen att detta får en långsiktig effekt att vi skall börja prata med varandra om svåra saker som självmord. Men vi har redan märkt ett stort behov att får prata om självmord. 
Knapp Carris: All heder åt Er! Super bra program, å Tusen Tack Linda och Magnus som orkade dela med er! ❤️ Jag tycker att hela samhället har misslyckats när vi har människor som inte vill leva. Jag tar illa vid mig varje gång när en människa inte vill leva i bort samhälle. Vi måste hjälpas åt å rädda vår framtid. Kram till alla. 
Moderator: Tack för alla frågor och kommentarer! Här finns några vanliga frågor och svar om självmord: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/specialist-det-har-ar-vanligaste-fordomen-om-sjalvmord
Karin : Tack för att detta äntligen lyfts och att visa på att det är ok att prata och våga fråga om suicid. Min pappa tog sitt liv och tabubelagt att prata om det. Att vården kanske blir bättre om vi börjar tydliggöra och prata så bryter vi tabun är min förhoppning. Tack! 
Therese: Tack för ett väldigt tänkvärt och fint program och stort hjärta till Williams familj. 
Thea: Jätte bra program. Min mamma tog sitt liv för nästan fyra år sedan. Min morfar tog sitt liv oxå men lång innan jag var född. Har själv gått igenom två depressioner men mår bra nu. Men är ändå är jag rädd ibland att sluta som de nån gång i livet. 
Sonny Wåhlstedt: Hej, ja visst var det! Om  du bär på den rädslan så är det ju naturligt med den bakgrund du beskriver. Glöm iknte att det alltid är värt att prata om det som oroar/skaver. Mitt råd är kanske terapi eller kanske någon facebokgrupp där andra med liknande erfarenheter stöttar varandra. Här en länk: www.spes.se
Torsten: Till programmakarna; hur tänkte ni när ni valde entimmesformat. Hur tänkte ni när ni valde och la bakgrundsmusik. Hur diskuterade ni när det gäller den drabbade failjens integritet? Tre frågor kring några av era diskutabla val
Ulrika BokstadAlla våra medverkande har fått se och tycka om programmet. Även musik. Synd att du inte tyckte om delar av musiken, men hoppas du känner att programmet var givande ändå. 
Bitte: Tack för ett fantastiskt bra och viktigt program!
Agneta: Tack för ett superbra program!!!! Har en dotter som överlevde ett allvarligt suicidförsök. Det som är knasigt i vår situation är att jag känner inte att det är ok att jag sörjer eftersom min dotter överlevde. Men det finns en stor sorg i att jag som mamma inte kunde hjälpa min dotter och att hon såg det som enda utvägen att vilja ta sitt liv. Nu gick det bra och hon lever så jag har mycket att vara tacksam för. Tack än en gång för ett fint program. 
Nimbus : Är självmordsrisken högre för de med neuropsykiatriska funktionssätt? 
Ullakarin Nyberg: Alla psykiatriska tillstånd innebär en viss riskökning, men samtidigt är det så att människor med psykiska funktionshinder har förmågor som andra saknar. Självmordstankar betyder att situationen är extra svår och då behöver man hjälp. Det är viktigt att berätta för någon hur man känner och då finns det hjälp att få. 
Marie: Äntligen lyfter vi på locket för mycket som får oss människor att känna oss annorlunda. Vi pratar mer öppet om olikheter som gör oss till dem vi är. Har själv förlorat både mamma och syster till detta fruktansvärda slut. Tack för ett program som inspirerar till att våga "darra" och vara stolt över den man är!
Benny : Ni glömmer bort dom människorna som vill ta sitt liv men inte har något stort kontaktnät eller inget alls. Hur skall en sådan människa kunna/orka få hjälp? 
Sonny Wåhlstedt: Hej, SPES tex erbjuder facebokgrupp där du kan prata med andra som har liknande situation och kan stötta varandra. www.spes.se
Man : Kommer ni att lägga 70% av krutet av programmet på män med tanke på att män tar livet av sig till 70%?
Ulrika BokstadHej, nästa vecka kommer större delen handla om just män. Hoppas du tittar då.
Anki W: Ett mycket bra program,väldigt starkt av familjen från Jokkmokk. De vågade berätta om en förälders värsta mardröm, att förlora ett barn i självmord. 
Frida: Anne och Sofia, verkligen verkligen helt rätt programledare för detta program!!!!!!! Har själv lidit av självmordstankar och har två vänner som tog sitt liv. Så viktigt program. Tycker denna duo av programledare ska göra fler program om psyket, mående och hjälp. Nyttiga "självhjälpsprogram" för alla oss!
Moderator: Tack för era frågor, våra experter kommer att besvara så många inlägg de hinner, men alla frågor kommer inte att få svar. Vi kommer att ha en chatt även efter nästa program. Här kan ni läsa om de vanligaste fördomarna om självmord: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/specialist-det-har-ar-vanligaste-fordomen-om-sjalvmord
Mamma till tonåring: Tack för att ni uppmärksammar självmord, skammen måste bort! Jag har en fråga: vad är viktigast att tänka på när man skall hjälpa någon med självmordstankar?
Sonny WåhlstedtHej,
lyssna, bekräfta personens smärta och visa att du vill stödja. Sakta med personens samtycke söka någon slags hjälp. Kanske söka hjälp också via någon anonym facebokgrupp där man ställer frågor och får stöd och råd. www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa

Anna: Att lida i det tysta är fruktansvärt. Jag är så tacksam för allt som görs för att lyfta på locket och lufta psykisk ohälsa. Så Tack för programmet! 
Bengt: Läste att det är vanligaste dödsorsaken för män 45-65 år, stämmer detta? Tack för ett fint program! 
Ulrika BokstadDet är den vanligaste yttre dödsorsaken. För män mellan 15 - 44 år är självmord den vanligaste dödsorsaken. 
Kerstin : Bra program Mer mer om svåra saker i media Som har stort ansvar ! 
