De arbetar bland livsfarliga kemikalier

Svåra arbetsförhållanden för arbetarna i skinnindustrin i Bangladesh
Svåra arbetsförhållanden för arbetarna i skinnindustrin i Bangladesh

I en förort till Dhaka i Bangladesh är en halv miljon människor beroende av skinnindustrin. Många arbetar under rent livsfarliga förhållanden. De utsätts för olika gifter och utsläppen från fabrikerna går rakt ut i floden.

Hazaribagh utanför Dhaka i Bangladesh är en industrislum. 300 garverier ligger insprängda bland husen. Här bereds över 14 miljoner skinn om året. De säljs till den inhemska marknaden och till Kina.

Varje dag kommer omkring 1.000 ton skinn till området. De bearbetas med gammaldags metoder och gamla maskiner. Garvarna skrapar och tvättar för hand och använder en mängd ofta frätande kemikalier för att behandla skinnen. Deras fötter och händer fräts sönder av kemikalierna. Det finns ingen ventilation.

Hög dödlighet

Få av läderarbetarna blir äldre än 50 år. Dödligheten i Hazaribag är 300 gånger högre än på andra håll. Nästan alla drabbas av sjukdomar.

Alla som arbetar här utsätts för fara, men särskilt de som kommer i direkt kontakt med några av de 300 olika medel som används i garveriet. Många av dem giftiga, som kvicksilver som används för en blå färg.

Sharmin är omkring 20 år – hon vet inte säkert hur gammal hon är. Hennes familj tvingades lämna sitt hem efter översvämningarna 2005 och flytta hit. De måste leva och arbeta här trots smutsen och lukten från fabrikerna

Hon har arbetat två år i ett garveri. Hon är en av få kvinnor som arbetar här. Arbetsdagen är tolv timmar. En bra månad kan hon tjäna 400 kronor.

– Jag har en huvudduk för att skydda mitt hår, annars skulle jag tappa det på grund av kalken i vattnet. Och när jag får vattnet på händerna fräter det bort skinnet, säger hon.

”Lukten gör oss sjuka”

Det värsta problemet i garveriet är lukten, säger Sharmin.

– Den gör oss sjuka. Jag kommer ihåg min första dag på jobbet i fabriken, lukten var så vidrig att jag kräktes och svimmade. Oväsendet från maskinerna dunkade i mitt huvud tills det kändes som det skulle sprängas. Jag var sjuk i en vecka. Men nu har jag vant mig. Människor som jag har inget val, vi måste ta jobbet, säger hon.

Garveriägaren Mohammed Younuss verkar oberörd av den förstörelse hans verksamhet orsakar.

– Det smutsiga vattnet flyter oundvikligen ut i floden. Det finns ingen annanstans för det att ta vägen. Så är det bara. Självklart är vatten som innehåller kemikalier dåligt för hälsan. Men om vi oroade oss för gifterna skulle vi inte kunna jobba längre, säger han.

Floden förgiftad

Vatten är ett stort problem. Det bor tolv miljoner människor i huvudstaden Dhaka och floden Buriranga är stadens livsnerv. Men kemikalierna från garverierna rinner obehandlade rakt ut och i dag är floden död.

Här finns inte längre någon fisk och vattnet är fullt av gifter, bland annat krom. Det är världens tredje mest nedsmutsade flod.

Sharmin oroar sig också för sin dotter.

– Hon är tre år men kan inte gå ordentligt. Hon har svårt att äta och ramlar mycket. Hon kan fortfarande inte prata. Hon är mycket svag och hennes hälsa är dålig. Men jag har bara råd att ge henne ris och kex, säger Sharmin.

Men hon säger också att hon hoppas att hennes dotter ska växa upp och få utbildning.

Läderindustrin är en guldkalv för Bangladesh, men konsekvenserna för människorna är katastrofala.

Se reportaget i kvällens Agenda kl 21.15 i SVT2. Gäst i studion är Helena Thorfinn, journalist och författare som bott i tre år i Dhaka.