Malin Arvidsson om nya chefsrollen och sexscenen

Nu är Malin Arvidsson tillbaka – och tar över som chef för A-gruppen i Arne Dahl. Möt skådespelaren i en intervju om sexscenerna, hur politiken borde utnyttja svensk film, Hollywooddrömmarna och hyllningen till egna rollen. ”Oftast får kvinnan vara ett objekt eller stå bredvid mannen. I den här rollen får hon verkligen spelrum att vara allt som en människa är”, säger hon.

Hennes första fall i rollen som ny chef för A-gruppen blir en serie brutala mord på polska kvinnor som i hemlighet gömmer sig i Sverige. Malin Arvidsson spelar kriminalkommissarie Kerstin Holm som får befälet när jakten på en hänsynslös mördare och hans ljusskygga offer inleds i Arne Dahl: En midsommarnattsdröm på söndag i SVT.

Jag läste i en intervju att du tidigare ogillade deckare. Vad fick dig att ändra inställning?
– Haha, ja det stämmer. Jag tror att precis som med alla fördomar byggde det på icke-fakta. Jag hade en icke-definierad åsikt som jag inte hade någon lust att utforska. Men när den här rollen kom upp så ville jag det. Då blev jag nyfiken att ta reda på vad jag kunde fylla för funktion och bidra med till deckargenren. Jag läste också böckerna av Arne Dahl som vi skulle filmatisera. Det uppskattade jag verkligen jättemycket.

Vilka deckare gillar du själv att se?
– Jag blev helt hooked på The Wire och kände att ”shit, det här vill jag göra”. Det var ändå en härlig tanke, har man inte sett den ska man absolut se den. Den kanske känns lite old school, men det var i alla fall den serien jag gick i gång på när jag började utforska genren.

Hur är det att spela rollen som Kerstin Holm?
– Helt fantastiskt. Jag är så tacksam att ha fått möjligheten att göra en så komplex karaktär i en kommersiell förpackning. Oftast får kvinnan vara ett objekt eller stå bredvid mannen. I det här fallet får hon verkligen spelrum att vara allt som en människa är. Det är något jag tror att alla som tittar kommer gå igång på att se. En människa som får leva ut helt enkelt.

”Jag hittar på en massa nya hyss”

I nya säsongen av Arne Dahl har hennes karaktär avancerat till chef för A-gruppen. För Arvidsson var definitionen av Holm som operativ chef oerhört viktig.

– De flesta polischefer vi är vana att se är väldigt stabila, har reda på sina papper och håller stenhårda utläggningar. I det här fallet handlar det om en relativt ung operativ chef över en enhetsgrupp som hon dessutom tidigare varit en del av som ”lagspelare”. Och fortfarande skall en del av hennes yrkesroll vara en i laget. Och det är skitsvårt när en från teamet ska gå upp och bli chef. Alla som gått igenom det vet hur tufft det är. Att försöka hålla sig själv kvar och ändå utvecklas. Det var viktigt för mig att utforska den delen. 

Vad har varit skillnaden mellan att spela in säsong ett och två?
– Nu fick man chansen göra allt det man ville göra då men inte gjorde, och rätta till sina misstag. Men jag är som Emil, jag hittar på en massa nya hyss, haha.

Vad minns du mest från inspelningarna?
– Alla skratt, när man jobbat i tolv timmar och bara tömt ut sig själv men ändå inte kan gå hem. Vi jobbade under extrem tidspress med jätteviktiga scener att ta. Men hela teamet visade stor ödmjukhet.

”Det är vårt svett på lakanen”

Första avsnittet inleds med en sexscen där du spelar mot Shanti Roney. Hur förbereder du dig inför sådana scener?
– Extremt praktiskt. Jag tänker på några generella saker. Man pratar med varandra, ”är det här okej för dig, är du känslig någonstans?” Det är bra att prata igenom allt. Ska jag ligga över eller under? Man pratar extremt konkret om allting och sedan bara gör man det bara, säger Arvidsson.