Åsa: Hej! Vilket oerhört viktigt program! Min mamma tog sitt liv när jag var 17 år och hon var 43. Efter att jag själv fått barn har det inte gått en dag utan att jag frågar mig hur tusan man kan välja att försvinna från sina barn? Jag har sedan länge förlikat mig med det hon gjorde men kommer aldrig riktigt kunna förstå. Med vänlig hälsning, Åsa 
Sonny WåhlstedtHej, så är det nog för de flesta. Man undrar men kan inte längre få ett svar tyvärr.
Jenny : Jag gjorde några försök att avsluta mitt liv för ca 11 år sedan. Med hjälp av terapi har jag nu kontroll över att inte göra några självmordshandlingar men längtan att slippa leva består. Jag går på tabletter men det hjälper inte. Kommer jag alltid känna så här? 
Ullakarin Nyberg: Det är svårt att svara på. Många människor lever med tankar på döden som en utväg; det kan till och med vara skyddande att veta att det alternativet finns. Om dina tankar är plågsamma för dig kan det löna sig att försöka förstärka tankar på det som gör livet värt att leva. Det är oftast mer effektivt än att försöka avlägsna självmordstankar, för det är svårt. Man skapar inre balans mellan positivt och negativt. Hoppas det kan hjälpa dig att tänka så, sök gärna hjälp med det. Lycka till Ullakarin
Anna: Tack för ett viktigt program! Tårarna rann under nästan hela programmet. Min son avslutade sitt liv för ett år sedan. Det är läkande att höra andra prata om det man känner själv. Programmet kan nog både vara läkande för oss efterlevande och förhoppningsvis förhindra att det händer andra. Tack igen!
Jenny: Verkligen bra program!!! Detta behöver ju verkligen belysas mkt mer!!! Som ni sa, detta borde va obligatoriskt ämne i skolan!!! Tack!!!
Sofia: Kommer det komma fler liknande avsnitt/program? :) super bra avanitt och mkt känslosamt
Ulrika BokstadHej, tack, ja det kommer två episoder till. Torsdag 27 april och 4 maj. Hoppas du tittar. 
Nyligen: Bra program! Hur hjälper man de anhöriga som är drabbade?
Sonny Wåhlstedt: Hej,
kort nu, men här kommer länk där andra med samma erfarenheter stöttar varandra. www.spes.se

Tacksam syster : Äntligen!! Tårarna rinner under hela programmet. Jag är otroligt tacksam att ni diskuterar detta. Har själv förlorat en bror i självmord och har en syster som har försökt ta livet av sig en gång, önskar att jag hade vetat bättre då. Kunskapen bland människor om psykisk ohälsa måste öka för att rädda fler liv. Programmet är ett steg...stort tack till de medverkande som delar med sig. Bryt tabun! 
Nian : Kommer ni att prata om hur hjärnan förändras vid en depression? 
Ullakarin Nyberg: Nej, inte så mycket. Det är förstås viktigt, men vi pratar inte så mycket om sjukdomar i det här programmet. Det finns bra föreläsningar på nätet om du är intresserad.
Fanny: Hej. Tack för ett meningsfullt och livsviktigt program. Vackert foto, regi, manus- allt. 
Annelie: Tack för ett bra program och att ni vågar att prata rent ut om detta viktiga och svåra ämne. Min man och mina barns far tog sitt liv för 15 år sedan och vi kommer aldrig sluta prata. 
Anonym: Hej! Fantastiskt program. Men jag hade också viljat belysa dem som ser sina anhöriga som en anledning att dö, inte att leva. Det var mycket prat om och med de som såg sina anhöriga som en anledning att stanna vid liv, men en del människor vill skuldbelägga sina medmänniskor, för att de själva blivit då skuldbelagda av dem. Och även detta kan bli ännu en anledning att vilja dö, att man vill skuldbelägga människor omkring en, för då ser man sig själv som fruktansvärd. Men fortfarande ett fantastiskt program. Kram.
Sonny WåhlstedtHej, så är det ibland, men detta program belyser några av många olika orsaker.
Mariann i Finland: Hej. Tusen tack för ett väldigt viktigt program! Ni gör skillnad med detta! Att våga tala om det, att som anhörig våga vara påstridig men på rätt sätt. Anne och Sofia, ni är storartade när ni med egna erfarenheter, vilka det vara må, orkar och vågar utsätta er för de känslostormar detta innebär för er. Och Ullakarin Nyberg är en person jag gärna skulle gå i terapi hos om jag nån gång behöver. Min eloge även till de drabbade anhöriga som ställer upp och delar med sig av sina svåraste erfarenheter. Kram till er alla från
Frida: När är det verkligen ett självmordsförsök? En kan ju göra något för att "komma bort" som i sig skulle kunna vara livsfarligt, men tanken egentligen inte är "att dö". 
Ullakarin NybergDet är en flytande gräns. Självmordsförrsök definieras som en handling där avsikten är att dö, men många säger som du att egentligen vill man bort från lidandet. Oavsett definition behöver man hjälp när man skadar sig själv och man ska alltid berätta för någon om hur man tänker. 
malla: bra att ni tar upp det här...men vad gör man om man är ensam och inte har någon familj el närstående? Är det större risk när man har ADHD att hamna i detta mörker?
Sonny Wåhlstedt: Hej,
ADHD i sig är inte en risk. Jag ger dig några länkar där du kan ringa, maila eller faceboka med medmänniskor som känner som dig och stöttar varandra. www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
www.spes.se


Moderator: Ni är flera som skriver till oss och vill specifika råd kring ert eller en närståendes mående. Det är jättebra att ni vill prata om detta! I den här chatten kan vi ge mer generella svar på frågor om självmord, behöver du prata med någon om just din situation, tveka inte att vända dig till någon av dessa organisationer: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa 
Ann O: Min bror tog sitt liv 2011... jag känner mycket ilska mot honom samtidigt som jag saknar honom så mycket... Jag är arg på honom för att han gjorde så här mot sina barn, sin mamma, sina barnbarn. Jag låg på golvet, 45 år gammal och bankade allt vad jag kunde på golvet. Jag har haft några få fantastiska människor omkring mig, stort tack till dem. Och stort tack till er alla för att ni belyser och visar att vi inte ska skämas över något. 
Sonny Wåhlstedt: Hej! Beklagar din förlust och delar ditt tack till redaktionen och svt för att de tar upp detta!
