”Mental tortyr att ligga fastspänd”

Foto: SVT

Unga kvinnor som tvångsvårdas inom psykiatrin spänns fast i bältessäng betydligt oftare än någon annan patientgrupp. – Det känns som mental tortyr, säger Linda som legat fastspänd veckor i sträck.

Nya siffror från Socialstyrelsen som Agenda tagit del av visar att de senaste åren har antalet fastspänningar av unga kvinnor i bältessäng inom psykvården ökat mycket, framför allt i åldergruppen 25–34 år. Nästan varannan som lades i bältessäng var en ung kvinna.

Men trots att de flesta tycker att det är fel har sjukvården svårt att behandla kvinnorna på annat sätt.

– Det är den här avdelningen jag vistades på. Det är här som alla tvångsåtgärder har utförts. Jag blev så illa behandlad av vården. Det känns fel och skrämmande, säger Linda Ledéus när hon promenerar förbi psykiatri kliniken i Uppsala.

Hon har skadat sig själv under lång tid. För sju år sedan gick det så långt att hon togs in på tvångsvård. Sedan dess har hon åkt in och ut på olika kliniker.

Fastspänd dygnet runt

Det Linda återkommer till i sin berättelse är hur lite vård hon fått för sitt självskadebeteende och hur ofta hon i stället har blivit inlåst och fastspänd.

– Jag har varit fastspänd dagligen i perioder om flera veckor. I princip dygnet runt. Det känns som mental tortyr. Det har bara förvärrat min ångest– och självskadeproblematik, säger hon.

Det är framför allt unga kvinnor som spänns fast i så kallad bältessäng. Ny statistik från Socialstyrelsen visar att, av de 2.451 bältesläggningar som gjordes till och med augusti förra året, var närmare hälften (1.135) utförda på en kvinna under 35 år, ofta för att de skadade sig själva.

”Något är inte som det ska”

– Det här är en signal om att någonting inte är som det ska vara. Den måste mötas kraftfullt från oss som jobbar i professionen och av alla runtomkring och vi måste fundera på vad vi kan göra i stället, säger Herman Holm, överläkare i psykiatri i Skåne.

De flesta kan nog hålla med om att något är fel när nästan hälften av alla bältesläggningar drabbar unga kvinnor. Samtidigt verkar få inom vården veta vad de ska göra i stället och även Herman Holm fattar ibland beslut om tvångsåtgärder mot sin egen övertygelse.

– Jag tycker man ska undvika att lägga unga kvinnor som inte är psykotiska och inte svårt psykiskt sjuka i bälte eller ge tvångsmedicinering. Men det händer då och då att jag medverkar till att unga kvinnor blir bälteslagda. Det känns litegrand som ett misslyckande, säger han.

Vet inte vården hur man ska hantera de här unga kvinnorna på annat sätt än att spänna fast dem?

– Nej inte alltid. Jag tror att i de här lägena blir det väldigt mycket desperation och att ibland har vi känt att vi har inga alternativ.

Skickas till rättspsyk

Ibland är sjukvårdens oförmåga extra tydlig. Det finns patienter som den allmänna psykiatrin inte klarar av alls och som då skickas till rättspsykiatriska kliniker – alltså platser där dömda brottslingar vårdas.

– Det är bekymmersamt att personer som har en psykisk sjukdom och inte är dömda till vård hamnar i rättspsykiatrisk vård. Det är inte den nivå de ska vårdas på. Det är en miljö som inte är anpassad för den typen av patienter, säger Stefan Bergström på Nationella självskadeprojektet.

”Vet inte vad de ska göra”

I slutet av förra året var det fler än 20 patienter som satt på rättspsyk trots att de inte begått något brott. En av dem var Linda Ledéus.

– De vet inte vad de ska göra med oss. Det skulle kunna förbättras avsevärt om de lyssnade mer på oss och varför vi skadar oss och jobbade med hur man ska kunna undvika det. I stället för att bara försöka straffa oss, säger hon.

Mer bestraffning än vård. Det är Lindas upplevelse oavsett vilken klinik hon varit intagen på. Med den erfarenheten är hon nu rädd för att bli sjuk igen.

– Det är en stor skräck för att hamna bakom de här väggarna igen, säger hon.

Se reportage i Agenda söndag 3 mars kl 21.15 i SVT2. I studion: Sofia Åkerman, sjuksköterska och författare och Anders W Jonsson (C), ordförande i riksdagens socialutskott.