Hur är det mellan tagningarna då?
– Visst garvar vi emellan tagningarna. Men precis som med allt annat är det ändå vi som är där. Det är vårt svett på lakanen. Jag tycker om när allt är väldigt konkret. Skulle jag ge ett tips till andra så är det att vara lyhörd och respektera varandras utrymme mellan våra pauser och ”tystnad, tagning”. Det handlar om att vara mån om varandras olika behov. 

Vilka scener har annars varit svårast att spela in? 
– Förutom de scener där vi haft extrem tidspress så har de långa dragningarna varit svårast. Alltså typ en lång utläggning om ett fall inför hela A-gruppen där alla är tysta och sitter och stirrar på dig. Samtidigt som du har tidspress. ”Du har max en kvart”, säger de. Sedan är det något teknikstrul och man får ta om. Den är inte kul.

Vilka är dina drömroller?
– Finns det verkligen några sådana? Men visst, jag drömmer om att spela en riktig skurk. En  ”koka kanin-skurk”. Ungefär som i Farlig förbindelse. Den handlar om en kvinna som är helt galen absolut, men framför allt superkomplex.

Drömmer om Ruben Östlund

Men medan intervjun pågår framträder ändå ett drömnamn Arvidsson vill jobba med – Guldbaggebelönade regissören Ruben Östlund.

– Jag vill göra ett porträtt ur ett skurkperspektiv och göra den väldigt komplex och mänsklig. Men för mig handlar det annars inte så mycket om rollen. Sammanhanget är viktigast. Vilka man jobbar med, regissörer och medspelare är hela ingången för mig. Vad som helst med Ruben Östlund skulle jag vilja göra. Vilket ämne som helst är egentligen intressant. Så länge man får spela komplexa människor.

Din kollega Matias Varela har fått en internationell karriär efter Arne Dahl. Drömmer du också om att slå i utlandet?
– Det är också en gyllene regel att komma ihåg. Att låta andras lycka och framgång inspirera dig och ge kraft. Den möjligheten som öppnat sig för Matias är helt fantastiskt. Han är svinbegåvad och jag är så glad att han fått den här chansen. Kan inte tänka mig annat än att han kommer göra succé. Och visst, självklart skulle det kunna hända mig, säger Arvidsson.

”Jag säger som Noomi Rapace”

Hon pekar på Sveriges starka position på filmkartan – och skickar en passning till landets makthavare.

Noomi Rapace sa nyligen i en intervju att Sverige just nu verkligen finns på kartan i filmvärlden. Alla är intresserade av vad som kommer härifrån just nu. Svensk film har ett guldläge. Jag säger som Noomi: det borde finnas en lust att från högre instans utveckla vad svensk film skulle kunna vara för landet ur ett kulturambassadörsmässigt perspektiv. Vi har en stor möjlighet.

Skulle du vilja likna filmläget i landet med det så kallade svenska popundret?
– Ja verkligen. Det är en superspännande tid för svensk film just nu. 

Du har jobbat tillsammans med alltifrån Markoolio till Per Oscarsson. Vilken person inom branschen har gjort störst avtryck på dig?
– Oj, det finns så många olika. Det är som ett livspussel. Alltifrån kompisen som jag av en händelse träffade vid ett övergångställe och vars kommentar fick mig att faktiskt söka till scenskolan. Eller teaterlärarinnan som sparkade mig i röven när jag jobbade med tredje provet, säger hon och fortsätter:

– Första gången jag läste Lars Norén och blev helt knockad. Det var religiöst att sen få möjlighet att göra hans pjäs. Arne Dahl så klart med så många fantastiska möten.

Vad är din största framgång i livet?
– När jag fick barn.

Och största motgång?
– Att jag ibland talar först och tänker sen. Det kan ibland orsaka väldigt svåra situationer i efterhand.

Hur tror du tioåriga Malin skulle se på Malin av i dag?
– Hon skulle stå och titta med stora ögon och säga ”tänk att det gick, att du står där nu. Du klarade dig Malin”.