Anna Luuk Priske: Sofia, du skrev nedan... Hit kan du vända dig för råd och stöd: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Maria: TACK för ett program som jag har väntat länge på. Jag har både förlorat och själv umgåtts med tankarna på att avsluta livet. Jag är övertygad om att ert program kommer göra det enklare att prata om suicid och i förlängningen rädda flera liv. Tack!❤️
Sonny Wåhlstedt: Hej,
kan bara instämma i vad du skriver, tack!

Inger: Jag gjorde ett misslyckat självmorsförsök för 5 år sedan. Nu vill jag bara sluta vara till Är 68 år. Har 2 barn Dottern bor 50 mil från mig och har 2 barn Sonen hör aldrig av sig. Hans barn vet inte vem jag är. Sonen lade för 2 år sedan ut på sociala medel en artikel med titeln Bad har jag föransvar förmin mamma. Det var fruktansvärt det han där skrev. Sen dess har jag mått allt sämre. När jag misslyckades med att ta mitt liv fick jag ingen hjälp alls. Inte efteråt heller Nu vill jag bara försvinna men är rädd jag misslyckas denna gången också
Ullakarin NybergDet låter som att du har det väldigt svårt och jag är glad att du hör av dig. Du har rätt att få hjälp och förändring är alltid möjlig. Ge inte upp, det som känns omöjligt idag kan leda vidare till något som förändrar din situation. Alla kan känna som du och det finns många ställen man kan vända sig till. Använd någon av de instanser vi tipsar om, t ex självmordslinjen. https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Gabriella: Har förlorat en lillasyster och en styvfar genom självmord. Otäckt men sant styvfadern var en lättnad men lillasysterns död har jag än i dag inte hanterad. Hon var bara 16 år och jag ger mig fortfarande en del av skulden. Jag borde ha gjort mer, jag skulle ha hindrat henne trots att jag fanns här i Sverige och hon i ett annat land. Vi som blir kvar får stå ut med skuldkänslor, ångest och vanmakt till vår livs ände.
Sonny Wåhlstedt: Hej! Du beskriver det som nog är vanligast att de efterlevande får starka skuldkänslor. Men det är svårt att förstå en annan människa, tyvärr.
Moderator: Hej alla ni som skriver till oss, vi tar inte bort några inlägg utan alla inlägg förhandsgranskas innan de publiceras. Vi publicerar kortare inlägg som inte behöver svar och de frågor våra experter hinner med att besvara. Alla frågor som ställs här ikväll kommer alltså inte att synas i chatten, och alla frågor kommer inte hinna besvaras. Tveka inte att söka hjälp om du behöver prata med någon: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Marie: Hittade min mamma efter en överdos oktober 2015. Fick inte nån hjälp alls efter det. Är det vanligt? 
Ullakarin Nyberg: Ja tyvärr är det vanligt att man inte får hjälp, det delar du med många. Däremot finns det hjälp att få och det är inte för sent. Sök dig till någon som du kan prata med, det är en traumatisk upplevelse du har haft.
40 år sen: Jag har stått i kö för att delta i en sorgbearbetningsgrupp. Tyärrhar man kommit på att behandlingen inte är evidensbaserad och ska därför läggas ner. Jag har väntat i 2,5 år på att få delta och denna info fick jag genom en dagstidning. Snacka om att få en riktig käftsmäll av vårdapparaten så mitt alternativ är att börja om igen på en VC och det vet jag inte om jag klarar av...
Sonny WåhlstedtHej, jag ger dig länk här till oss på SPES, där vi har både samtalsgrupp och facebokgrupp. www.spes.se
Moderator: Tack för era frågor, våra experter kommer att besvara så många inlägg de hinner. Alla inlägg vi får in publiceras inte utan det är de frågor som besvaras som syns här, samt inlägg som inte behöver svar. Vill ni få individuella råd via chatt finns jourhavande präst här: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta och självmordslinjens Minds chatt finns här: https://mind.se/sjalvmordslinjen/chatt/
Undrande: Har tre syskon som tagit bort sig, frågor som kommer att bli obesvarade: hur det kan komma sig att detta sker i en och samma familj? Alla tre led så klart av depression,men lyckades inte få hjälp från vården. Ställer mig ofta frågan ifall de hittade styrkan att fatta beslutet hos varandra? 
Sonny WåhlstedtHej! Beklagar din förlust! Tyvärr är vården underbemannad idag för människor med psykisk ohälsa. 
Alexandra : Hej! Jag lever själva med psykis ohälsa och väldigt ofta så här jag självmordstankar men får ingen hjälp,vad ska jag göra?
Ullakarin Nyberg: Om du har självmordstankar är det viktigt att du får hjälp att hantera dem så att de inte övergår i handling. Finns det någon i vården som du litar på? Har du berättat hur du tänker? Du kanske kan skriva ner det du upplever och ta med det till nästa besök. Eller finns någon närstående som kan föra din talan? Du har rätt att få hjälp, kom ihåg det! Läs patientlagen så får du se vilka rättigheter du har. Här kan du få hjälp och stöd: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Nina: Så otroligt viktiga saker ni lyfte fram. Missade tyvärr början av programmet men de går ju att se på play. Har själv flera självmord i släkten men närmast är min pappa som avslutade sitt liv när jag va bara drygt 8 år, många år har gått detta hände redan 1979 på den tiden va de väl tabu att prata med barn om detta. När jag va 17 år fick jag veta vad som hänt att min mamma inte kunde prata om detta va otroligt jobbigt fick veta det av min syster (vi har olika pappor) De finns fler på hans sida som gjort samma sak de har skrämt mig tidigare. Tyvärr har jag nu hamnat i en svacka men har sökt hjälp. Men något som ni tog upp som träffa mig va just detta med att man behöver bekräftelse och framför allt när man mår dåligt. Har den senaste tiden funderat på om jag är onormal men för mig är bekräftelse så viktigt och även att tala om för mina barn att jag älskar dom & dom talar om för mig att dom älskar mig. Min sambo tycker de är onormalt så som vi håller på säger han när vi pratar. Tack för ett bra program 
Sonny WåhlstedtHej, så bra att du kunde ta stöd av programmet och att du söker hjälp när du känner att det gör ont! Här också en länk som  kanske kan vara till nytta! www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Lottie: Jätte bra och sorgligt Jag har själv en son är 35 år han säger ofta att han inte vill leva detta liv. Inget jobb dålig självkänsla han går just nu på metafon pågrund av opiat beroende. Jag försöker hjälpa till så mycket jag kan med mat mm han bor i eget boende. 
Ullakarin Nyberg: Det låter väldigt tungt. Vilken tur att han har dig som orkar hjälpa. Man kan känna sig otillräcklig i den situationen, men kom ihåg att det du gör är betydelsefullt även om du känner dig otillräcklig. Vet din sons behandlare om hur han tänker? Får du stöd för egen del? För att hjälpa någon annan behöver man egen hjälp.Det är lätt att glömma sig själv.
Jan: Finns det någon statistik på hur många utförsäkrade som tagit sina liv sedan häxjakten på de med psykisk ohälsa började vid årsskiftet?
Sonny WåhlstedtHej! Nej, inte vad jag vet.
Cissi: Jag är så berörd efter att ha sett detta första avsnitt. Önskar att alla skulle se denna programserie. Jag lever idag och kommer vara en av dem som istället för självmord dör på ett annat sätt. Jag vet att det går att välja något annat. Idag lever jag med stora skuldkänslor och ibland skam. Mot mina nära och kära och mot mig själv. Det är en tung smärta att bära ensam. Samtidigt bär också min familj sin smärta som anhörig, i tystnad. Jag hoppas programmet ger ringar på vattnet och att nolltolerans mot självmord hamnar högre upp på samhällsagendan. Stort tack till er alla i programmet som visar er sårbarhet. Självmord är en verklighet som vi behöver ta ställning till. Det är högst personligt men samtidigt en gemenskap vi delar. Med er serie blir det svårare att ignorera. Jag tror också att ni ger en viss förlåtelse och lättnad till de som lever med ett försök till självmord bakom sig och till de som lever de helvetes kval det måste vara att leva vidare efter en anhörigs självmord. Jag hoppas innerligt att ert arbete och det faktum att dessa tre serier sänds räddar många personers liv. <3
Anna Luuk Priske: Hej Cissi, tack för att du hör av dig. Jag vill också rikta ett tack till alla modiga medverkande i programmet. 
Eva-Maria: Tusen tack för ett fantastiskt program. Det bästa som svt sänt! Att våga ta upp ett så svårt och känsligt ämne på ett så enkelt men även professionellt sätt kommer hjälpa många så många. Det var som en lättnad att någon äntligen vågade. Jag är personligt berörd och tacksam❤! 
maja: vad ska man göra om man känner att man innte får den hjälp man behöver från samhället.har sökt vård flertal gånger men tycker inte att läkare eller kurator förstår mig eller hjälper mig inte? det är svårt idagens samhälle att få rätt vård. När jag mår dåligt är det svårt att vara stark och skrka efter hjälp.
Sonny Wåhlstedt: Hej, kort svar nu med länk där du kan få stöd. www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Björklund: Tack för ett bra och viktigt program.Glömde att skriva det innan
Lisen: Tack för ett fint, ledsamt men ändå så Viktigt program. Jag har själv närstående som valt att avsluta sina liv,och den sorgen och de obesvarade frågorna jag har är stundvis fruktansvärda att bära. Stort tack till alla deltagare i programmet, en stor kram till er
Sonny Wåhlstedt: Hej! Tack för din kommentar!
Moderator: Tack för era frågor! För individuell rådgivning, ring hjälplinjen på 0771-22 00 60 som har extra öppet till 23 ikväll. Du kan även ringa självmordslinjen Mind på nummer 90101 (öppet dygnet runt) eller chatta med en jourhavande präst via den här länken: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta
Nisse 50: Den digitala ångesten som byggs upp av socialamedier är hemsk när man är deprimerad, steget till självmord blir mycket kortare. Det känns lite bättre när man får höra att andra kan känna så också.
Sonny Wåhlstedt: Hej, ja men här kommer länk till "goda" social medier du kanske kan använda! www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Tjej i sthlm: Hej. Jag känner ingen mig i alla punkter som togs upp om hur de som tagit sina liv känt sig - att man inte orkar, känner sig utanför samhället, som att man bara spelar teater och håller masken och kan vara väldigt glad och positiv bland andra människor, att håller alla sina mörka tankar för sig själv, att smärtan, både den fysiska och psykiska är för stor för att kunna leva och jag känner också att jag bara går och väntar på att jag kommer att dö av mig själv för att min kropp helt enkelt inte orkar längre. Jag skulle aldrig tänka tanken att ta livet av mig, men jag tror och har alltid trott att jag ska dö snart, och att äntligen ska få slippa allt. Jag vill inte dö, men jag orkar inte det här livet på jorden, det känns som jag levt i hundra år och har upplevt så mycket mer än vad de flesta upplever under ett helt liv. Jag är 30 år. Det känns som att jag måste leva tills jag blir gammal och bara måste utstå det som ett slags fängelsestraff som jag sen äntligen kommer befrias från. Så här har jag känt så länge jag kan minnas. 
Ullakarin NybergJa i vår kultur jämför vi vår egen insida med andras utsida och människor är duktiga på att hålla masken. Tänk om vi kunde dela vår inre smärta med varandra, då skulle det bli lättare för många. Du har viktig kompetens och kunskap, du har säkert fallit och rest dig upp igen många gånger och det behöver man lära sig inte minst när man är ung. Så du har viktig kunskap att bidra med.
Agnes: Tusen tack för programmet. Underbara programledare. Tårarna rann och mitt i alltihop kändes det som en befrielse...min dotter överlevde ett självmordsförsök som egentligen inte var menat som det. Hon ville inte dö, men inte heller leva. Inget stöd efteråt och som någon annan skrev här, man sörjer även om man är tacksam att hon överlevde. Jag tycker det är bedrövligt att det är så svårt att få hjälp idag när vi har så mycket kunskap om psykisk ohälsa. Hoppas verkligen att ert program kommer att göra skillnad.
H: Jag såg trailern för denna serie och har sett fram emot detta program hela veckan (mycket pga mina egna tankar och funderingar i frågan)…men känns nu som ett missat gyllene tillfälle från mitt perspektiv sett…synd. Programledarna var bra som dom var, MEN: varför saknades det i princip helt manlig representation i denna övervägande manliga problematik? Varför nämndes ingen statistisk i programmet (att män begår självmord över 50% mer än kvinnor)? Detta kan bara inte vara irrelevant, det måste betyda något…eller?
Ulrika BokstadHej, nästa vecka handlar nästan hela programmet om män. Detta eftersom 70% av de som tar sitt liv är män. Hoppas du tittar då. 
Josefine: Först vill jag säga tack! Jag behöver veekligen se ett sånt här program och det var jättebra. Min svärfar tog livet av sig i höstas och de två svåraste grejerna för mig har varit att jag känt att jag inte räckt till för min fästman (även att han säger att jag har det) och att jag hela tiden känt sån ilska mot min svärfar för det han gjorde. Jag är fortfarande arg och försöker jobba med att få bort den känslan, men svårt när ämnet är så tabu att prata om. Men väldigt bra program!
Sonny Wåhlstedt: Hej, tack för din synpunkt och om programmet kan hjälpa dig med känslan av ilska, det är ju vanligt som reaktion men inte fel.
Eva-Maria: Tusen tack för ett fantastiskt program, det bästa SVT någonsin sänt. Äntligen någon som vågar ta upp ett sådant viktigt men känsligt ämne. Så enkelt men professionellt! Detta kommer hjälpa så många. Är djupt personligt berörd. Det finns alltså så många. Jag är så tacksam att ni säger att man måste prata om det❤.
Eva-Maria: Är så tacksam att ni tar upp det här❤!
Ständig orolig: Tack tack och tusen tack. Själv tog min pappa sitt liv då jag var 18 år och sedan dess har jag varit ARG på honom. Idag är jag 51 och ständig rädd för att detta kan smitta till mina barn. Har tre barn som idag är unga vuxna och lever ett duktigt liv. Den äldsta på 25 upplever jag deprimerad i perioder. Pratar mycket med honom och han säger att han går och pratar med någon, men jag är alltid orolig. Hur gör man. Hur gör kag för att ständig inte vara orolig???? Anna, det du sa att du oxå var arg - tack för de orden❤️
Ullakarin NybergJa oron över sina barn är ju den svåraste, det vet jag av egen erfarenhet. Jag har träffat många som är i den situationen och det är vanligt att man glömmer att det också kan vara starkt skyddande att leva i en familj där man har vant sig vid att prata om svåra saker. Tystnad är det farligaste. Att vara arg är naturligt, men följer du serien kommer kanske att förstå mer om det som hände, precis som Anne gjorde.
Moderator: Tack för era frågor! Alla frågor kommer inte med i chatten utan vi försöker hinna med så många som möjligt. För individuell rådgivning, ring hjälplinjen på 0771-22 00 60 som har extra öppet till 23 ikväll. Du kan även ringa självmordslinjen Mind på nummer 90101 (öppet dygnet runt) eller chatta med en jourhavande präst via den här länken: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta
Sara: Jag är en av dem som överlevt men kan i bland känna att självmord är utvägen trots att jag har barn.. är jag egoist ? Varför känner jag ingen skam? 
Sonny WåhlstedtHej, nej du är inte egoist. Det är fullt normalt allt delvis skärma av när man mår som sämst. Du visar ju att du bryr dig när du har ork. Här en länk där du kan chatta med andra med liknande erfarenheter- www.spes.se
Saknar dig: Min syster tog sitt liv för 20 år sedan. Varför har inget förändrats? Människor som bollas fram och tillbaka och inte får den hjälp de behöver i psykvården. Jag hoppas att er serie kommer att göra skillnad. 
Ullakarin Nyberg: Jag håller med dig, bollandet är oacceptabelt. Vi vet att brott i kontinuitet är farligt för människor som tänker på självmord och ändå händer det hela tiden. Jag och många med mig arbetar för att ändra på det. Ju fler vi blir, desto snabbare kan vi åstadkomma förändring. tack för att du engagerar dig.
Catti: Önskar att fler vågar ta i detta ämne. Självmord kan bara den som själv varit på väg att göra det förstå. Jag förstår varför folk väljer den vägen och det är inte det minsta själviskt att ta sitt liv. Det är dom som lever som använder ordet själviskt för att själva lindra sina skuldkänslor. Finns det någon stans som anhöriga kan gå för att få mer förståelse varför jag har försökt att ta livet av mig. 
Sonny WåhlstedtHej! Kort nu så ger jag dig länk till facebokgrupp där du kan prata med andra med samma erfarenheter. www.spes.se
lidköpings pappan: Villket arbete ni gör för oss tack Ulla-Karin & Soony ❤❤
Mange: När jag just fyllt 8år 1981 så valde min pappa att avsluta sitt liv. Tog på mig skulden kände att det var mitt fel levde mycket länge med den känslan. Nu för tiden finns nog mycket hjälp för efterlevande att få. Men då 1981 skulle allt tystas ner och sopas under mattan. Hade ingen att prata med utan fick bearbeta/stänga av känslolivet så gott jag kunde oftast genom alkohol. Har idag egna barn som man skulle kunna säga ha vartit påverkade av hans självmord genom mitt drickande. Funderar mycket på hur det hade sett ut om han inte valt att avsluta sitt liv utan svalt stoltheten och bett om hjälp istället. Har idag slutat dricka men har fortfarande jätte svårt att visa känslor.
Sonny WåhlstedtHej! Tack för att du delar med dig. Kort nu så ger jag dig länk där du kan chatta med andra med liknande erfarenheter som du. www.spes.se
Lena: Gripande, värmande och sorgligt. Min sambo och pappa till mina två döttrar tog sitt liv. Jag försökte med all min kraft att hjälpa honom månaderna innan han slutligen lyckades efter två tidigare försök. När man läser om suicid och ser program så pratar man mkt om att det går att hjälpa en självmordsbenägen person. Men jag undrar hur? Jag kunde inte och det är så fruktansvärt hemskt att veta att man har misslyckats. Om personen vägrar ta hjälp utifrån vad gör man? Skulle så gärna vilja se mer konkreta råd ang detta. Annakarin gav exempel på detta i programmet när hon gav råd på vad man kan säga men behövs mer av detta. Personen ifråga är ju i många fall psykiskt sjuk och det är väldigt svårt att resonera i vanliga termer med någon som fått en sjuk världsbild.
Ullakarin Nyberg: Ja du har så rätt. Det kan vara tungt att höra vad som hade kunnat göras när det värsta redan har hänt. Och som anhörig kan man ju inte göra allt. Jag ser det inte som ett misslyckande när människor gör det de kan. Man kan inte överta hela ansvaret för en annan människas liv, hur gärna man än vill. Läs min bok, Konsten att rädda liv, där finns många konkreta råd.
Jeli: Vill bara säga TACK! Så oerhört viktigt program! Har själv lidit av psykisk ohälsa i flera år, började i väldigt tidig ålder .har dock alltid känt sån skam över mitt mående då jag utåtsett haft ett perfekt liv. Många vänner , underbar familj , populär, pojkvän , hus ! Har under många år tryckt undan mina känslor tills jag för 2 år sedan kraschade totalt. led av mycket svår ångest som utvecklades till tvångstankar, hyponkodri och panikattacker. Det som skrämmer mig mest är dock hur fruktansvärt svårt det är att få hjälp idag! Jag fick TJATA till mig en tid på psykriatrin och vet inte hur många gånger jag fick ringa för att tillslut få komma dit. Jag var tack å lov stark nog att ta den fighten. Tänker på dom där orken inte finns, vem tar fighten för dom? Nu ser det kanske annorlunda ut på vars i landet du bor ( är själv bosatt i Norrland) och jag vet hur svårt det har varit för många andra som jag känner som mår dåligt. Nu har det iallafall gått 2 år och tack vare MÅNGA KBT timmar och en helt underbar psykolog så har jag äntligen hittat mig själv och lärt mig älska livet igen. Varje dag är en kamp men varje dag blir lättare och lättare. Jag kommer alltid att leva med min ångest. Är diagnotiserad med GAD. Men har nu fått verktygen som jag saknat för att kunna kontrollera och tänka annorlunda gällande min ångest. Ser framemot varje dag nu och längtar att få utvecklas ännu mer som människa . Idag skäms jag inte längre , idag är jag stolt över mig själv. TACK för ett sånt viktigt program!
Sonny WåhlstedtHej! Tack för ditt modiga inlägg! Ger dig en länk som du kanske också kan ha nytta av, där du kan chatta mde andra som har liknande erfarenheter. www.spes.se
Sofia: Varför svarar ni inte på ens inlägg? Har skickat tre stycken men inget har kommit med! Usch vad dåligt!!!
Moderator: Hej Sofia, vi svarar på så många inlägg vi bara hinner med! Skicka gärna din fråga igen. Om du behöver prata med någon finns hjälp att få: https://www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Lena: Flertalet vänner har tagit livet av sig senaste åren. Det är tomt utan dem, men bättre vänner fanns inte. Saknar dem, men klandrar dem inte för det val de gjorde. Känner för deras familj och anhöriga, beslutet de gjort är dock oåterkalleligt och kanske fick de någon sorts ro någonstans ändå som de inte kunde få i livet. Flertal personer med Aspergers syndrom som under många år inte fått den hjälp de behövt och aktivt sökt efter från samhället. Om jag är arg över det, så är det snarare på kommuner som inte fanns där!
Sonny WåhlstedtHej! Tack för ditt inlägg! Vi kan bara fortsätta tjata på våra politiker att bygga ut vården för personer som b ehöver stöd!
Beate: Jättebra och viktigt program ! Har sökt hjälp för utmattningsdepression på vårdcentral men bara en av ca sex, sju läkare har ställt frågor om jag funderat på självmord vilket jag trodde var obligatoriskt, inte lätt ta upp själv.....
Ullakarin Nyberg: Nej tyvärr ställs frågan allt för sällan. Det gäller också att fråga på rätt sätt. Till exempel: i din situation är det vanligt att man tänker på döden som en utväg, hur är det för dig? Det kan vara lättare att svara på än en abrupt fråga om självmordstankar. Det här försöker jag och andra att lära ut. Påminn gärna vårdpersonal som du träffar. Rädslan och okunskapen är fortfarande stor, men det kan vi ändra på eller hur?
Jessika : Tack för ett jättebra program, jag blev väldigt tagen av programmet och kommer absolut se de kommande avsnitten!! Jag känner att jag vill ta varenda människa under mina armar och berätta hur fantastiska de är och att vi alla har en betydande plats här på vår jord!! Livet är alldeles för kort för att vi ska gå och må dåligt, jag hoppas verkligen att detta program ska hjälpa människor som mår dåligt och få fler att våga prata och fråga varandra om hur vi egentligen mår! Fantastiskt bra programledare!!! 
Aron: Tack för ett fantastiskt bra program med många modiga deltagare, och programledare. Jag har gått i terapi i drygt 10 år av mitt liv. Jag är deprimerad 1-2 gånger per år och tänker ofta på självmord. Jag har aldrig försökt göra det, men har varit nära ett par gånger. Min rädsla är att alla mina tankar på självmord gör att jag till slut kommer att göra ett försök. Så min fråga är om det finns ett sådant samband, kommer jag någon gång att försöka begå självmord i och med att jag så ofta tänker på det? 
Sonny Wåhlstedt: Hej! Tack för ditt inlägg! Nej det innebär inte automatiskt att man tar sitt liv för att man har sådanan tankar från och till. Det viktigaste skyddet är att du söker stöd, vågar sätta ord på hur du mår. Här också en länk du kanske kan ha nytta av! www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Moderator: Tack för era frågor, våra experter kommer att besvara så många inlägg de hinner. Alla obesvarade frågor publiceras inte utan det är de frågor som vi hinner med att besvara som syns här (och korta inlägg som inte kräver svar). Vill du få individuella råd via chatt finns jourhavande präst här: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta och självmordslinjens Minds chatt finns här: https://mind.se/sjalvmordslinjen/chatt/
Svea: Hej och tack för ett bra program. Jag har själv länge mått dåligt och haft tankar på att ta mitt liv. Då jag inte vågat prata öppet om det har tankarna bara blivit fler och intensivare. Det är väldigt viktigt att vi vågar prata om detta, så tack för det ni gör! Det en inte heller får glömma bort är dock att se till att det också finns hjälp för de som behöver. Ett första steg är absolut att vi börjar prata om detta men nog så viktigt är att de som börjar prata har någon stans att vända sig. Upplever vården många gånger som en snårig skog som en måste kämpa sig fram igenom för att få den hjälp en vill ha. Men hur är det tänkt att en ska orka fightas när en mår så dåligt? 
Ullakarin Nyberg: Helt sant. Ibland kräver vi att den som mår sämst samtidigt ska orka kämpa för sin rätt till vård och det är oacceptabelt. Jag och många med mig arbetar för att ändra på det. Vården ska vara lättillgänglig för dem som mår så dåligt att man funderar på att ta sitt liv.Jag är glad att du engagerar dig, det behövs.
Anders F: Tyvärr är jag inte alls så tacksam som alla kommentarer ni släpper fram. Frågorna är allt för intrikata för att ni ska förstå. Ni gör det här till ett problem för individerna och deras familjer, och "stackars stackars ni som råkat ut". Men det är ett samhällsproblem, Jag vill ha fakta och inte känslopjunk. Hur har statistiken sett ut genom tiderna? gå tillbaka 50 år i tiden och se på frekvensen. Varför ser det ut som det gör idag till skillnad från då? Bästa hjälpen vi fick efter dotterns död, var att chefsläkaren gav oss adressen till SPES och vi gick dit hela familjen efter bara tre veckor. Det var bra. JAg skrev en 60-sidig Lex Maria inlaga till vården där jag gav Carema skulden, sen gick det några år innan jag fick tillbaka papperen. Aino hängde sig på nyårsafton 2010 i ett träd 100 m från sjukhusets ingång. Och det hade kunnat förhindrats om inte kommunen sparat pengar genom att lägga ner vården för förstagångsinsjuknade som hon hade 50 m från sin lägenhet. Sen fick hon gå till sjukhuset nån gång i veckan på bokade tider. Och sen fick hon höra av Carematerapeuten att samhället skulle omhänderta hennes barn om hon blev gravid. Vårt samhälles totala förfall. 
Ulrika BokstadHej Anders, jag beklagar din svåra förlust. Jag håller med dig, jag vill också se konkret handling. Hela vårt samhälle behöver bli bättre på att ta hand om personer som har psykisk ohälsa och/eller självmordstankar. Och att det behövs ökat stöd för efterlevande. 
Lina: Ledsamt men fint och framförallt viktigt program. Tack till alla fina som var delaktiga i programmet och du UllaKarin Nyberg är ju så bra, hoppas många får hennes hjälp
AC: Om detta må vi berätta! Jag försökte ta mitt liv för fyra månader sedan. Jag har lidit av SAD i ca 20 år. Har alltid hyst ett hopp om att min sjukdom går att bota eller lindra symtomen så pass att det går att leva ett drägligt liv. Har provat ett flertal mediciner och gått i olika former av terapi, vilket hjälpt till viss del. Denna gång gav jag dock upp efter att ha ha fallit mellan stolarna inom psykiatrin trots upprepade försök att få hjälp samt angelägna och stöttande anhöriga. Det är smärtsamt och mycket sorgligt att det ska behöva gå så långt. Jag orkade inte vara stark och hoppfull längre. Idag har jag omfattande skador som jag så smått har kunnat börja att acceptera men det är svårt. Det är som om en del av mig har dött, min fina friska kropp är nu som en skadeskjuten fågel. Många i min omgivning har väldigt svårt att förstå att detta kan hända mig. - Du som är så begåvad med bra utbildningar, bra jobb, många nära vänner och en fin pojkvän? Jag vet men det är som att det inte går att förhindra när det gått för långt. Tre gånger har depressionen försökt ta mitt liv - denna gången lyckads den nästan, var död på operationsbordet men traumateamet lyckades få igång hjärtat igen. Idag är jag glad över att det fortfarande slår. Är så levnadsglad och nyfiken när jag mår bra. Nu vill jag berätta! Berätta för människor för att på så sätt hjälpa till att förhindra dessa ödesdigra ögonblick som släcker ett glödande liv. Eftersöker även andra personer som har överlevt för att kunna tala med nån som verkligen förstår. Således; finns det nåt forum för överlevare? Hur kan jag göra för att komma igång med föreläsningar eller hjälpa till på annat sätt?
Sonny WåhlstedtHej,
tack, och jag klistrar in länk till länkar som du efterfrågar! www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa

Stina: Tack för ett fantastiskt program. Min pappa tog sitt liv för snart tre år sedan, efter att ha varit inlagd på psykakuten under natten. Dagen därpå påstod pappa att han mådde bra igen, och ville bli utskriven. Hans suicidrisk bedömdes som låg men inom en timme efter att han blivit utskriven hade han tagit sitt liv. Jag undrar helt enkelt hur det forskas kring själva bedömningen av en persons suicidrisk? Jag tänker att om en person verkligen bestämt sig för att ta sitt liv så kommer hen göra allt i sin makt att fullborda det, vilket jag misstänker var fallet för min pappa. Jag är mycket intresserad av suicidforskning i allmänhet, var kan jag läsa mer om detta? Tips på böcker etc?
Ullakarin Nyberg: Du har helt rätt. Ibland litar vi i vården alldeles för mycket på det som en självmordsbenägen person säger, när den personen redan ahr visat att hen inte är kapabel att ta ansvar för sitt liv just då. Jag arbetar mycket med att lära ut samtalstekniker för hur man kan hjälpa människor att berätta om hur de egentligen tänker. Du kan läsa min bok, Konsten att rädda liv, där skriver jag om det. Det finns också en behandlingsmetod, ASSIP, som har visat sig vara effektiv.
Rose-Marie: Som svar på Annes fråga kan jag säga att hennes far älskade Henne! När man är i det mörkret att man vill ta sitt liv tänker man bara på sig själv o att man vill bort från den här världen - man tänker inte på vilka konsekvenser det får för omgivningen. Jag vet, eftersom jag själv varit där, men som tur var lyckades jag inte. Idag mår jag toppen och har själv svårt att förstå att jag har kunnat bli så sjuk att jag inte ville leva!
Knapp Carris: Inger! Tänk på att barnbarnen en dag växer upp, å att dom kanske vill ha kontakt med dig, då dom själva kan välja! Ge inte upp!! 
Butterfly: Något som gör så fruktansvärt ont, är att vilja berätta för mina barn om hur jag mår och hur jag tänker, för att kanske kunna få dom att förstå. Men om jag berättar om en sån här sak så blir dom bara bekymrade och det känns som att jag utnyttjar dom psykiskt och belastar dom med något som jag inte vill belasta dom med. Det går liksom inte ihop. Jag vill med hela min kropp och min själ, prata med dom, för jag älskar dom så oerhört mycket. En kärlek som känns i varenda cell och blodåder i kroppen. Jag vill att mina barn ska må bra och inte behöva bekymra sig över en mamma som är knäpp. Jag funderar mycket kring det här med att alla menar att det alltid finns flera skäl till att leva än att dö. Det finns faktiskt situationer som man inte kan förändra. Hur mycket man än skulle vilja kunna förändra. Då kan en längtan efter ett slut vara större än lusten att fortsätta leva.
Sonny WåhlstedtHej! Tack för ditt inlägg, viktiga synpunkter. Jag bifogar länkförslag där du kan chatta/samtala med andra i din situation. Min erafernhet är att det finns svar hos andra med liknande erfarenheter som kan hjälpa! www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Birgit: Har tvillingar ökad risk för att begå självmord?
Ullakarin Nyberg: Det tror jag inte, jag har i alla fall inte sett någon forskning på det. Karolinska Institutet har ett tvillingregister med uppgifter om tvillingars hälsotillstånd över tid. Du kan googla på det så kanske du får svar.
Hoppfull: Tack för ert fina program. Min pappa tog sitt liv när jag var 7 år. Det sopades under mattan och livet var bara tvunget att gå vidare. Hans namn nändes aldrig och all kontakt med hans sida av släkten bröts. Detta har medfört att man lever med ett djupt sår inombords som aldrig läkt. Är själv sextio år idag och lever ett bra liv men såret inombords rivs fortfarande lika lätt upp. Efter att ha sett ert program känns det dock som att det finns hopp om att man ska sluta sopa under mattan och våga se människor som mår dåligt i vår omgivning. Tack för er styrka att våga ta tag i saker som är så tabubelagda. 
Moderator: Ni är väldigt många som ställer frågor och våra experter kommer inte hinna besvara alla. Vi kommer att stänga möjligheten att skicka in frågor om 5 minuter, stort tack för att ni delar med er!
Lotta: Ann tog upp sin pappa i programmet "att han inte tänkte på sina barn" när han tog sitt liv, att han inte älskade dom. Jag försökte ta mitt liv för 4 år sedan, det sista jag tänkte på var mina barn, låter kanske hemskt men jag mådde så dåligt att jag inte orkade längre, man hamnar i ett tunnelseende där det inte finns några andra tankar än att jag inte orkade leva.
Sonny WåhlstedtHej och tack för ditt inlägg! Bra synpunkt men redan i slutet av detta första program så resonerar hon med ny insikt. Det är också tanken med serien, tillåt alla frågor som anhöriga och drabbade kan ha för att lyssna och resonera om  hur frågorna kan tänkas ur olika perspektiv! Anne kommer dessutom få större förståelse för hennes pappa under serien.
Helene: Så viktigt att någon vågar prata om detta svåra och känslosamma ämne! Jag har en son (26 år) som jag är orolig för, han uttrycker ibland att han känner meningslöshet i sina relationer och att han tycker det är jobbigt att möta andra människor, även i familjesammanhang. Dock har han ett par kompisar som han umgås med från skoltiden, även vänner på jobbet som han tycker om. Min fråga är hur jag ska ställa frågor till honom som inte blir för närgångna. Känner ibland som mamma att man är för närgången och jag vill inte riskera att han ska uppleva att jag snokar. Vad jag vill är ju att han verkligen ska känna att jag bryr mig.
Ullakarin Nyberg: Fråga regelbundet, be din son om råd om hur ni ska prata om det här. Förklarar din oro, den förstår han säkert. Han kanske kan skatta hur han mår, skriva några ord till dig, det viktiga är att han får vara med och påverka era samtal. Han är expert på sitt, du på ditt och man kan mötas i det.
Gisela B: Tack för ett så fint och gripande program! Så viktigt att tala om inte minst för att det visar på att ingen med självmordstankar är ensam om dessa tankar. Har en vuxen dotter som har diagnosen gad. Mitt liv kretsar mycket runt oro för henne. Hon har familj och små barn. Jag vet att jag är en stor trygghet för henne. Naturligtvis vill jag fortsätta att vara det men vad kan jag göra för att orka med oron jag bär på? Vi pratar ofta och har en öppen relation. Hon har sagt att hon inte har tankar på att göra sig själv illa. Ändå finns min oro för henne där och följer mig varje dag.
Sonny WåhlstedtHej, tack för ditt inlägg! Här en länk som du kanske kan ha nytta av. www.svt.se/30-liv-i-veckan/hit-kan-du-vanda-dig-angaende-sjalvmord-och-psykisk-ohalsa
Anna: Så mycket fördomar om psykisk ohälsa Tv och media måste ta upp !!!! 
Jackie: Tack för viktig belysning ✨����
M: Har i många år haft lite småtankar på döden och de har eskalerat efter att en person i min närhet avslutade sitt liv. När passerar tankarna egentligen den "gräns" att man bör ta dem mer på allvar? Känner mig mest fjantig och har svårt att tänka på mina egna tankar i termen som självmordstankar. 
Ullakarin Nyberg: Du ska ta dig själv och dina tankar på allvar, det är aldrig fjantigt att känna. Sök dig till någon som du kan formulera dig tillsammans med, det kan ge mer än man tror.

Hit kan du vända dig om du behöver hjälp, stöd eller råd angående psykisk ohälsa.

30 liv i veckan

Dokumentärserie om självmord med Anne Lundberg och Sofia Helin